Hej du!

Det va en läskig dröm du hade, att drömma om sitt gamla barndomshem brukar handla om att det finns saker inom dig som behöver bearbetas från just barndomen, det kan ha hänt något i ditt dagliga liv idag som har satt igång det hela.

fundera över om det är så.

Cilla.

ett sån avsnitt visade de i det okända, det va en farbror som hade drömt om en flicka och som visade vart hon hade bott i drömmen.

och och när han var ung tonåring så bodde han i närheten av hennes hus.

men sedan efter drömmen så ser han henne stående brevid sängen.

de sa att sådama drömmar kallas för astrala resor en sådan dröm du drömde tror jag.

#1 mmm, joo måste säga att några pågående veckor, kanske 2 så hade lte saker kommit upp till ytan från lite saker som hände i den lägenheten, lite bekräftelser om man säger så som gjorde att jag kanske bliev lite rädd, så det kanske gjorde att jag drömde den drömmen, rädsla fanns i drömmen, ufona fanns där, jo det kan nog stämma.

#2 Jo jag har sett det avsnittet också men, det kändes inte riktigt så som han beskrev det, men det kändes samtidigt lite som någon ville visa mig något, för det började så som det slutade, i drömmen iakttog någon mig, när jag försöker vakna tycker jag att någon står och stirrar på mig. Men jag var fortfarande i det där stadiet så det lika gärna kunde vatt halvt dröm halvt verklighet, så jag är lite tveksam om det.

oki, Jag har med upplevt en massa spökupplevelser.

#3

#0 Hoppas du kommer vidare med ditt sökande, det är bra att försöka gå tillbaka och så att säga göra klart.

Då kanske du kan släppa taget om det för gott.

Cilla.

Jag tycker det är tragiskt att du är sä rådd för det som andra människor skulle gråta av glädje för att uppleva en bit av . Tror du inte att du bara saknar undervisning om fenomen som det här ? Ifall du satte dig in i den kunskap som finns om ufo exoteriska fenomen och frågor skulle det inte lätta den förträngning som är så jobbig för dig ?

Jag tror att du har en naturlig talang för att vara ett språkrör för utvecklingen , du kan förmedla sanningen att snart kommer ufo-skeppen att uppenbaras i tusental. Att de har kommit och vill vara vänner och lära känna oss antingen som djur eller som mänskliga vänner . Valet är vårt ?

Va roligt att se fler nya härinne som engagerar sig sig så fint till varandra. Härligt att få läsa detta…och Varmt välkomna hit allihopa!

0…Jag vet inte om det bara har med dig att göra, kanske bor du i någon form av port till det astrala/andliga?

#6

Tro mig jag vill inte vara rädd, jag är samtidigt nyfiken men samtidigt rädd för, ja det är ovetandet, jag vet inte vad dem vill, vad dem kan göra, hur dem ser ut, eller jag vet hur en av dem ser ut, men som i den dokumentären finns det ju många olika arter.

Samtidigt vill jag kanske kunna kommunicera med dem, även spöken, jag tror eller är rätt säker på att jag kan, men jag tycker det är så obehagligt att jag stänger ut det, för jag har hört röster, genom drömmar och när jag varit vaken, men alltid skriker jag nej, sluta, kämpar för att vakna och för att stänga ut det.

I den lägenheten hände en massa när jag var yngre, och i den åldern så hehe, var det inte så skoj. Men jag tror på allt övernaturligt och jag vet det finns annat liv både efter döden och där ute.

Jag blockerat/förtränger det för jag vill inte minnas för varje gång det kommer till ytan så, blir jag nervös, rädd, kan ej sova med lampan släckt, ute blir jag nervös i mörkret. Medans när det är förträngt så sover jag hur gott somhelst.

Men sedan helt plötsligt en dag, så kan det bara kännas som man inte är själv, man ser konstiga saker i ögonvrån, drömmer konstiga drömmar, men jag känner mig inte hotad på något sätt, bara att det är obehagligt.

skulle vilja säga som #6, ta reda på hur du kan komma vidare, genom en kurs eller en vägledare av något slag.

Inte bra att gå omkring o må som du gör.

Cilla.

