#0:

Michio Kaku är teoretisk fysiker med strängteorin som specialområde. Som teoretisk fysiker är hans grej att fundera över hur någonting skulle kunna vara. Men inte alltid är det så som det skulle kunna vara.

Jag ser honom ofta i dokumentationer på TV och det är roligt att följa med i hans spekulationer. Som exempel när han förklarar hur en teknik ur t.ex. Star Trek filmer skulle kunna fungera i verkligheten. Ibland blir han dock lite flummig också. Några bevis för utomjordingar på jorden såg jag heller inte i det här klippet.

#1: När det står "bevis" så är det onekligen bevis till oidentifierade flygande objekt men det bevisar inte att utomjordingar faktiskt besöker vår planet, nej 🙂 Observera orden "kanske befinner sig" i #0 . Det är intressant att tänka på och vem vet om de faktiskt redan besökt vår planet

#2:

Det är klart att det finns oidentifierade flygande objekt. 😄 Men pga avstånden i universum är det ytterst osannolikt att utomjordingar har besökt oss.

Tar vi som exempel, om en civilisation skulle ha en teknik som de skulle kunna resa med nästan ljushastighet med, skulle de fortfarande vara sniglar. I så fall skulle de kanske kunna färdas ett par ljusår Man vill ju inte tillbringa halva livet på ett rymdskepp. Skulle man ge sig ut på en resa med nästan ljushastighet i ett par år, skulle tiden gå mycket långsammare än på jorden. När man kommer tillbaka skulle jorden kanske vara tusentals år äldre. En sådan resa skulle betyda att ta avsked från allt som man känner. Men det är ju också osannlikt att det skulle finnas en sådan civilisation så nära.

#0:

Det får mig att tänka på en bok som jag läste om Nikola Tesla. I boken sades det att Tesla hade funnit ett sätt att få fram elektricitet ur tomma intet, typ… Han skickade också enligt boken elektricitet genom luften och inte genom kablar som Thomas Edison.

Boken är en gratis e-bok och heter "Nikola Tesla - Imagination and the man that invented the 20th century"

Edit: Länk tillagd

#3: Det har ju funnits teorier om "maskhål" i Universum, som skulle vara någon sorts genvägar för att ta sig fram snabbare genom rymden. Såvitt jag vet har dock ingen lyckats bevisa att de finns, men det är en intressant idé. Eller också kommer någon på hur "warp speed" fungerar, så att vi kan färdas lika snabbt som de gjorde i Star Wars. 😁

#4:

Teslas teknik används redan:

https://newatlas.com/energy/long-range-wireless-power-transmission-new-zealand-emrod/

#5:

Problemet med maskhålen är att det behövs negativ energi för att skapa ett maskhål, alltså materia med negativ dragningskraft. Sen är problemet att man inte kan upprätthålla detta, för om en atom hamnar i maskhålet bryts det ner.

Men även om man skulle kunna lösa dessa problem, hur vet man var man kommer ut? Att skapa ett maskhål mellan just 2 utvalda punkter i universum är nästa problem. Ett maskhål betyder ju att färdas via en singularitet och vi vet inte ens så riktigt vad det är. Sen behövs det en oföreställbar stor mängd energi för att skapa ett så stort maskhål.

#6:

Häftigt! Boken menade att på grund av omständigheterna (som säkert var pengardrivna) så försenades människans teknik inom detta flera hundra år. Men det var ca två år sedan jag läste boken, och det går inte att citera från den, så minns inte så mycket detaljer.

#7:

Jag vill nog inte vara den första att testa ett maskhål 😉😉

#3: Jag är öppen för att utomjordingar har besökt vår jord för jag har hört det från så många håll av vettiga människor som inte känner varandra men säger ungefär samma saker. Det finns människor påstår sig ha träffat gud, jesus eller vemsom och då tror jag mer på de som träffat utomjordingar. Men helt 100% är jag inte, för vi har inget konkret bevis ännu.

Att rymden är så stor och därför har vi inte fått besök ännu är en väldigt valid teori och jag tror faktiskt på den mer än Fermis Paradox. Folk har svårt att förstå exakt hur gigantisk rymden är. Om jorden hade varit en basketboll så hade månen varit 7 meter bort. Om jag inte har helt fel så hade Pluto varit 8 mil bort, att sedan skala upp allt till vår riktiga skala…. Det är enorma avstånd vi pratar om bara i vårt egna solsystem. I verkligheten verkar det vara 7.5 billioner kilometer mellan jorden och pluto.

En civilisation med teknologi som kan böja tid och rum kan säkert hitta vägar runt interstellära rymdresor 🙂

Kanske är eventuella utomjordningar så avancerade att de inte är helt fysiskt bundna heller. Dvs inte behöver farkoster gjorda av materia för att förflytta sig med.

