Utomjordiskt

Fyra månader med paleolitisk LCHF (med stor vikt vid högt intag av Omega 3, och lågt intag av Omega 6) eliminerade min reumatism, mitt exem, mina depressionstendenser, över 10 kg fett - och min (nu f.d.) sambo. Ja, å sen mår jag i övrigt så mycket bättre. Har ständigt ett stabilt blodsocker, kan alltid äta mig mätt, är "aldrig" hungrig, samt när min kropp inte längre behöver äta av mina muskler, har jag ökat min volym av detta lite... Ja, och har inte även mina tänder blivit lite vitare?

Äh - efter denna självbelåtna presentation - nu ska  jag  vara riktigt fräck, vilket jag väl annars inte är! Fast skäms för mig, det gör jag ju inte... - Jag klipper in en "liten" blänkare jag haft inne i en annan sajt ett tag. Ger väl detta inte allt för stor chans (kan man ha en på hundra?), men vad har man egentligen att förlora? Jaja, jag slänger hur som helst ut en krok, så får det gå som det går... Kan väl inte gå sämre än i paleodiet.nu, där jag inte fick ett förbannat litet napp. Jaja, fast inte undra på - där finns det ju t.o.m. en massa vegetarianer - som tror att de äter paleo!??? Men hallååå!?

Jag har som sagt var inte bara gjort mig av med div. sjukdomar och fett (gått från normalviktig till slank), utan även min f.d. sambo. Jaja, lika bra det... Vad är det jämfört med den rätt nyliga insikten om paleodiet, och den nya värld som öppnas!? Har nu ingenting emot heller att under ett år eller ett par bo själv (på halvtid med min fruktansvärt välartade 4-åriga gosse). Dock vill jag förstås så småningom hitta något nytt fruntimmer att tycka om och också dela mitt liv med. Antar att denna sajt är en av dem som bäst av alla på internet fångar upp just min målgrupp (miljö- och hälsomedvetna* kvinnor på 25-45 år, och helst då också förstås med lite humor, liksom även trevligt yttre). Snart har jag väl även ett krav på att hon måste vara en LCHF:are... Så skynda på, om du bara hade tänkt tipsa en kompis... Låt mig då helt få vika ut mig:

Är väl en hyfsat trevlig kille med rätt stadiga fötter här på jorden, där jag vandrar omkring - i Sigtuna, norr om Stockholm. Sportig, naturlig, miljömedveten. En kille som vill mycket. Det är väl några karaktärsdrag. Sen är jag nog lite extrem i vissa avseenden, lagom svensk och gammeldags i några, och klart modern (å rent av före min tid?) på andra. Tror jag uppfattas som en rätt intressant personlighet, även om jag nog ändå inte passar det stora flertalet. För den lilla skara som ändå gillar min typ - någon avdankad gammal fältbiolog (med fältcoma), värsta stenåldersfreaket eller vad vet jag - torde jag vara rena drömmen. Å finns där under den fula, gröna rocken och i de skitiga stövlarna som motvikt en portion sexighet också, så kan väl drömmen sägas vara ömsesidig. Lite balans där också, liksom.

Men du, nu känns det som att allt ändå bara blev för tillspetsat. Är du bara dig själv (vilket är det viktigaste), för det är du väl?, så är hälften redan vunnet. Skriv då några rader, å lura med mig på en dejt, så har du chans att småningom också ta hem storkovan. Mer komplicerat än så, behöver det väl inte vara...

*, fast hörru, lite vin unnar vi väl oss, va!?

Nu är det väl bara att luta sig tillbaka, och se vem som är mest på hugget va!? - Är jag lite knäpp jag kanske, eller!?