*bokmärkt*  Skall läsas vid tillfälle.. helt klart!

Jag har börjat lästa. Spännande. Du har författartalang märker jag. Jag läser hellre än skriver så den här ska jag avsluta så småningom.

Har också börjat läsa, jättespännande och verkligen fascinerande vilken dröm du hade, om det nu var en dröm. Får känslan av att detta inte var en dröm i den bemärkelsen. Kanaliserar du? Om inte så tror jag absolut det är något du kan utveckla vidare. Känner också igen saker i din text från andra håll som jag läst eller sett nyligen men din dröm var ju från -04 så därför tror jag den innehåller viktiga budskap. Du skriver väldigt målande så att man liksom ser allt väldigt tydligt för sig också!!! Kanon!

:-) Jag har nog tänkt lite fel eller ut tryck mig fel så att säga. (Jag är inte riktigt så modig som jag kanske verkar. Det tar lite på mig att visa den här texten, fast nu verkar den inte så privat längre.)

Själva drömmen minns jag inte så mycket av, den handlade om 'den sista tiden' jag och min familj hade endast en kort tid kvar innan…vad? jag vet inte det. Minns inte. Vatten steg i snabb takt under våra fötter och virvlar bildades 'på' golvet av att vattnet steg så pass fort. Vi hade 'packat' på något vis och gick bara igenom huset som ett sista farväl, plockade ner lite meningslösa saker typ prydnader i en kasse. Min man sa "Kom du, det finns inget mer att göra här…" Så långt drömmen.

När jag sedan vaknade fortsatte tankarna kring ämnet om VAD det egentligen var som hände, varför det var bråttom och varför steg vattnet? Jag fastnade liksom i ämnet och kunde inte sluta fundera över drömmens innehåll. Och under de veckor som jag skrev infann sig tanken om 'kanalisering' för allt bara flöt på. Jag visste inte från dag till dag vad som skulle hända eller hur personerna skulle agera. Ändå kan jag se en hel del av min vardag i texten, det som 'fyller ut' den till en berättelse. Mina vänner som läste texten, varefter som jag skrev ut sidorna, föreslog vissa saker, lite tips, men jag kände att SÅ kunde jag inte göra.Jag kände att jag 'skulle' berätta något att det inte var det skönlitterära som var syftet. "Det är inte så att jag hittar på allt", tänkte jag samtidigt som jag tänkte "Nähä, så vad är det jag gör då? Alla som skriver berättelser hittar väl på?" Men basen fanns någonstans inom mig och ville bara ut. Att jag sedan 'broderade' på till en samanhållande berättelse kände jag ändå att det höll sig 'inom ramarna'.

Så ja, det känns underligt att ha skrivit texten som på många punkter stämmer med det man talar om nu, 5 år senare. Jag tror att jag vågar tänka tanken av att man kan se texten som en lättsam information i ämnet, kanske? 

Hur som helst så kan man ju se det som ren och skär underhållning också. Inget fel i det.

Jag tycker din text är väldigt intressant! Du har byggt en historia om en familj som måste anpassa sig till det mest omvälvande som kan hända (antagligen).

Grunden för berättelsen är ju "information" som kommit till oss från andra håll också - att människosläktet av någon anledning inte kan vara kvar på Jorden, tillfälligt eller permanent. Att förflyttas till en annan, jordliknande, planet och fortsätta evolutionen där, är ett alternativ jag sett framföras från flera håll. Men som jag förstår det så hade du inte medvetet läst eller hört det någonstans när du skrev. Det måste rimligen ses som en slags Kanalisering.

Tack kära vän för din stora generositet! Ser verkligen fram emot denna läsning, efter läst era kommentarer här! Kram till er all!

Du är väldigt stark som lägger ut texten för alla att läsa! Det krävs mod för det! Tack för det!

