Porträttet
Jag skrev att jag skulle teckna ner Prästinnan från Kuthumis Utmaning. Satt idag och kände in en bild som jag ville teckna ner. När jag jobbar så sker det med mycket snabba drag, så har jag alltid arbetat.
Jag har inte tecknat på mycket länge så det var väldigt nervöst, men det började växa fram ett ansikte. Kruxet är att det inte var den bild och det ansikte som jag sett, utan detta är ett exakt porträtt av min gamla barndomsväninna som hon mycket väl skulle kunna se ut idag. Jag har inte träffat henne sen början av 80-talet men vet från en annan gammal väninna att hon var nyskild för tre år sedan.
Jag kan plocka fram ett brudfoto på henne så får ni bedöma själva. Men visst är det märkligt att detta ansikte trädde fram. Huvudduken är dock denna som jag sett i bilden och även bandet med smycket över hjässan.
Detta kändes lite märkligt!
Jag kan inte sätta in ett foto på henne så här i forumet utan hennes medgivande, men till den som är intresserad, skicka mig ett PM med privat mailadress så kommer en bild.
Bilden är väldigt bra ayena, och jag tror om du utvecklar den, och använder din skiss som grund, så kan det bli en väldigt bra bild!
Vad häftigt! vad duktig du är = )
Fast det är inte den bilden jag såg i mitt inre. Men det kanske växer fram "den rätta" bilden när jag börjar jobba med färgerna. Det är ju en väldigt stor skillnad att göra en skiss i charkol och en målning i olja 
Men visst är det märkligt att min barndomsväninnas ansikte trädde fram!
Det är faktiskt lite märkligt, men kanske så respresenterar hon de egenskaperna för dig som Prästinnan symboliserar?
Vi hade ju ett mycket nära förhållande i många år eftersom vi var jämngamla och bodde vägg i vägg. Vi bråkade mycket och vi älskade varandra *ler* - precis som det ska vara i ett förhållande. Jag ska kanske hålla ögonen öppna, kanske vi råkar på varandra igen!
Måste berätta detta. Igår när jag satt och tecknade den där skissen så kom ju min barndomsväninna fram i teckningen. Strax därpå hörde jag på radion att en person som betytt ganska mycket under en period i våra liv, hade avlidit. En känd svensk skådespelerska.
Jag och min väninna plus några andra tjejer var som "elever" till den bortgångna. Hon var ju fem år äldre och vi var ju småtjejerna för henne, men hon tyckte det var väldigt kul att engagera oss i diverse uppdrag, som dans och skådespeleri.
Det var också hon och hennes bror som lärde mig lite om teckning av människokroppen. Vi hade ett fritidsrum som vi fick vara i och jag kommer ihåg att vi satt där vid det stora bordet med block och penna och bilder från manekänger och filmstjärnor som fick tjäna som förlagor. Jag var ju inte så gammal då, kanske tio-elva år men kommer väldigt väl ihåg detta.
Jag tror att min jämnåriga väninna tänkte på mig igår, kanske hörde hon före mig om dödsfallet……….
Ja vad märkligt…men samtidigt intressant!
Javisst! Jag är helt övertygad om att jag kommer stöta på gamla väninnan på något sätt, att det är tid att vi möts igen.
Starta ny diskussion
