De kommer och går....
Jag vet inte om jag ska säga att jag hade lyckan eller turen att mamma valde att flytta ut till sin barndomsby en by som är gammal. Och hon valde gamla sjukstugan som boning.
Glas föll från diskbänken om natten. någon vandrade i den lilla hallen och de tyckte om att skrämma mig speciellt. Jag var mörkrädd då förstod jag inte varför.
för när vi flyttade något hus ifrån som även mamma bor i nu så var det till ett gammalt postkontor istället, jag blev paff helt plötsligt var mörkret inte läskigt. tills dagen före julafton när jag var 13 år. Ligger i en soffa uppe på mitt rum. hör steg som min mammas och knarrandet och blir lite sur för att hon skall till att väcka mig. känner en arm röra min arm och vänta mig till rygg öppnar ögonen och skall till att gnälla och skälla men stelnar till i chock. ingen där och endå känslan av att någon finns där endå mina ögon har ställt in sig automatiskt på ett nära område och jag känner av och ser fast man inte kan se. och springer i rak fart ner för trapan och vägrar gå och lägga mig tills jag är så slut att jag inte minns att det har hänt. dagen efter smeker en hand min fot för att sekund efter göra min stortå iskall.
Jag börjar läsa om spöken och hittar andeskrift. så börjar härmed ta fram ett papper och penna. och visst får jag napp. saken är den att med tiden lär man sig när det än en själv som skriver eller inte, härmed började en del av min resa. först detta lätta förstånd att känna av. för att sedan känna hur det örjade pirra i händerna känns som de flyger och blir vita. men förstår endå inte vad är som händer än idag.
sen en morgon står jag på toaletten och hör. det är en tydlig röst men rösten känns som den finns i luften som om man skall kunna till att förklara rösten som en dimma. lät som min mamma men upptäkte att mamma sov.
morgonen där efter samma sak. fast nu en man. rent ut hallå?! och då blir jag rädd.
började vakna av män och kvinnor som pratde i mitt öra men kunde sällan urskilja vad de sa. andeskriften använder jag sällan idag men tidigare ofta.
idag är jag inne i en annan fas. jag hör mycket ibland och känner mycket starkare men jag ser dem sällan. och hör dem sällan men känner dem tydligt men får ingen information. mitt öga pirrar och svider ofta. ibland har jag känt mitt kronchakra, det är dom två som känns allafall de andra har jag inte känt av eller jo hjärtchakrat då men mitt öga känns nästan varje dag. och till och med nu när jag skriver har jag besök. det surrar och det är någon som smyger sig runt här.och fick just en hand kring min underarm vilket sammanträffande. jag är yr och det låter som en kvinna ooohhhhhhhhhhhh lite spöklikt i mina öron jobbigt,
ska sova snart. ohh vilekn huvudvärk ja ni ser. ehhh lite patetiskt. jag ahr upplevt hundra tills aker men kan ju inte skriva alla. kanske. inte nu.

Tack för du dela med dig av din berättelse! 
MÅSTE bara säga att jag tycker ditt nick är så j*kla vackert! Skymningsaga! *gillar skarpt* 
# tack, jo men skymningen kallar jag mig själv men var en kille som döpte om mig till skymningsaga, Jag är en skymningsaga sa han en vacker barnsaga så snäll och ren och god.
riktigt smikrande

Men jösses!!!
vilket härligt smicker!
Killar kan om dom vill!
*fnissar*
mmm finns de speciella
Det var roligt att få läsa din berättelse om olika faser i det mediala. Jag känner igen mig fast mitthar änt senare i livet. Håller med Playja om nicket.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
#5 hur långt har du kommit? Vet du vad som händer med händerna då?
Menar du när det pirrar i dem? Det gör det när jag ger healing..det kabske är meningen att du ska utveckla det. Du verkar ha energi så det räcker åt många andra.
Jag går en medial kurs.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.