Jag tycker inte att man behöver välja sida. Dock är det så att det som är sant är objektivt. Dvs alla som betraktar en händelse, en situation eller ett föremål ska se exakt samma sak.

Det här med att var och en har sin sanning tror jag är ett resultat av att vi blandar ihop begreppen verklighet och sanning.

Var och en upplever definitivt sin egen verklighet men hur man upplever sitt liv och specifika händelser som ingår i det är i allra högsta grad subjektivt vilket då inte kan vara en sanning.

Tro baseras på övertygelse. För att tro, vare sig det nu är Jesus, Jultomten eller UJ så räcker det med att vara övertygad om att det är verkligt (sanning). Vilket det ju också är för just den personen som har övertygelsen/tron.

Den viktigaste frågan är kanske inte vad man ska tro på utan hur man ska förhålla sig till sanning respektive tro. Dvs vill man se sanningen eller räcker det med att tro för att bli övertygad?

För mig blir sanning något som jag vet, känner i djupet av mitt hjärta att detta är sant (iaf för mig)… sen måste öppenheten finnas för andras sanning och för att kunna ta till sig nya sanningar. man måste ju kunna uppgradera sig så att säga…..

sedan finns det nog saker man också tror kan vara sant, men det får liksom vänta…

i botten handlar nog detta om urskillning… vilket finns en kanon artikel om Av Asger Lorentsen. delen av början den kopierar jag in här:

På vår andliga väg sänder vår själ och vår inre grupp oss igenom en mängd av utmaningar i livet. Några av dessa utmaningar ska lära oss djup och mogenhet, och en relativt stor del av utmaningarna ska lära oss urskillning. I vårt naiva tillstånd tror vi således att varje gång vi möter en grupp, en andlig lärare eller en andlig bok som använder utryck som Gud, ljus och kärlek så möter vi en direkt väg till Gud och en direkt utströmning från ett högre gudomligt center. Men så sakteliga undervisar livet oss i att även inom den store kategori, som kan kallas för gudomlig uppenbarning, finns det en mångfald av universums och vägar. Några av dessa universum och vägar är i en mycket direkt kontakt med det stora universella centret av gudomlig kärlek - visdom. Emedan andra är i en indirekt kontakt, att många av oss ibland måste dra slutsatsen att det för oss mer verkar som villovägar, än som vägar i förhållande till vad vi söker.

med ljus och kärlek Mariann

Jag tycker vetenskap är både intressant och viktigt, men samtidigt så ser jag mer och mer att vetenskap är ett sätt att förklara saker på, och det andliga är ett annat sätt att förklara samma sak.

Om man tänker efter;  t.ex. Einstein fick sin inspiration från universum att genomföra alla sina upptäckter, för att föra mänskligheten framåt. På det viset kan man ju se honom som ett medium, en icke-vetenskaplig människa.

 Ändå så är det vetenskapen idag som många gånger bygger på hans upptäckter som förnekar det andliga. Det betyder ju att de förnekar sin egen källa! Cirklen är inte sluten, förrän vetenskapen helt ser sambanden mellan sig själv och det spirituella.

Så ser jag på det.

#3

Jag vet inte om jag håller med dig om att vetenskapen förnekar det andliga. Min uppfattning är att de som företräder vetenskaplig forskning inte ställer sig bakom flum och humbug och det är något helt annat. Vad som sedan räknas som flum och humbug är en definitionsfråga.

Själv står jag med "ett ben i varje läger" vilket ger mig möjlighet att se saker ur fler perspektiv än om jag skulle förneka eller förskjuta något för att det inte överensstämmer med det jag kan föreställa mig utifrån en trosuppfattning. Ur det perspektivet kan jag också se att den andliga utvecklingen håller på att närma sig den vetenskaplig forskningen, liksom tvärtom. Det intressant och ibland förvånande att upptäcka de gemensamma nämnarna men det är också spännande att se vad det gemensamma kommer att resultera i för den framtida forskningen och andliga utvecklingen.

#3 + #4

Ni säger ju samma sak  #3 syftar nog inte på det andliga som i formen flum humbug.

Det andliga är väl att erkänna det gudomliga i oss, i allt! Det gör inte vetenskapen ännu inte som en samlad flock iaf, säkert gör några det…

men att vetenskapen och det andliga ska gå hand i hand är givet, cirkeln sluts inte förrän då… när båda parter erkänner varandras värden.

