Jag har haft några upplevelser som jag känner att jag har varit extremt tursam i och lätt skulle kunn ha dött i om det ville sig riktigt illa.

En gång så försvann bromsarna på bilen, och jag körde i 70 km/h på en smal snirklig landsväg. Det var turistsäsong, och cyklisterna var som myror längs vägkanten. Jag skulle bromsa in för att parera ett möte, innan jag skulle köra om och PANG, så smäller bromsen och den ligger slickad mot golvmattan. Jag lyckades på något vis koppla in autopiloten i hjärnan och växlade ner tills jag körde tillräckligt sakta för att kunnan dra i handbromsen, körde ut i vägkanten, på med varningsblinkers och sedan bara pusta ut! det var som om någon berättade för mig exakt vad jag skulle göra och allt gick som på automatik. Ganska coll känsla på ett sätt, att veta att man inte är en sådan typ som släpper ratten och håller för ögonen och skriker..hahahha….  

 Allt hände på så fort och efteråt kom chocken och när jag ringde till mamma och sa att jag kört av vägen, så blev hon helt ifrån sig och trodde jag hade voltat ut på någon åker eller nått annat skräckscenario. Hehe..typiskt mammor…    Tur för cyklisterna, för de hade lätt kunnat bli nermejade….  

En annan gång så var jag på väg i till stan när det började regna hel vilt. Inte nog med att det vräke ner, det blåste höststorm dessutom. Jag o min Peugeuot skulle in till skolan där jag hade en superviktig tentaredovisning och jag o min grupp var först ut.

Det blåste som sagt, och mitt på den landsvägen så flög vindrutetorkaren på min sida ut till vänster och fastnade!!   Det tog 1 sekund, sedan kunde jag inte se något genom rutan. Jag lyckades köra av vägen och fixa den där jäkla ruttorkaren, och så snabbt in i bilen igen. Jag var ju såklart sen till skolan dessutom!! 

Ute på motorvägen började det regna igen och denna gången ännu värre!!  Blåsten tog tag i torkaren IGEN och den fastnade. Jag var på 110 väg, jag kunde inte stanna, och värst av allt…Jag kunde inte se ett jäkla dugg!!  Rutan var nergeggad av regn och skit från alla stora lastbilar som stänkte ner bilen! Jag våga inte köra, jag våga inte stanna, jag visste inte vart jag var och jag bara bad att det skulle sluta regna. Jag kom fram till stan, och i rondellen fick jag följa baklyktorna på bilen framför mig.

Jag måste ha kört helt galet, och jag hade kunnat orsaka en krockhärva utan dess like! Men något höll mig lugn under tiden, och något sa mig att jag bara skulle fortsätta. 

Jag kom fram, helskinnad, gick in i tentasalen 10 minuter innan redovisningen skulle börja. Jag var helt adrenalinhög och skakadei rösten när jag pratade. Jag började redovosningen med att ursäkta med att säga att jag precis haft en nära-döden-upplevelse på motorvägen.

Redovisningen gick bra och jag o min grupp fick top-score i bedömningen!

Jag är helt övertygad om att jag har en skyddsängel som ser till att jag kommer dit jag ska trots oväder och bromsar som inte vill mer!

jag har en skyddsängel… varje gång jag "gör mig illa" så har jag aldrig blivigt alvarligt skadad..

Wow pson!! Där fick du då verkligen hjälp  Usch och fy vad detta hade kunnat sluta illa…Snacka om änglavakt

Ska tänka igenom lite om jag vart med om nåt, så återkommer jag. är lite tilt i hjärnkontoret för tillfället….

Ja..jag har tänkt på det många gånger…jag blev verkligen vägledd då! 

Jag har fler tillfällen som jag blivit skyddad, och varje gång det har hänt, så känns det lika tryggt att veta att man inte går ensam .. 

=)

Fler som har något att dela?   =)

#1 Vilken historia. Finns inte namnet för ingenting.

Var på en kibbutz i Israel när jag var 18 och skulle ut på fältet en tidig morgon. Alla skulle få plats på ett flak efter en traktor, vi var nog 20 st. Jag skulle bara hoppa av för att ta något och ramlade och blev sittande med benen under flaket. Innan hjulen skulle köra över skrek en annan tjej på mig och då reagerade jag i sista sekunden.

Jag var i chock tillstånd hela dagen.

#6 Usch, ja. Den chocken man får sitter kvar länge och det är viktigt att man reagerar på det, och inte stänger inne känslorna.

Ja jag er blevet räddad flere gånge i mit liv -

senest var i 1990 vor jag var på semester i USA - vi körte over sumpen i Louisianna på verdens längste bron -

plötslig taber en 18 wheelers truck et af sine baghjul och dette baghjul ramler på motorvägen lige mot os - et kämpe hjul -

lige för hjulet chrasher in i vores bil - blir hjulet löftet op over bilen och fortsätter in i autovärnet och ned i sumpen til aligatorerne -

puha vi var rystede och vi vidste alla i bilen at Gud eller änglerne hadde räddad os från døden -

kram

Solar

# 8 ufff….jisses

Jag har råkat ut för två trafikolyckor den första med en lastbil och den andra kraschen med en buss. Första gången blev det lite obetydliga skärsår men bilen var ett vrak. Andra gången small ett revben - bilen fick betydande skador - men för övrigt var jag oskadd och kunde stå på benen.

Jo, jag belv rejält omtummlad bägge gångerna och numera har jag inte kört bil sedan 89.

Det är allt tur att änglar finns

# 10 Hej och hå…. Du hade då änglavakt du med..

#10

ja jag känner det - det er bra at ha tur och vita at nogon holder handen over en -

jag vet att jag har en, men jag vill inte ha den:p