Små barn ser...
Egentligen är det väl inte så mycket min som min dotters upplevelse, men hon monns den nog mest för att jag berättat.
I alla fall så var det en dag då dottern var i treårsåldern och hon och jag var på väg hem efter att ha handlat. Det var soligt och fint, tror det var en vårdag, och vi sneddade över kyrkogården. Vi har anhöriga som ligger där och brukade prata med henne om det i all lättsamhet. Nu frågade hon varför det finns kyrkogårdar. Jag svarade att det är en plats dit vi kan gå för att i lugn och ro få tänka på dem vi saknar. Man kanske är ledsen för att man saknar dem så mycket och då kan det vara bra med en speciell plats att gå till.
"Som den tanten där", sa hon och pekade mot en utav gravarna. "Hon verkar väldigt ledsen, mamma".
Saken var den att det inte syntes någon eller något där, vi var ensamma på gården. Men jag fann mig så snabbt jag kunde och svarade:
"Ja, kanske saknar hon någon väldigt mycket". Dotter nickade och tittade länge mot tanten medan vi passerade, hon vred på huvudet som om hon verkligen såg henne men glömde henne sedan så som barn gör och babblade på om annat. Själv glömmer jag det aldrig.
Spännande! har din dotter haft några fler mediala upplevelser sedan dess? Det var klokt av dig att reagera som du gjorde 
.
Nej, det har hon inte, inte vad jag vet i alla fall. :)
Barn har oftast lättare att se, för de har inte hunnit bli intutade en massa saker som lägger locket på. Jag kommer ihåg att min syster berättat ngt liknande om att hennes äldsta barn hade sett änglar när de var på Ikea… Bra att du svarade som du gjorde ewerhof, för det finns inget värre än de som för över den vuxna " inbillningsattityden" på barnen… =)
När jag var liten, runt 4-5, så kom jag ner en morgon och sa att typ "Nu har jag ingen farmor längre". Morsan och farsan trodde väl att jag hade drömt nått bara och tänkte inte mer på det, men sen på eftermidagen så ringde en släktingar och berättade samma sak. Synd att man kommer ifrån sitt inre barn när man växer upp.
Sajtvärd på Utomjordiskt och medarbetare på Konstnärer!
Det är en underbar känsla när man får dela sitt barns upplevelser. Härligt att du fann dej så fort.
När min dotter var i ca två års åldern satt hon ofta i trappan upp till övervåningen. Där satt hon och pratade med sin gammelfarmor, långa samtal kunde hon ha. (Gammelfarmor dog när tösen var tre månader) Jag som tror på detta med att våra nära o kära fortsätter ett liv efter detta fann det inte olustigt på något sätt.
En dag när vi var hos min mor och far så satt pappa och tittade på gammla fotografier, tösen satte sig i hans knä och skulle vara med och kika. Helt plötsligt sken hon upp, pekade på en kvinna som stod bland en massa andra kvinnor på ett fotografi och säger (på lite mer barnspråk) titta morfar, gammelfarmor, det är tanten jag pratar med.
Sitter och läser denna tråd om barnen som ser. Så nu måste jag komma med en fråga ang min lilla tjej, hoppas detta ok för er. Min granne dog strax före julhelgen. Min tös tyckte väldigt mycket om denna man, och tog väldigt illa vid sig då han dog. Men min fråga är, varför ramlade han ihop framför våran dörr och inte sin egen? Har det med att göra att min tös stod precis innanför och skulle just öppna dörren? Det var hon som hittade honom. Sen säger hon ofta då hon vaknar att han varit hos henne under natten och klappar henne på ryggen. Varför? Finns det någon som vet lite om detta och kan ge mig några svar. Kanske fel sajt att undra över detta, men provar även här.
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
medde -Skickar dig pm
Ah, barn ser. ;)
Och putt!
Starta ny diskussion
