
Dimensioner?
En riktig 'skolboks' lektion om dimensioner. Hur praktisk som helst!

Alltså man ritar ju i 2 dimensioner (vad jag fattar) och vi lever i 3-D. Vi kan efterlikna 3-D när vi ritar genom att förändra perspektivet rent skenbart; pennan lämnar ju aldrig pappret och 2-D egentligen.
Och vi lever i 3-D; kan gå in, igenom och ut i rum. En låda vet vi vad det är.
Och så kommer då 4:e dimensionen! Shit! Om man tittar på alla de figurerna och föreställer sig 'ett rum' så…..jag kommer ju ALDRIG att klara att leva så! *snyftar* Jag kommer inte hitta från sovrummet till badrummet på morgonen å…å…
Eller kanske det är därför som det blir nödvändigt med eteriska kroppar och telepati?
Det kommer inte bli lätt det här…


Jamen nu tror jag att det lossnade nåt. Eller öppnade upp, hur man nu väljer att se på det hela. :-)
Lite egna funderingar/slutsatser:
Om djuren lever rent krppsligt i 3-D världen men deras tankestruktur finns i 2-D så förklarar det en del av hur vi kan förstå 4-D trots att vi lever i 3-D
Alltså en katt kan ju avgöra hur den ska jaga sitt byte i 3-D format (längd, bredd och djup) men gör det instinktivt. Alltså klarar de, trots sina 2-D hjärnor (dess tankestruktur) av att leva i 3-D världen rent kroppsligt. Det gör 'rätt' utan att veta hur.
Och instinkter bygger ju bl.a. på våra känslor…som skapas av våra tankar.
Vi lever i 3-D rent fysiskt (alltså ett snäpp över djuren) och har 3-D tankestruktur som gränsar till 4-D! Om vi tränar våra tankar och därigenom påverkar känslorna som styr instinkterna…så klarar vi att leva i 4-D världen!
Till en början som djuren här, på instinkt utan att egentligen förstå vad det är vi gör, men så småningom mer och mer medvetet. Som att man kan träna ett djur att fatta egna beslut till följd av vissa händelseförlopp och inte endast följa instinkter och komandon.
Eller är det jag som har börjat cykla nu? :-)
vette farao om jag håller med om det där "ett snäpp över djuren" inte! Det är Människans von oben-attityd gentemot djuren, att de "bara" handlar utifrån instinkt utan att egentligen förstå…ja, vi är ju itutade att tänka på det sättet…..
Djuren tänkter lika mycket som människan (om nu människan ska vara någon måttstock….) fast på ett annat sätt, mer i känslor och i stort…..
Och människan tänkter inte så förb. bra som den tror, medvetet, utan det är hjärnan som processar en massa på egen hand. och mycket är instinkt här också, så mycket är säkert…..
Läs boken Zander och tiden av Emelie Kajsdotter, så undrar man vem som är snäppet över vem…
Fast nu handlade ditt inlägg egentligen om dimensioneran……väntar med att kommentera det lite…..
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

:-) Jo, djur är ett kärt ämne att diskutera. Många är dom som ger djuren männskliga aspekter också, bara för att det de gör liknar människans beteenden. Vilket ju inte behöver betyda att de erfar samma tankar kring ämnet eller företeelsen. Därmed inte sagt att djuren är sämre eller mindre värda.
Men som sagt, tråden handlar om dimensioner. Och min poäng var inte att ringakta djuren utan att påpeka hur 2-D, 3-D och 4-D kan existera samtidigt och ändå skilda ifrån varandra.
jo jag förstår det att du inte menar att ringakta 
Och du, jag tillhör inte (om du nu trodde det) de som vill förmänskliga djuren!! Varför i hela friden ska man göra det - djuren är som de är och blir definitivt inte "bättre" av att bli som Människan, den art som själv utnämnt sig till skapelsens krona.
Kanske blir vi förvånade när vi en gång inser djurens betydelse, våra medvandrare på Jorden…..
fast eh…ursäkta….nu var det ju dimensioner……..
Månne de inte är så skilda årtsom man kan tro, dimensionerna? Månne vi är "tränade", mer eller mindre, att plocka upp beståndsdelar från olika dimensioner? Och sålunda förberedda?
Och ju mer man släpper det materiella desto lättare….jag tror det kommer att fixa sig!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Ja, det tror jag med, att det fixar sig alltså. :-) Fast det är ju så spännande att tjuvkika, så att säga. Kunna klämma å skaka lite på paketen när de ligger under granen… Eh? Vad var det nu vi pratade om…?
Ska fortsätta att lyssna på de där 'lektionerna' men jag behöver smälta lite först. Ingen idé att rusa fram å få huvudvärk av allt nytt.

#4 - Jag förstår till fullo vad du menar…..har jobbat med både djur och människor. Personligen tror jag att en del människor lägger mänskliga egenskaper på djur som ett surrogat för det de inte kan få av människor, och på ett sådant sätt som de (tror) att de kan kontrollera, kritisera, manipulera…
Om du hajar vad jag menar…………..



#7 Ja, jag hajar. :-)
Precis vad jag letat efter nu, men på tok för matematisk för mig. Vet att jag har sett en annan film där de förklarar de olika dimensionerna på ett bra sätt men minns inte vilken bara. Men är det inte så att 2D är längd och höjd, 3D längd, höjd, bredd (djup) och 4D samma fast lägg till tid och 5D samma som ovan fast rum. Ja nåt sånt? Det skall finnas upp till 10-11 stycken dimensioner som de känner till. Det pratas mycket om att vi går in i femte dimension. Hittade denna text:
Femte dimensionen
Hit är vi människor på väg. Det innebär att vi kan använda vår mentala förmåga och skapa verkligheten. För att nå den femte dimensionen och bli hela i den måste vi ha arbetet med de lägre dimensionerna.
När vi befinner oss i den femte dimensionen kan vi sätta gränser och använda vår kunskap kreativt från de lägre dimensionerna. Den femte och tredje dimensionen hör samman. När vi har balans i den tredje dimensionen så kan vi med lätthet ta till oss kunskapen i den femte. Genom att vi arbetar med och skaffar oss insikter i den tredje dimensionen så öppnas automatiskt femte för oss.
Enligt den texten så är jag övertygad om att de flesta av oss här på forumet redan befinner oss i femman. Men hur är det med sexan och sjuan? Vad finns där och hur vet man när man får glimtar därifrån? Vill veta mer, det är så intressant 

Alltså, jag är inte så säker på att vi verkligen greppat hela 3-D grejen. Och att vi skulle befinna oss i 5:e redan verkar också svårsmält.
Att vi är på mycket god väg tror jag däremot. Att säga att man älskar mänskligheten, som begrepp, är enklare än att faktiskt älska grannen som retar gallfeber på en. Eller chefen, nån arbetskamrat eller nån släkting. Visst kommer man på tanken och sedan känslan av att älska även denne person men det är nog långt ifrån en självklarhet att den känslan dyker upp först i ordningen.

Intressant tråd Ewerhof!! Ska absolut försöka "titta" på det här jag också… Blev så mycket på en gång här bara… ;-)