Frågor inom ämnet söker svar

Apollo - horisontproblemet

2015-02-20 04:33 #0 av: Huygens

Bilder från Apollo 11 visar en horisont på "månen" som snabbt tar slut. Horisonten bara försvinner efter några hundra meter på "månen". Frågan är, fejkades månlandningen i en stor TV-studio på jorden, kanske i Nevadaöknen?

En del av dom foton jag länkar till kommer att finnas i andra trådar om Apollofärderna, för det finns ofta mer än en underlighet i ett Apollofoto. Det kan därför hända att jag även nämner t ex ljuseffekter som är konstiga.

.

Apollomånlandningarna.

Hur långt bort är horisonten från kameran räknat, i ett Apollofoto taget på månen?

Om marken är plan på månen kan man se 2-3 km bort, står man på en kulle kan man se i varje fall 4 km bort över plan mark. Finns det berg på långt håll, är avståndsbedömningen svårare att göra för att månen saknar atmosfär.

.

Vi har det berömda fotot på Aldrin tagit av Armstrong. Hur långt bort är horisonten? 2 km eller 300 meter? Lägg även märke till den underliga vinkeln på fotot. Armstrong måste tagit fotot från minst 2,4 meters höjd, men Hasselbladskameran var monterad på hans bröst bara 1,5 m över marken. Hur kommer det sej att ljuset verkar vara koncentrerat precis bakom ryggen på Aldrin? Ser inte mer avlägsna delar av marken väl mörka ut för att vara solbelysta?

Fotona av Apollo 11 kommer från Stillhetens Hav, som valdes för att marken ansågs vara väldigt plan.

Om vi tittar på några fler foton kommer vi se mer av "månens" horisonten som döljs på fotot ovan. Fundera på om terrängen är kuperad eller bara faller bort som en 1 km stor kulle i en filmstudio med sammetssvarta väggar.

NASA påstår att bristen på atmosfär på månen gjorde att saker såg ut att vara närmare. En stenbumling 3 km bort kunde se utom som den bara var på 300 m avstånd pga att det inte fanns atmosfär på månen, hävdar NASA.

.

Aldrin på nästan samma plats. Horisonten är väldigt mörk och lite sned i fotot.

Bredare vy, samma plats, denna gång på Armstrong. Notera att vi ser mer av horisonten längre borta. Marken i mitten är väldigt upplyst, som av en centralt placerad strålkastare i en filmstudio. Fotot av (ryggen på) Armstrong är taget från en höjd av ca 3 m över marknivå, ändå finns det ingen sådan höjd på den platsen fotot tagits av Aldrin. Jmf med andra foton som visar hur platt marken är där Aldrin borde stått.

Vi backar bakåt, Aldrin står brevid den seismiska apparaturen, Lunarmodulen är längre bort.

Mer åt höger på avstånd, horisonten ser aningen kuperad ut. Notera dom mörka områdena i månsanden som ser ut som någon sprejat vatten på marken. Det finns sådana mörka områden på en del andra foton också.

.

Foto från andra hållet på Aldrin och flaggan, nära Lunarmodulen.

Igen nästan samma position vid flaggan, men fotot taget roterat något mer åt höger. Marken verkar relativt slät och horisonten ser ut att vara ganska nära.

.

Apollo 12, kameran, notera den mörka marken till höger.

Apollo 14, Ed Mitchell här och med annan vy här.

Vi kan inte säkert säga hur förhållandena är på månen, och olika underligheter hos vyerna kan bero på hur kuperad marken är. Kanske står astronauterna på en liten platå, som sedan faller, bortanför horisonten.

Eller står astronauterna i en stor filmstudio med kolsvarta väggar ca 1 km bort? 500 meter bort? Borde det inte vara dyrt att bygga en så stor filmstudio för att fejka månlandningarna?

Faktum är att flera av dessa filmstudior byggdes helt öppet inför media. NASA sa att månstudiorna behövdes för att ge astronauterna realistiska övningsförhållanden. Dessutom filmades astronauterna så att man kunde gå igenom deras aktiviteter och ta reda på om astronauterna gjorde fel. Filmutrustningen fanns redan i TV-studiorna.

Allt fanns på plats för att fejka Apollo 11 månlandningen.


Anmäl
2015-02-28 10:41 #1 av: Huygens

I dom senare Apolloprogramsdelarna blev horisontproblemet mindre uttalat. Det var som om teamet bakom fotograferingarna fick åtkomst till större filmstudior.

Men det uppstod fortfarande konstigheter. Vi ska börja med detta foto på Lunarmodulen (kallades Antares), Apollo 14. Som vi ser uppvisar fotot problem i form av ljusbortfall åt höger i bild, precis som ett nattfoto taget rakt mot en mycket stark strålkastare.

Dock är det inte så mycket problem med horisonten i det fotot. Jag visar fotot för att vi ska se hur Lunarmodulen står i förhållande till terrängen, ett sluttande plan i en dal som verkar luta neråt höger-hitåt.

.

Nu när vi har en uppfattning om hur omgivningen ser ut runt Lunarmodulen, Apollo 14, låt oss titta på en närbild av Antares.

Här har vi nästa foto på Lunarmodulen - Antares, Apollo 14, på nära håll. Var tar horisonten vägen? Det blir plötsligt svart i bakgrunden, som om vi tittar på en kulisscen från en teater. Horisonten är tvärt avklippt, ser nästan överskuggad ut och ersatt av svart rymd. Ser vi ens samma terräng eller ens samma Lunarmodul som i första fotot ovan?

