Ja, jag har ju inte riktigt fått kläm på det där med mediterandet men en gång för länge sedan upplevde jag att det vart som om en lampa plötsligt tändes i det helt nedsläckta rummet, jag märkte det på så vis att ett orange sken 'sågs' genom mina slutna ögon, och att det kändes som om jag samtidigt lyftes från golvet cirka en decimeter, fast jag kände fortfarande golvet mot kroppen ändå. Som om mitt inre lyftes bara. Samtidigt erfor jag en enorm frihetskänsla. Den känslan höll i sig i flera dagar efteråt. Det var härligt. Men det gjorde nästan ont att 'dunsa' tillbaka in i och ner i kroppen igen.

Har också upplevt, eller jag "ser" nästan alltid ett orange ljus genom ögonlocken när jag mediterar, ibland även när jag skall sova. Det är fler som beskrivit det, undrar vad det kan vara!?

Jag har även kunnat se genom mina ögonlock fast de är slutna och en gång hade jag upplevelsen av att kunna se 360 grader, alltså inte bara rakt fram, utan åt alla håll och kanter samtidigt. Det var mäktigt! Och obeskrivligt att förklara för hur kan man förstå hur det känns att kunna se bakåt, framåt, åt sidan på samma gång när man aldrig vart med om det. Fast jag kan fortfarande erfara hur det var.

Oj, det var en imponerande erfarenhet. Men att se runt om sig själv påminde mig om en bok jag läst. "Den flytande elden" minns jag att den hette, en andlig thriller. Där beskrev han en liknande upplevelse.

Själv har jag ingen rutin på meditation nuförtiden. Har ingen ro i kroppen, fast det är ju det jag skulle få om jag tog mig själv i kragen och mediterade som jag borde.

Det där som du beskrev högst upp satori, känner jag jätteväl igen.

Ögonlocken är ju inte heltäckande utan de släpper igenom lite ljus. Det bästa är om man kan få det helsvart utan något som helst ljusinsläpp för ögonen. Man kan ju knyta en scarf omkring ögonen eller köpa en sovmask, det borde fungera. Då stänger man ute allt störande ljus och kan börja se med sitt inre öga. Fantastiska saker kan uppenbara sig!

Man måste träna på att hålla kvar det som kommer till en så att det inte försvinner ut i "perifierin"

Keep on workin'

Fast jag talade om att ett sånt sken plötsligt sågs i ett totalt svart rum. :-)

#6 Ja, jag med. Det där orange kan jag se när jag lagt mig på natten med både persienner och rullgardin nere och stängda ögon. Det kommer väl inifrån mer än utifrån men upplevs inte mindre tydligt för det, man skulle lika gärna tro att nån lös med ficklampa framför ens slutna ögonlock.

För mig blir det aldrig svart när jag blundar, ibland kan det tillochmed bli så starka ljus att jag blir bländad. Men oftast är det pulserande vågor med blått ljus som sveper omkring under ögonlocken.

Under en vipasana meditations kurs så kunde jag känna hur mitt skägg växte ett tag, och hur blodet rusade/pulserade genom ådrorna i ansiktet.

Hade även en skum upplevelse liknande din 360 graders syn satori. Jag stod och kissade plötsligt såg jag hela toaletten från alla vinklar, sen såg jag hela nedervåningen på liknande sätt, sen alla rum i hela huset, sen huset ovanifrån och tillslut var jag ute i rymden och såg jorden som en liten blå prick. Nästa millisekund så var jag tillbaka på toaletten.

Har ni föresten hört talas om att lightworkers blir aktiverade genom magchakrat?

Hade en underlig upplevelse som jag känner har en stor del av mitt uppvaknande. Hörde en röst som frågade om jag ville känna hur verklig kärlek kändes, svarade såklart ja. Det började pirras lite lätt i magen och vart starkare och starkare, tillslut kändes det som ett varmt, glödande klot i magen som spred en kärlek så stark att jag vart tårögd av lycka.

Vart även besökt i en dröm, kort efter händelsen, av en tant som tog mig på magen och precis samma känsla dök upp. Vaknade upp ur drömmen och den glödande lyckan pirrade i magen, blundade och somnade om på en gång.

Vill säga att jag inte hör rösten som pratar med mig annars, och har inte hört nått sen dess heller så jag är inte schizo!