Kram

Nu har jag läst första delen. Det här tycker jag är suveränt skrivet. För i dessa dagar står vi inför olika val. Ett av valen är just om transportering till en planet som liknar Jorden där de som inte är klara med den 3dim. världen och dess polaritetstänkande ska hamna på. Att läsa detta är mycket klargörande och psykologisk terapi. Har läst Marina Munks böcker och hon har i alla år beskrivit samma scenario. Men att vi inte får valen så beskrivna för oss, att vi gör valet under tiden i vardagen. Hon har beskrivit denna jord precis som du Ewerhof, att där får alla börja om från början matriellt sett, men med kunskaperna kvar i minnet. Nu ska jag fortsätta med nästa del

Har läste den andra delen nu. Har undrat en del hur den Jorden skulle se ut, och hur det skulle vara där. Och du har fångat det så bra, tycker jag. Precis så föreställer jag mig också hur det kommer gestalta sig, hjälpas åt och dela med sig, är honnörsorden! Jag får så blandade känslor, det är som ett svunnet paradis, som jag samtidigt inte vill tillbaka till. Men än så länge vet jag inte hur de andra valen ser ut. Visst längtar jag tillbaka till Sirius och andra hem jag har i Kosmos, men tror mig veta att jag blir en av de som ska vara kvar på Jorden, för att hjälpa på olika sätt när det är aktuellt.

Tänkte på dig Ewerhof när jag fick den här länken. Här är en kille som rustar sig för andra tider; 

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/artikel_1954469.svd

Jag läste kristalltrappan när den kom ut -96/97. Jag ville inte tro att det var så det skulle bli. Fick världens ångest av tanken på att jorden skulle "förstöras" som jag tolkade det och att vi skulle lämna den i rymdskepp. Jag vill ingenstans, jag vill vara här o ta hand om vår kära planet

Jag vill hellre se det som så att vi, som vill, kan och törs, drar ljuset hit till oss på jorden istället. Vi ska fungera som barnmorskor s a s för att hjälpa till med jordens uppstigning samtidigt med vår egen.

:) Ja, det är inte bara å bara flytta ut i skogen. vi har kommit så pass långt ifrån naturen att vi nog alla behöver gå någon grundkurs först.

Själv har jag dragit ner på allt jag inte direkt behöver vilket gör att jag kan arbeta endast halvtid. Men det finns mer att göra. Och jag tror också på att den värld vi lever i nu kommer att försvinna. Därmed inte sagt att jag tror på att vi mår bäst av att leva stenåldersliv! Mycket av det som människan kommit fram till vill jag inte vara utan. Det är ju inget fel i allt som uppfunnits, det stora felet är makten och girigheten som förvägrar till exempel motorer som drivs på vatten. Att vi inte utnyttjar solenergin och andra naturvänliga saker. Överkonsumtionen och den felaktiga resursfördelningen är det som förstör mest. 

Tror jag.

Det märks när det är mycket energier i mig för då kan inte jag stava

Nej det är inte SÅ lätt! Har en bok om överlevnad, har inte ens öppnat den på alla år jag haft den. Har också dragit ner på allt jag inte behöver, och jag behöver inte mycket kan jag säga. Några av oss komposterar, åhh vilken fin mull det blir. OM alla började leva lite enklare, idkade mer byteshandel, stoppade allt i återvinningen och fler komposterade, cyklade, åkte kollektivt, handlade ekologiskt osv, skulle ju göra oerhörd skillnad!

Jag vill också vara som en barnmorska för Jorden, och till det högre medvetande.Vill inte heller ha all den här destruktiviteten som är nu. Men det är ju så många som fortafrande går och sover, och då är det tyvärr ofta katastroferna som ruskar om oss. Hur det än nu blir i finanskraschen, så tycker jag den här känns inspirerande;

Fick för mig att googla på namnet Thoris. Och det fanns en hel del kul.

Dejah Thoris

 En seriefigur ifrån Mars.

Och så finns det nån glaciär…

http://www.isholf.is/gardarj/mapa/thoris.htm

Och det här 2 känns lite skumt:

http://www.worlddreambank.org/T/THATHOR.HTM

Det verkar vara en sida som samlat drömmar. Där finns en region som heter Thoris. Men kolla in själva beskrivningen av planeten, som heter Tharn! Nästan som i min 'bok'! http://www.worlddreambank.org/T/THATHOR.HTM#map