OBS! Fotot är en komposition av två originalfoton (se beskrivningen på Wikimediasidan).

Är horisonten 15 meter bort, 35 meter bort? Fotografen verkar stå aningen högre än vad marken är under Lunarmodulen. På Månen borde vi kunna se minst 2 km bort över öppen terräng.

Så hur långt bort är horisonten på närbilden av Lunarmodulen?

30 meter?


Anmäl
2015-03-05 11:56 #2 av: Huygens

NASAs officiella historia är att ett antal foton togs av Månen från Apollokapslarna när dom var i omloppsbana runt Månen.

Det borde inte finnas några konstigheter på den punkten. Vi vet ju alla att NASA har sänt otaliga satelliter i omloppsbana runt Månen och fotograferat både Månens baksida och framsida.

Så det borde inte finnas problem.

.

En rymdkapsel som går i omloppsbana runt Månen håller en höjd av 90 - 110 km (möjligen aningen lägre en kortare period). Månens radie är 1737 km. Enligt Pythagoras sats är därför avståndet till Månens horisont som kortast ca 560 km för en rymdkapsel på 90 km höjd, enligt formeln sqrt((1737+90)^2 - 1737^2).

Dom flesta berg på Månen är lägre än 1 km. Månen har ca 10 berg som är över 3 km höjd.

Månens högsta berg är Huygens.

.

Så frågan är, hur ser Apollofärdernas foton ut av Månens berg och horisont? Hur ser solljuset ut? Det finns inga foton på Månens mörka baksida mot den stjärnspäckade natthimlen, så vi vet inte hur Månen ser ut i mörker från omloppsbana.

Sabinekratern 30 km i diameter, Apollo 11

Lägg märke till hur underligt fotot på Sabine uppvisar ljusbortfall närmast kameran, där solljuset borde vara som starkast. Kan detta foto vara gjord på en liten modell av Månen, fotograferad i en TV-studio?

Solen är ju bakom fotografen. Lägg även märke till hur konstigt ljusbortfallet är på dom plana "låglanden". Apollo 11 landade 85 km från Sabine. Är inte horisontlinjens förmodade låga berg väldigt väl markerad om horisonten är hundratals km bort?

.

Hipparcus, Apollo 16

Varför är det sådant ljusbortfall på fotots högra sida, där solen borde lysa som starkast? Fotot kan förstås ha skadats under digitalisering, men nog ser det underligt ut.

.

IAU-krater nr 221, Apollo 13, Månens baksida

Varför är ljusbortfallet så osymmetriskt och bryter linjen till höger i bild, där skuggan tar vid? Är det resultatet av att någon misslyckas med strålkastarnas indirekt belysning på en modellmåne i en filmstudion?

Hantering, beskärning, och bearbetning av bilderna kanske kan förklara en del saker, men knappast alla underligheter.

.

Pytheas, Apollo 17, mer oförklarligt ljusbortfall nertill vänster
Ariadeus, Apollo 10, ljusbortfall nertill höger, se hur solskuggorna faller
Copernicus, Apollo 12, underlig centralbelysning
Tsiolkovsky, Apollo 15, skuggor och ljus är obegripliga
Saenger P, Apollo 10, helknepig bild, är det ett negativ?

I synnerhet det sista fotot fattar jag inte hur det kunnat uppstå i solljus. Jämför med fotot på Sabinekratern ovan. Det känns som något är allvarligt fel med åtminstone en del fotona från Apolloprogrammet och en förklaring skulle behövas.

Även om jag tror på att Månen fotograferats av rymdkapslar i omloppsbana, kan jag inte undgå att ha en gnagande känsla av att många månfoton kan vara rent fejk, bluff skapad av aningen slarivga fotografer i en foto- eller TV-studio.

Frågan är också, hur många andra foton av solsystemets himlakroppar kan i så fall vara fejkade?


Anmäl
2015-03-06 01:04 #3 av: kena10

En förklaring till konstiga ljussättningar på månbilderna kan kanske vara månstoftets konstruktion. Månstoftet är kantigt och fungerar som hörn-reflektorer - de där ytorna som bildar reflexbrickor och trafikljus som verkar lysa upp när de träffas av ljusstrålarna från billyktor. Så gott som alla ytor är täckta av det här reflekterande skiktet - månytan är helt ned-dammad av kross-stoft.

Anmäl
2015-03-06 09:28 #4 av: Huygens

Det vore intressant om NASA kunde ge en förklaring.


Anmäl
2015-03-07 21:04 #5 av: Huygens

Jag hittade en DMartikel som visar bilder på månsimulatorn. Man kan se att belysningen är lika ofullständig som i vissa av fotona ovan, med tydligt ljusbortfall i utkanterna av fejk-Månens yta.

Tanken var att låta en kamera glida över låtsasmånen och på så sätt ge Apolloastronauterna inflygningsträning för landning på Månen. Men det verkar som om dessa fejkmånar även använts för att fejka foton från flera av Apolloresorna, inklusive dom som föregick själva landningen (Apollo 10 och tidigare). Därav horisontproblemen med ljusbortfall på "månfotona".

Längst ner i artiklen finns en bild från Apollo 12 på en "sol" som troligtvis är en enorm strålkastare i en TV-studio. Ljushalon och storleken på solen är högst osannolika.


Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.