Vilket fantastiskt toabesökJag har också sådana ljusuplevelser då jag ligger i ett helt mörkt rum och blir helt bländad av ett inre ljus som kommer.

Vi blir väl aktiverade i alla chackran? Men magen, solarplexus är ju i kontakt med Central-solen, där vår hemvist är och våra superförmågor vistas. Men där renas ju en hel del också då våra rädslor finns mycket i magen.

Vilket underbart möte, och vilken underbar känsla du var med om, att få känna sann kärlek måste kännas helt Guddomligt underbart!

#9 Vad underbart det låter! Det var kanske din ljusguide som talade till dig! Men du, det är lugnt, det är skillnad på att höra röster och att HÖRA röster. Man kan ju som höra en inre röst som talar, ibland kallas det samvete eller att man samtalar med sig själv, så har ju alla. Sen kan man även höra en röst som låter klart och tydligt, kan vara en mans eller kvinnoröst under t.ex meditation eller andra medvetandetillstånd, men man VET att den kommer inifrån(uppifrån).  Jag har hört röster som verkat komma utifrån när jag befunnit mig under sömnparalys dock, men det är vanligt och helt normalt. Skillnaden är väl när man inte förstår vart rösten kommer ifrån och den börjar ge order och säga massa fula saker.

Hade ej hört om att vi blir aktiverade genom magen men för några år sedan då jag hade det verkligen jättejobbigt med att skydda mig själv från både människor och annat som sprang genom väggarna här fick jag rådet av ett medium att dra ihop mina chakran 2 ggr om dagen för att känna mig mer skyddad. Visste då inte ett dugg om chakran eller hur man gjorde, men hon gav mig en lapp och en beskrivning. Och ända sedan dess när jag går igenom mina chakran för balans så är det magchakrat som är mest öppet, står på vid gavel liksom och är jättesvårt att dra ihop, som ett stort gult sken som strålar ut i 180grader.

Ja, jag tror att vi alla blir 'väckta' till det område där våra själar gör mest nytta. Vi är ju trots att alla är en, i grund och botten, olika personligheter och i olika faser/nivåer/dimensioner här på jorden. Så vissa ljusarbetare hjälper andra att hitta fram till kärleken andra till kreativitetsflödet och så vidare. Än är vi inte klara att bli 'fullkomnade', med alla chackran i total balans, långt där ifrån. Men mycket närmare än tidigare generationer.

Vilken spännande läsning…har länge märkt av färger, länge var det mörkblått, ser både med öppna ögon och med stängda, har även blivit bländad av vitt starkt ljus när jag blundat i sovrummet och där varit bäckmörkt. Ibland glittrar det när jag ber om/skickar healing.

Härom kvällen upplevde jag för första gången starkt orange ljus. Förra veckan rosa. Även grönt.

Ibland kan ljus vågor svepa förbi mina slutna ögon, nästan rytmiskt.

Och jag måste säga - jag älskar det, men jag förstår inte varför men allt känns positivt…hoppas det inte upphör.

Har sett ljuspunkter som verkat bilda något mönster.Karta?

Tycker som sagt detta är spännande och hoppas kunna lära mig mera

kram från moonflower/kerstin

Meditationen idag:

Idag kändes kroppen först tung som bly, pirrade och stack i händer, armar och fötter som om de somnat. Framförallt mina händer och underarmar upplevdes som enormt stora,
minst 10 ggr sin storlek. Kunde känna min egen aura, mitt medvetande som om det var runt omkring min kropp en bra bit ut. Sedan upplevde jag känslan av att kroppen är så pytteliten i jämförelse med
allt det som är MIG. Jag såg en enorm cirkel som representerade mitt totala medvetande och mitt i cirkeln fanns en liten prick och det var kroppen. Så liten är alltså min kropp i jämförelse med hur stort
hela mitt sinne är. Sedan var det som om medvetandet/mitt högre jag/min själ var uppdelat i skikt. Att den del som var närmast kroppen var lättast att nå och ha kontakt med, sedan längre ut och bort från kroppen fanns det en vag gräns där ett nytt skikt av "mig" tog vid och sträckte sig ännu längre ut osv. För varje skikt var det svårare att nå på det sätt så att informationen som finns där skall kunna omvandlas tillbaka till hjärnan i form av tankar som kan sättas ord på. Jag såg hur alla människor går runt med detta osynliga men som jag upplevde det strålande fält av ljus runt omkring sig, vissa större andra mindre och fältet rörde sig ständigt på ett böljande sätt i vågor runt kroppen. När jag skulle avsluta och sträcka på kroppen knakade det nästan i lederna och först var det som om jag både rörde på min energihand och min fysiska hand samtidigt, men känslan av den jättelika energihanden försvann omedelbart efter jag börjat röra på mig.

