
Möte med Tseb
Igår natt bestämde jag mig för att möta min guide, här är vad som hände.
Sitter under ett mycket gammalt träd i en liten glänta i skogen, en bäck med kristallklart vatten porlar i närheten och ett ensamt rådjur lunkar sakta vid skogskanen. Jag bara myser brevid rötterna av det uråldriga, visa trädet som är äldre än allt annat i skogen. Under rötterna har diverse djur grävt djupa hålor och jag bestämmer mig för ett krypa ner i ett av dem. Jag kröp och kröp, längre och längre ner i underjorden. Till sist såg jag ett ljus långt där framme men snart var jag ute och hade hamnat på en sandstrand. Jag vandrade en bit och satte mig på en sten och väntade.
- Vad är ditt namn?
- Tseb
- Vad hette jag tidigare?
- Orion.
- Kommer jag även därifrån?
- Ja.
- Vad gjorde jag där?
- Du var en härskare.
- Oj, var jag en bra härskare?
- Både ja och nej.
- Har jag blivit godare under denna livstid?
- Ja.
- Bra, är det nått du vill berätta för mig?
- Var dig själv.
- Nått annat?
- Oroa dig inte.
Tack Tseb! Vill jag dig nått igen så kommer jag tillbaka hit till stranden.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta, men det var intressant och kul iaf, en bra övning om inget annat. Såg aldrig denna Tseb, vilket även blir best baklänges, men kanske nästa gång. :)
Sajtvärd på Utomjordiskt och medarbetare på Konstnärer!
Drömde du detta alltså? Fantastiskt måste jag säga att du t.o.m lyckades få med dig ett foto, där kan man verkligen säga att dina visioner manifesterats fysiskt
Tack för du delar med dig, vad intressant! Tseb lät fint, men obehagligt baklänges fast varför se det från baksidan?
Jag hade också en underlig "dröm" inatt, som jag minns tydligt men har svårt att sätta ord på.
Känner att jag vill försöka beskriva min dröm ändå. Hoppas det är ok att jag inte startar en ny tråd!?
Jag fann en underlig skruv i gräset på en öde plats. Det var som en lucka därunder. Jag skruvade upp skruven och öppnade luckan. Däri var det nån mojäng och en kristall (som diamant/bergskristallaktig) stor som en kaffekanna ungefär. Jag höll i den och visste då att den skulle riktas upp mot skyn för att vid rätta tillfället förinta ett hot från rymden. Vad jag inte visste var att jag genom att öppna luckan och hålla upp den här hade satt igång något stort.
Som att öppna Pandoras ask. Det enda jag förstod var att det var nåt topphemligt jag hittat och gjorde bäst i att försvinna från platsen illa kvickt. Jag gick hem och när jag kommer hem är det någon som börjar prata om att nu kommer det snart att ske. Jag undrar vad? Personen berättar att jorden snart kan komma att gå under för att en komet var påväg just i denna stund men att myndigheterna hade nåt vapen som skulle spränga sönder den så att det blev som ett meteoritregn istället. Jag tänkte "Åh herregud vad har jag gjort" och just som jag tänkt det så började hela huset skaka och jag kunde höra hur fönster sprängdes och saker därute flyg omkring helt okontrollerat.
Ett jättehårt tryck över bröstkorgen och huvudet pulserade så att jag såg mina egna vener svälla upp som de var på gränsen att explodera och det gjorde vansinnigt ont!!! Som att vara i en tryckkammare. Allt jag tänkte var att nu dör jag, det här kan ingen människa överleva. Sen blev allt svart en stund och jag vaknar upp och ligger på mage, ser suddigt och känner mig som nyvaken. Jag hör och känner att det finns en närvaro av varelser omkring mig.
Jag är jätterädd och spelar död men kisar lite med ögonen. Jag ser ett par varelser som liksom glider fram över golven och sen kommer en fram till mig och börjar måla på mig med en bred pensel. Det är silverfärg fast ändå inte färg, det var mer som att han målade på mig ett skal av metall, ett hölje - en ny identitet (utseende mer).
Sen gick jag därifrån och var förundrad över min nya kropp. Jag befann mig i ett slags hus med tre plan och alla jag mötte på mitt plan som var våning 3, såg alla ut som jag och vi hälsade på varann fast alla verkade väldigt förvirrade efter den traumatiska händelsen. Jag ser en trappa och går ner en våning. Där ser folket inte ut som jag gör nu. Där är det människor av kött och hud (så som vi ser ut). De är också förvirrade och vissa är skräckslagna och bara far omkring helt hysteriskt och några är skadade och blodiga. Ett fåtal lägger märke till mig men det är som de flesta inte kan se mig och jag undrar varför de ser mest bara rakt igenom mig. Det är då jag förstår att jag faktiskt dog vid händelsen med kometen och att jag hamnat i en annan värld. Jag upptäcker en trappa till som leder ännu en våning ner och där är det också folk fast de har inga goda energier och de är alldeles suddiga som mörka skuggor. Känner ett obehag här. Jag kan se dem men det är så uppenbart att våra "kroppar" vibrerar på så olika frekvenser att det är därför de är svåra att urskilja. Sen minns jag inte mer.

Nä det var ingen dröm, eller kanske, startade iaf medvetet tills jag kröp ner i hålet sen kom resten av sig själv.
Vilken detaljerad dröm satori, själv hade jag vaknat när huset började skaka. Har haft några kometdrömmar också, känner igen det där att det känns som kroppen håller på att sprängas av tryckvågen, men efter det vaknade jag. Allt vart inte svart för mig heller, utan bländande ljust.
Sajtvärd på Utomjordiskt och medarbetare på Konstnärer!
Måste springa här, ville bara säga att det inte blev svart, det var ett dåligt ordval, det blev som tomt, tyst, ingenting typ……använde ordet svart i brist på ordval.

har du målat den bilden?
Man ser ett ansikte på trädet

#5 nä det har jag icke, tyvär :D tyckte den passade bra in iaf :)
Sajtvärd på Utomjordiskt och medarbetare på Konstnärer!

Tack! Jag gillar när ni delar med er av era upplevelser! Häftiga berättelser här och håller med dig Satori att enolas bild verkligen hörde ihop med dom visionerna. Vad uppmärksam du var med namnet baklänges! 
Tänkte inte alls i dom banorna. *s*

En gång när jag sovde djupt så såg jag en munk och han heter Cory & coery, Vet ej vilket eller hur det utalas?
Han pratade med handspråket så jag förstog inte riktigt vad han sa och jag försökte känna inom mig vad han sa men försod inte i alla fall.
Jag såg att han hade en gloria runt kroppen och huvet, han hade en munkrock med luva på sig, så att det dålde lite av hans ansikte.
Jag såg bara hans halva ansikte då och den andra halvan va ´mörksvart.
Sedan flöt eller flög han i väg som ett måln, försvann poff.