** Jag kan inte låta bli att pressentera ytterligare en upplevelse, som vanligt saxad ur mina minnesanteckningar

** **
Juli 1995 - Varelse

**

Det var en vanlig sommarmorgon, jag hade vaknat vid femtiden och låg och funderade i sängen, morgonsolen lyste in genom fönstret. Min fru var inte hemma, hon var på utrikesresa, så jag var ensam med vår då fyraåriga dotter; flickan sov tryggt i sin säng.

Oväntat och oförmodat hör jag hur någon kommer in i lägenheten, det låter inte riktigt normalt, det låter bara som dörren stängs. Sen börjar det väsnas lite därute i hallen som om någon tog av ytterkläder.

Min fru var inte väntad ännu på en vecka och i vilket fall som helst så fanns det inget flyg eller annan förbindelse som passade så att man kunde komma hem vid den tiden på dygnet, jag hade dessutom talat med henne i telefon föregående kväll och då hade hon inte antytt att hon tänkte komma hem på annat sätt än som var planerat. Jag satte mig förvånat upp i sängen.

- Hallå, vad är det? Ropade jag lagom högt så att jag inte väckte flickan.

- Hallå, ropade jag ännu en gång.

Nu var det tyst.

- Vad gör du?

Helt oväntat och i princip ljudlöst svävar en torso in i sovrummet. Kroppen är klädd i svart kläde, som påminner om den dräkt som domare har i vissa länder, jag såg inga armar och inga ben, kroppen föreföll vara formad som en droppe med spetsen nedåt; det är därför som jag kallar den för en torso.

Uppe på kroppen hade den ett huvud med två ansikten i 45 graders vinkel i förhållande till varandra. Varelsens vänstra ansikte var manligt det högra kvinnligt. Som jag såg det var naturligtvis halvan åt höger man och den åt vänster kvinna.

Ansiktena var stela och inget rörde sig förutom det svarta klädet som fladdrade i draget med ett flaxande ljud.

Dubbelansiktet utstrålade triumf, det var den enda känsla jag kunde uppfatta, själv blev jag faktiskt paff.

Torson for in genom den öppna sovrumsdörren rakt fram emot fönstret, gjorde sedan en lov över sängen och sedan ut genom dörren och försvann. Hela tiden vad den vriden i en sådan vinkel att ansiktena var emot mig.

Och nu till det kusliga; det manliga ansiktet liknade den gamle sovjetryske ledaren Gromyko, ett hårt allvarligt och bistert stenansikte. Det kvinnliga liknade intill förväxling min frus.

Jag blev konfunderad och villrådig, hoppade ur sängen och sökte igenom lägenheten, där fanns ingen och ytterdörren var låst precis som sig bör.