Vilken fin beskrivning. Vissa saker känner jag igen, såsom att kroppen är liten och man känner sig så stor ändå.

Hahaha…har ni läst reklamen högre upp i tråden, där kan man förutom att köpa yogamattor, även få hjälp med synfel genom laser! Är det appråpå alla uppstigningasymptom med bl.a synfel och meditationsprat det handlat om här?!

Ja jättebra beskrivet satori, det där känner jag också igen. En mycket speciell upplevelse är det!

Känner hur jag blir allt tyngre….(5 min senare) rycker till i vänster hand….(efter 10 min) mer och mer avslappnad…(15 min) så trött så trött…..flyter….känner inte underlaget längre….inga tankar, inga ljud…..(20 min) allt är tyst, mörkt och stilla….

TRATTKANTARELL!?!

Plötsligt dyker ordet ovan upp klart och tydligt och jag fattar ingenting! *asgarv* Vad har detta med min meditation att göra? Jag slog ganska snabbt bort ordet och fortsatte men vem vet, kanske borde spåna på det här lite grand, det kanske har nåt dolt budskap - hahahaha

Hm…..kantarell….svamp….mushrooms….va i helskotta? Är det en uppmaning att börja med psykadeliska eller??? Haha, nä jag har så kul utan så nänä….jag spånar vidare…..

Visst är det lustigt. Bilder, känslor, ord kan dyka upp som svampar ur jorden när man mediterar.

Igårkväll innan jag skulle sova mediterade jag med att försöka få till en UKU. Nånstans, vet inte efter hur lång tid men säg ca 20 min. så var det som en stråle av bländande vitt ljus som upplevdes som electricitet som for i mitten av synfältet från ena sidan av huvudet till den andra, det sprakade till bzzz i öronen. Jag blundade ju men kändes ändå som det var i mitten av mitt synfält. Det var ungefär som när TVn sprakar till, fast inne i mitt huvud och jag kände en enorm flod av energi. Allt gick på nån millisekund men var väldigt starkt. Det slog mig att jag kanske var på G in i vibrationsstadiet men hände sedan inget mer med det.

Jag var till slut påväg att somna och hade nog gjort det om jag inte kom på mig själv mitt i allt. Jag hamnade i det hypnagoga tillståndet som föregår sömnen. Ni vet där man ser bilder osv. precis som när man drömmer fast man inte riktigt somnat än. Har nog aldrig hänt att jag lyckats helt komma ihåg bilderna därifrån såhär tydligt men. I alla fall så plötsligt var jag utanför ett grått stenhus. Det var stort och högt och jag ser en man med mörkt hår och en gulbrun jacka (jacka är fel ord men det han hade på sig ovanför midjan). Den här "jackan" var gjort av något som liknade sammet och hade puffade axlar, som små bullar liksom. Jag såg på både hus och hans klädsel att det inte var från denna tideräkning. Mannen klättrar upp för husfasaden och ropar plötsligt "Master, I need to speak with you" och jag reagerar tydligt på varför han pratar engelska! Då ändrar jag fokus uppåt och ser något som liknar en balkong fast mindre. Den är också i grå sten eller cementliknande och buktar ut/välver ut i en båge som en halvcirkel från husväggen. Ut kommer en äldre man, ca 60 år med lite längre grått hår och skägg och ställer sig i vit nattsark och tittar ner på….mig!?! Ja, sen vaknade jag till och somnade om. Vad var det här då? Nåt påhitt, fantasi, minne från ett annat liv? Jag reagerade starkt på ordet Master, vaddå master, vad är det typ? Tänkte innan jag somnade att detta måste jag komma ihåg imorgon!!! Nån som har nån teori`?

Under min ritmeditation i kväll lossnade det en hel del ifrån mitt undermedvetna. Saker jag inte tänkt på sedan tiden då det hände, cirka 30 år sedan. Jobbigt men samtidigt skönt att få tillfälle att sortera om de upplevelserna med ett vuxet sinnelag.