Vi tänker utomjordingar som en annan version av oss. Men det är ju bara vårat förstånd som inte har möjlighet att se bortom sig själv som tänker så.😊

#10: Ja precis, när vi bara utgår från oss själva så är vi väldigt låsta av våra förväntningar. Vi kollar efter liv på planeter som har samma förutsättningar som jorden men vem vet om andra livsformer kan uppstå på platser som är helt obeboeliga, eller rentav dödliga för oss själva att befinna oss på.

Det finns även de som påstår att Pioneer-plaketterna är alldeles för "människo-centrerade" och att det kan vara svårt för andra civilisationer att tyda bilderna. Tänkte skriva en artikel om meddelanden vi skickat interstellärt någon gång i framtiden när jag orkar och har tid 🙂

#11:

Skriv gärna en sådan artikel, vore intressant att läsa.

Tänker också på vad en person sade. Att om det finns planeter med utomjordingar, så behöver de ju inte ens ha internet. De kan ju vara väldigt själsligt utvecklade t ex, men inte bry sig så mycket om teknik. De kanske inte ens är intresserade av att resa i rymden. Så det kan ju egentligen finnas alla former…. Men det är ju intressant att filosofera om ibland.

#9:

Avstånden i vårt solsystem är ingenting i jämförelse med avstånden i hela galaxen. Om du skulle kunna färdas lika snabbt som ljuset, skulle du behöva flera hundratusen år för att resa genom galaxen. Men ljuset behöver bara 7 minuter från solen till oss.

Sen är frågan hur stor chansen är att det finns mer högre liv i vår galax och om det finns, om de är mer utvecklade och intelligentare än vi? Vi kommer att förstöra planeten och oss innan vi ens kommer att kuna resa till mars.

Det uppskattas att det finns 100 miljarder stjärnor i vår galax. Det är en så oföreställbar stor mängd att många tenderar till att tänka att det måste finnas massor av liv och även högre liv där ute. Men om man räknar ihop var högre liv omöjlig är och var liv möjlig är, krymper det till en så liten mängd att man måste undra om det över huvud taget finns högre liv i varje galax och om vi kanske ändå är de enda (någorlunda) intelligenta varelserna i vår galax? Liv i form av mikrober och liknande finns det säkert massor av, men för att intelligent liv kan utvecklas krävs det en hel del saker.

Börjar vi med att räkna bort alla stjärnor/solar där det pga olika omständigheter inte kan utveckla sig högre liv på deras ev. planeter. Det finns en habitabel zon i vår galax. Vi måste räkna bort alla solar som är nära centrumet och nära spiralarmarna. Där finns det heta gasmoln och strålning. Just där är stjärnorna som tätast och det bildas ständigt nya stjärnor och det dör ständigt stjärnor. En sol måste befinna sig på ett lugnare ställe, men inte allt för långt borta från centrumet. Den måste befinna sig på ett ställe där planeterna kan bilda stabila omloppsbanor och inte påverkas av gravitationen av andra solar och deras planeter. Den måste vara på ett ställe där planeterna inte ständigt krockar med asteroider eller med varandra. Vi måste nog räkna bort mer än 99 % av alla solar, men låt oss för enkelhetens skull räkna med 99 %. Det blir fortfarande en miljard stjärnor kvar och det är fortfarande en oföreställbar stor mängd.

Nästa krav är att det måste vara rätt sorts sol. 2/3 av alla solar är röda dvärgar. Dessa har bara en ytterst liten habitabel zon och den ligger så nära att den nästan rör i solen. Strålningen skulle ta livet av allt liv. Det finns fler anledningar, t.ex. att planeterna vissar samma sida till solen, precis som vår måne, dvs. de snurrar inte och kan därför inte bilda ett magnetfält.

Sen finns det en hel del andra obrukbara solar, t.ex. de som är betydligt större än vår sol har en så kort livslängd att det inte hinner att bli någonting. Vita dvärgar har deras liv redan bakom sig, bruna dvärgar har samma problem som röda dvärgar. Röda jättar är döende stjärnor osv. Men om man räknar optimistiskt finns det kanske 1 % av den sortens solar som kan ha planeter med liv. Det är fortfarande 100.000 solar.

De flesta solar är dubbelstjärnor som påverkar varandra och annat som flyger omkring med deras gravitation. Om de har planeter, bildar de inga stabila omloppsbanor och deras planeter bombarderas med jämna mellanrum med asteroider. Planeterna kan också flyga bort från deras sol och krocka med varandra. Dessa räknar vi bort.

