Vad var det som faktiskt hände mig i natt???
Jag tror att jag har blivit kontaktad av en utomjordisk ras. någon annan förklaring har jag inte. jag har varit med om en ytterst obehaglig upplevelse som troligtvis kommer förändra min syn på livet för alltid.
Jag ska börja med att säga att jag aldrig har sysslat med eller varit speciellt intresserad av ockultism eller UFOs, men min syn förändrades helt förra natten. sedan dess har jag försökt smälta vad som faktiskt hände samt måla en så detaljrik teckning som möjligt av varelsen som kontaktade mig.
jag är 24 år och har haft problem av alla dess slag under åren och har på senare tid saknat en andlig eller spirituell vägledning. jag känner mig vilsen i de stora frågorna så som :
Vad händer efter döden?
varför är vi här?
vad är meningen med livet?
jag tror att jag fick svar på många av mina frågor i natt men jag kan fortfarande inte förstå informationen som jag fått.
Så här gick allting till: Jag sitter hemma i min lägenhet som så många andra kvällar i veckan men förstod inte att denna skulle bli så speciell.
plötsligt känns det som att jag tappar kontrollen över kroppen och hamnar i en fryst position, samtidigt som en varm, nästan brännande känsla täcker hela kroppen. jag har ingen aning om hur länge jag står i denna frysta position men jag börjar sakta tappa medvetandet. Det sista jag ser innan det blir svart framför ögonen är min katt som står och "reser ragg" mot mig. (när en katt känner sig hotad och antingen skall slåss eller fly)
Nästa minne jag har är denna varelse som stirrar mig kallt i ögonen javascript:nicTemp();
För en sekund trodde jag att hjärtat skulle stanna. trots de stora stirrande ögonen flög tankar i huvudet på mig och jag funderade på vart jag faktiskt var. jag kom snabbt fram till att jag inte skulle kunna avgöra detta eftersom jag inte kunde röra blicken, huvudet eller någon annan del av kroppen. jag var kvar i den frusna position jag som jag var innan allting blev svart, men jag var inte kvar i lägenheten det var jag säker på, för man hör alltid motorvägen i min lägenhet, dygnet runt.
under några sekunder stillades mina tankar och en tystnad, en tystnad som jag aldrig varit med om, lade sig över oss. (En/ett) symbios mellan mig och varelsen varade en stund som jag aldrig upplevt med någon annan varelse, djur eller människa. det var som om han kunde se rakt igenom mig, känna min rädsla och kaoset i mitt huvud, och märkte att mina tankar behövde stillas.
Jag har fortfarande inte någon uppfattning om tid och rum när tystnaden avbryts. varelsen hade tidigare inte gjort ett ljud ifrån sig och inte rört sig en millimeter. Han lade huvudet lite på sned och jag började höra ett språk i mitt huvud. ett språk som kändes väldigt bekant men som jag inte tror talas på jorden idag. han talade till mig en stund och var sedan tyst, nästan som han ville ge mig en stund att smälta det han hade sagt och fortsatte sedan tala till mig. jag måste påpeka att hans läppar inte rörde sig en gång under samtalet.
det blev tyst igen och varelsen lät mig fortsätta det kaos jag kallar tankar fortsätta i mitt huvud och återigen var det som han såg rakt igenom mig och analyserade mina tankar.
plötsligt såg han besviken ut och flackade med blicken. De kalla ögon som han haft spända i mig sedan sekunden jag först såg honom var fyllda med besvikelse. sedan tittar han upp på mig igen, lägger vad jag tror är sin hand på mitt huvud, sen blir det svart igen.
jag vaknar upp i samma frusna position stirrandes på samma ställe där jag sätt katten resa ragg mot mig precis innan jag tappade medvetandet. Tyvärr är jag inte säker på vad klockan var när jag tappade medvetandet (ca 18-19:00) men när jag vaknade till igen var Kl 03:33. detta skrämde mig eftersom jag hört att 03:00 är tiden då andar och andra "fän" är som mest aktiva.
Det är mycket detaljer som jag ön inte lyckats pussla ihop. Min katts reaktion, det att jag faktiskt frös i en stående rörelse(jag städade).
Det var alldeles för verkligt för att ha varit en dröm/hallucination, så mkt detaljer i hans ansikte som fastnade på näthinnan. "Ohm" tecknen i hans pannan som återupprepar sig, de stora kalla reptil ögonen. tyvär är jag inte en allt för bra tecknare men jag gjorde mitt bästa i att återskapa vad jag sett ur minnet. jag har hört talas om "Anunaki" eller "Reptil-Humanoider" och med lite tanke är det dom som passar bäst in. Det här är en väldigt spännande samt skrämade upplevelse jag har haft men konstigt nog vill jag träffa denna varelse igen! 
