Drivkraften?
Vad är det som håller oss människor igång? Vad är det som fungerar som en drivkraft inom oss, att vi trots motgångar vill kämpa vidare.
Vad är det för en energi som kommer till en när man kanske nästan gett upp och plötsligt känner en kämpaglöd inom sig? Man känner att trots det ser mörkt ut så kan man känna en livsglädje.
Var kommer denna energi ifrån? Är det en primitiv överlevnadsinstinkt eller kommer kraften "uppifrån"? Eller har det med uppfostran att göra? Eller är det en drivkraft som egentligen handlar om att visa upp en "fasad" mot yttervärlden?
Vad är era funderingar kring detta?
Ja, för mig handlar det mycket om min egen livsvilja och nyfikenhet. Är så nyfiken på vad som finns bakom hörnet. Särskilt i dessa tider, nu när vår Själsenergi går ner mer i vår kropp och i vårt varande. Det är ibland SÅ jobbigt, men tycker samtidigt jag får de svar jag behöver för att gå vidare, i ännu större ljus och glädje. Och det går väldigt fort!
Ja rent vetenskapligt er det jo ur-atomet eller säd-atomet som er programeret med den evolution som vi alla går -
det er drivkraften i sin essens -
mange vil säge att det er själen som er drivkraften og andra igen vil säge det er anden - ja det er också rät - for själen och anden styrs av säd-atomets programering -
krammer
Solar
För min del har jag alltid varit väldigt nyfiken, precis som du säger Gahella och jag tror detta tjänat som en mycket stor inspiration för mig. Ibland har man "satsat på fel häst" och det har brakat loss åt fel håll men dessa händelser har man tagit lärdom av.
Jag kan känna just nu att jag har en mycket stor drivkraft och som jag inte kan definiera. Mitt liv och min ekonomiska situation är en katastrof, men ändå känner jag denna "livslust", att den finns inom mig.
Detta får mig att fundera på varifrån detta kommer.
Ja, när jag läste denna frågan först, så visst ejag inte riktigt vad jag skulle svara… jag har aldrig funderat på den frågan förr, men nog måst ejag instämma med er andra att det är just nyfikenheten, erfarenheten och envisheten som driver mig.
Jag vill ju veta vad som väntar, jag vill ju vara med och uppleva, jag vill se vad det var jag skulle lära ur den här svackan osv…
Sedan tror jag att vi får en liten viskning i örat, eller tecken på något annat sätt av våra guider, när det är som jävligast… en liten ljusglimt som gör att man får energi, eftersom det man gör inte är förgäves….
Ja, det är jag också övertygad om! Hade inte vi haft alla goda följeslagare från alla nära och kära från både astralriket och den andliga familjen, hade mycket sett annorlunda ut!
Med risk för att låta som en "härmapa" så instämmer jag helt och fullt med pson ord i inlägg 4 
#2
Ja jag mener andsvetenskabligt - och inte alm. vetenskab
Starta ny diskussion