Eftersom det inte finns exakta uppgifter om hur många stjärnor som är dubbelstjärnor, bara att de flesta är det, räknar jag optimistiskt bara bort hälften. Då blir det 50.000 stjärnor kvar med planeter med chans på högre eller intelligent liv.

Nästa krav är att solen och dess planeter har rätt ålder. Tar vi som exempel Plejaderna. Det är 1.200 solar som bara är 125 miljoner år gamla. Där är planeterna (om det redan har bildats några) glödande bollar. Vår planet är 4,6 miljarder år gammal, har de bästa förutsättningarna för liv, men de första människoliknande primaterna existerar först sen 2,5 miljoner år och de första mikroberna för 3,5 miljarder år. En planet får heller inte vara för gammal, eftersom någon gång järnkärnan stelnar och den förlorar sitt magnetfält precis som Mars.

Det finns tyvärr inga uppgifter om alla stjärnornas ålder, så man kan bara uppskatta hur många solar med planeter som har rätt ålder. Säger vi att det är 10 %, så har vi fortfarande 5.000 solar kvar.

Naturligtvist måste solen ha en planet i den habitabla zonen. Uppskattr vi att det är 10 % så har vi 500 solar och förstås 500 planeter.

Sen kan man fråga sig hur många av dessa 500 planeter det är som uppfyller resten av förutsättningarna. En planet behöver en atmosfär och för att kunna hålla en atmosfär behövs det ett starkt magnetfält, som också behövs för att skydda livet från strålning. För det behöver planeten en stor järnkärna och planeten måste snurra med en tillräcklig hög hastighet. Jorden hade turen att krocka med en annan planet en gång i tiden och har därför en stor järnkärna. Pga krocken kunde det också bildas en så stor måne att den stabiliserar jorden. Annars skulle vi inte ha regelbundna årstider, utan jorden skulle vrida och vända sig mot solen hur som helst. Inga bra förutsättningar för att bilda en näringskedja.

Andra förutsättningar är att planeterna måste vara av rätt material, ha rätt atmosfär och det måste finnas tillräckligt med vatten på den. Men varje planet blir lite då och då träffad av katastrofer, som asteroider, gammablixtar och sånt, som utplånar nästan allt liv, precis som det har hänt på jorden flera gånger.

Mellan dessa katastrofer måste evolutionen börja om på nytt och kanske det nån gång hinner att evolutionera fram intelligent liv mellan katastroferna, tills det utplånas på nytt. För att intelligent liv ska evolutionera fram får detta inte hända mycket oftre än det har hänt här.

Ojoj….. hur många av de 500 kvarstående planeterna kan ha en sån tur som vi hade? Vi har verkligen gjort den kosmiska jackpotten och man kan säga att chansen att det finns en till planet med samma tur är ganska liten. Men omöjligt är det inte.

#13: Ja, under förutsättning att vi räknar med att allt liv måste se ut som vi. Håller med Tismon i #11, för vi vet ju inte vilka andra livsformer det finns i Universum. Med tanke på under vilka betingelser vissa livsformer kan existera även här på Jorden, är det ju inte omöjligt att det kan ha utvecklas totalt annorlunda livsformer på andra ställen i Universum.

#14:

Men naturkonstanterna, de fysiska och biologiska lagarna är lika i hela universum. Vi på jorden har de perfektaste förutsättningarn för liv. Mindre bra förutsättningar skapar inte inteligentare liv. Det behövs mångfaldighet och en näringskedja.

#15: Såvitt vi vet ja. Därmed inte sagt att det kan finnas andra lagar som vi inte har upptäckt ännu. Och, som sagt, vi vet inte om det kan finnas andra former av liv som vi inte känner till, där förutsättningarna är helt andra än våra.

#16:

Även lagar som vi inte har upptäckt ännu, påverkar hela existensen, här på jorden och i hela universum. Det som finns på andra planeter, som inte har lika perfekta förutsättningar för liv, finns även här på jorden. Vi har t.ex. vulkaner med lava, vi har metan, vi har extrem kyla och extrem hetta. Om vi tittar vilket liv som vi hittar som lever under sådana förutsättningar, hittar vi bara olika sorters mikrober.

Liv, som inte är beroende av perfekta förutsättningar, hittar vi även här på jorden, för perfekta förutsttningar är inget hinder för existensen av liv som inte kräver perfekta förutsättningar.

Men för att intelligent liv ska kunna utvecklas, krävs det nog perfekta förutsättningar. Sen kan vi ta vår egen planet som exempel. Vi har perfekta förutsättningar, men hur många miljarder år tog det tills den första cellen bildade sig? Hur lång tid tog det tills det bildades högre liv och intelligent liv? Räkna ut hur många % tid det är av 4,3 miljarder år som jorden existerar, som vi människor existerar.