En sak som jag tycker är lite synd…det är att ordet New Age är så utnött och slitet. New Age = den nya tiden, och det är ju det vi arbetar för. Men att säga att man är intresseradav new age, så tycker iallafall jag, att många får en negativ uppfattning.

#5

Nej, vi säger inte samma sak.   -pson- skriver att vetenskapen förnekar och inte ser sambanden mellan sig själv och det spirituella och jag skriver att jag sett många likheter och gemensamma nämnare mellan den vetenskapliga forskningen och de rön som kommer fram ur andlig utveckling.

Vad man anser vara "det andliga" är som jag skrev, en definitionsfråga. En del tycker si och andra så och en tredje och fjärde grupp mixar eller delar upp på ett annat sätt.

Vad är förresten "det gudomliga" i oss? 

Är vi verkligen "gudomliga" eller är det bara något som några av oss väljer att tro för att det känns så mycket bättre då? :)

#7  Ja, vad är det gudomliga i oss? Jag tror inte det är något man säger för att det ska kännas bättre, utan man säger det för att man känner att det är så. Varför skulle vi inte säga det?

Men även det gudomliga har en vetenskaplig och en andlig sida, och jag tror vi kallar det vi inte riktigt förstår, för gudomligt, eftersom det är skapat på ett sätt som människan inte själva förmår.

Visst är det märkligt hur man läser och uppfattar saker… jag tycker nog fortfarande ni säger cirka samma…  jag har väl fel "läsglasögon" på mig

ja detta med gudomligt…. den som haft en mystisk enhets upplevelse. som fler av världens kända mystiker har haft. Så är jag övertygad om att det inte något man säger sig välja att säga för att det känns bättre. Utan så är det. Endast de som haft denna enhets upplevelse, denna mystiska upplevelse kan nog skriva under på det.

Så ingen av oss kan döma någon annan… till att säga att det är "för att må bättre" .

Jag hittade det här i förordet till Neal Donald Walsh´s  De Nya Uppenbarelserna:

Själen är det som tar emot och uppenbarar sanningen

Vi känner igen sanningen när vi möter den, låt tvivlarna och bespottarna säga vad de vill. När du har uttalat det dåraktiga människor inte vill höra, säger de: " Hur vet du att det är sanningen och inte dina egna villfarelser? " Vi känner igen sanningen när vi möter den, av oss själva, precis som vi vet att vi är vakna när vi är vakna….

Vi känneteckanr själens tal, dess manifestationer av sin egen natur, med ordet Uppenbarelse. En uppenbarelse åtföljs alltid av en upphöjd känsla. Ty denna kommunikation är ett flödefrån det gudomliga sinnet in i vårt sinne. det är ett enskilt vattendrag som sjunker undan inför det böljande flödet från livets hav

- Ralph Waldo Emerson

Det var ett väldigt bra förord!

Neal Donald Walsh böcker är VERKLIGEN tänk och läsvärda

Hans Samtal med Gud 1 var min inkörsport till att verkligen sätta mig i "skolbänken" när det gällde mitt andliga uppvaknande.

Jag ska erkänna…..jag hade, och har fortfarande ett stort motstånd på ordet Gud. Men jag läste "universum" eller "Kraften" i stället för Gud, och då kände jag att jag kunde ta till mig bokens innehåll mycket bättre….

=)

Det är gamla erfarenheter som sitter som motstånd på vissa ord… vi kan ju vår historia och vet att Gud missbrukats och missbrukas fortfarande. Därför väcks detta gamla när man hör dessa ord…. de religiösa…

Jag hade också dessa stora motstånd!! Tänkte ofta när jag började att närvara bid ljustjänster att varför använda dessa. varför inte göra nya…

Det är för (som jag tolkar det) att det inte går att "göra"  nya de är bra om man bara förstår doom i sin innersta betydelse… URSKILLNING återigen… Så när de inre upplevelserna av orden/vibrationene GUD, MARIA, HELIGEANDEN, KRISTUS, JESUS mm mm  kom så kom det en mkt djupare förståelse för dessa och därmed var/är motstånden som bortbölåsta… det handlar precis (#13) om INRE FÖRSTÅELSER!