SNÄLLA HJÄLP Mig få klarhet i vad som faktiskt hände här för jag kan inte förklara det annat än att jag blev bortförd av en varelse som inte var from denna världen som försökte berätta någonting för mig men blev besviken när han insåg att jag inte förstod vad han sade. Jag är väldigt tacksam för svar
Vår verklighet är alldeles för perfekt och alldeles för vacker för att den vibration som orsakade liv i universum, skulle beröva potentiella varelser möjligheten att uppleva detta.
Hej på dig. Ja det var en mycket märklig upplevelse och märkligt är det att du även kände igen språket den talade.
Det sägs ju att vi är ett experiment och består av DNA från flera olika ETs och även från reptilerna. Och vissa av dem är här för att serva sig själva, andra samarbetar vi med och de ursprungliga reptilerna som var här före oss vet jag inget om.
Jag har själv haft kontakt med reptiler, en som såg ut som en brontosaurus under en meditation, och under en klardröm då jag såg två flygande kvinnliga ormar som jag upplevde som väldigt kärleksfulla.
Och det tråkiga är ju med våra begränsade sinnen att vi inte förstår bättre än vi gör, och kan alltid hoppas på att vi snart utvecklas i våra förmågor att kommunicera på ett högre plan med entiteter som dessa bland andra.
Och du verkar ju inte blivit rädd, inte heller verkar den ingjutit rädsla i dig, utan den blev ju besviken på att du inte förstod vad den sa och tydligen var det väldigt viktigt för den av någon anledning.
Om du är så där öppen kanske du skulle meditera och fråga inåt vad det här handlar om och varför den besökte dig?
Hej Gahella! teorin om att vi är en hybridras har jag hört och anser helt möjlig. Med en kristen bakgrund så kopplar jag de "nedkastade änglarna" som sade emot gud och gjorde tvärt emot vad "gud" hade sagt till dom: att inte beblanda sin DNA med våran! anledningen till att "gud" hade satt upp den här regeln var för att han visste vad frukten skulle bli: Nephilims. "Jättar" som vandrade runt på jorden och förstörde livet på jorden och spred ondska. jag tror dock inte att deras fäder "änglarna var onda", men i och med att vi redan hade en väldigt stor del av deras DNA inplanterat i oss samt det faktum att det inte var en ras som inte kommit till under kontrollerade forme,r så skulle den därför inte heller kunna transendera till ett högre medvetande (vilket jag tror att vi är på jorden för att göra) och passade därför inte in i den plan som "Gud" eller "Universum" har för allt liv som existerar. därav floden för att rädda vår ursprungliga mänskliga DNA osv osv osv. det blev visst lite av en passus men okej.
nej jag blev inte rädd mer än de första sekunderna då jag vaknade till liv framför livsformen. som sagt så kände jag att han märkte av kaoset i mitt huvud och ingöt han en känsla av symbios och totalt lugn, något sådan har jag aldrig upplevt i mitt " vakna " tillstånd. troligtvis gjorde han detta för att det han hade att säga var extremt viktigt och jag behövde fokusera på vad han faktiskt sade och inte bli störd av min "mänskliga förvirring". men efter det att han talat klart släppte han grepper om detta lugn för. troligtvis för att se min reaktion till det han hade sagt.
det faktum att han blev besviken över att jag inte förstod förvirrar mig ytterligare lite dock. om dessa varelser är tusentals år framför oss i utvecklingen varför då tala till mig på ett språk som är utdött eller inte talats på jorden de senaste 500 åren? (jag är lite av en språknörd) för det är ju ingenting jag skulle kunnat lära mig eller veta någonting om? varför inte prata med mig på mitt egna språk eller något utav majoriteten av språk som talas på jorden idag? hade det då inte varit lättare för mig att dichifferera pusslet och förstå vad han sade eftersom det verkade ha väldigt stor betydelse. det var ett mkt speciellt med oxå vädigt bekant språk. mkt likt våra språk här på jorden med en liten skillnad, det var mer som en sång än ett tal. språket var med andra ord uppbygt på så sätt som vi bygger sång med pauser och olika tonlägen i kombination. vi här på jorden har mer ett mer monotomt sätt att prata på, om det nu var prata han gjorde. tack för ditt angagemang i min upplevelse och att du hjälper med sprida lite ljus över det jag inte förstår. ursäkta grammatik och och meningsuppbyggnad om det är svårt att läsa men jag är hemskt uppspelt nu i efterhand över upplevelsen och vill få ur mig information för att kunna få tillbaka svar så fort som möjligt.
snälla läsare hjälp mig sprida ytterligare ljus över ämnet!
MVH//squimpan
Vår verklighet är alldeles för perfekt och alldeles för vacker för att den vibration som orsakade liv i universum, skulle beröva potentiella varelser möjligheten att uppleva detta.
Starta ny diskussion