Det kanske kan rekommenderas att gå in på våra länkar och smaka på något tilltalande ?  Inte direkt kurs eller vägledning men alltid något ?

Jag är ju här inne pga det hihi, sen på lite andra forum och hemsidor och sådant.

Jag har läst och tittat på video om ämnet, pratat om det osv.

Vill bara dela med mig om min/a upplevelser och drömmar och hur det fått mig att känna.

Som sagt jag tror och har aldrig känt att dem eller annat någonsin varit hotande, men rädslan kommer från ovetandet, vad vill dem, hur ser dem ut, och liknande. Nyfiken men samtidigt rädd kan man väl säga.

#11 OK du har extra anledning att jobba på det som alla andra har anledning att jobba på - rädslan . Det är ju det alla jobbar på , därför finns andliga organisationer , religioner , filosofier , kampsporter , idrotter , tävlingar , datingkulturer , spökhistoreier . Allting hjälper oss att hantera rädslan och rädslan för rädslan .

Så vad gör du för att bli modig ?

#12

Haha, jadu…
Det mesta jag försöker är att förtränga, tänka på annat, hålla om min hund när vi ska sova hihi.

Annars lite mer normalt, ja då försöker jag hitta information om detta, lära mig, få reda på fakta, historier, information så jag kan lugna ner mig lite.

Men just själva mörkerrädslan jag har som faktiskt är rätt "allvarlig" gör jag inte så mycket åt mer än att undvika allt för mörka ställen.

Det måste finnas gatubelysning där jag går, ute är det alltid sådär med mig, men hemma kan jag ha flera veckor då jag kan sova utan probelm med lamporna släckta, men sedan har jag perioder då jag bara måste ha sänglampan tänd, och ha hunden hos mig.

Det andliga känns som mer kontrollbart än det utomjordiska.

Min största rädsla ör ju mörkret, att träffa på något i mörkret, då man inte riktigt kan se dem helt men man vet att dem är där och man kan nästan se dem och man kan känna av dem (vilket har hänt mig när jag var 13), det är min rädsla. Skulle jag se dem i dagsljus och då helst inte i mitt hem, så skulle jag förmodligen vara nervös men inte lika rädd.

Jag ska ju kunna känna mig säker i mitt  eget hem.

Du kan alltid be om beskydd från den högsta Kärlekskällan/Gud. Att be är starkt, för du får oftast det du ber om. Och ingenting drabbar dig som inte tjänar ditt växande. Har du mörkerrädslor, är det faktiskt en god idé att reda ut det terapeftiskt med någon som du litar på.

# 13 Håller med #14 . Det är en god ide att göra något åt ett problem mens det är litet och hanterbart . Får jag fråga om du har pengar till privat rådgivning eller är du beroende av Landstinget ?  Det finns ju ochså möjligheten att gå in på andra sajter ex Personlig Utveckling eller Alternativa Behandlingar och prata med dem .

Jag är med på personlig utveckling, skriver dock inte så mycket där, kanske ska börja med det.

Jag sparar mina böner till mer viktiga saker som om någon ev kan dö och jag inte vill dem ska dö eller liknande.

Be för att jag är lite mörk rädd känns som att det bara tar upp onödigt med tid.

Det känns som om du inte vill dig riktigt väl, att du inte är god nog för att få det du vill eller för att må bra, alla har rätt att få må bra, även du, straffa dig inte för något som kan vara en gåva. Ta emot den och omvandla den till något positivt istället.

Att be är ett bra sätt som Gahella säger och du behöver inte spara på bönerna, du kan be hur mycket som helst, det finns ingen gräns för det.

Cilla.

#16  Kanske du söker en NFU (nära fruktan upplevelse ) ? Ibland finns det inte något annat sätt att bota rädslan än att bli vän med den . Leta rätt på en meditationskompis , gör i ordning era böner och mantran , släck lyset så det blir kolsvart och sitt kvar vad som än händer fullt fokuserade på vad ni mediterar på . Vore det något ?

#18

ibland känns det som det är det enda sättet. Men vette sjutton om jag är redo för det. Men en dag så blir jag nog det. Gäller att samla ihop modet.