Drömmar & Framtidsvisioner

Vision, Tidsresa

2012-05-16 11:31 #0 av: annica77

För en tidsedan hade jag en vision som gjorde mig både bedrövad och lädsen. Låt mig berätta...

Jag gick till fältet där jag alltid brukar vara och har varit när jag mediterat uder stjärnorna...Tittade upp mot himslen och såg något som såg ut som en spiral...plötsligt öppnas den och blir större och börjar suga in mig...Jag känner hur jag sugs in och jag börjar en resa i ett maskhål som man kan mera kalla för en berg och dal bana...maskhålet såg ut att vara lite lilarosa i sin ton...Det var faktiskt riktigt kul och oj vilken G force altså, det kändes riktigt i magen på en..

Jag blev plötsligt rädd...Jag var inte rädd för maskhålet eller att vara inne i det..utan jag var rädd att jag skulle slå mig ordentligt när jag väl var ute ur den...Inne i maskhålet hörde jag en lugn harmonisk och trevlig röst som sa " Annica, du behöver inte vara rädd!" Det tog inte länge innan jag var övertygad att jag inte behöver vara rädd och att allt kommer att gå bra. Plötsligt ser jag slutet av maskhålet och jag ploppar ut som man kan skoja och säga. Jag landar mjukt...

Jag tittar mig runt om och ser hus som liknar det hus vi har på jorden bara den skillnaden att alla hus var gjorda av sten eller tegel. Där fanns hover bilar,flygande tefat och hoverbussar...Tåg och flygplan fanns inte...Varför skulle de behöva det föresten när det fanns flygande tefat, hover bilar och hover bussar..

Hur som hälst jag började utforska stället och gick in i en lite större hus som såg ut som ett forskningsanläggning när jag gick in i huset...Jag gick in i ett rum. Där fanns en massa kontainers fulla med embryon, både från djur och människor...Intressant tyckte jag och gick igenom nästan varje kontainer innan jag gick ut ur rummet. Där mötte jag en forskare. Jag frågade henne var stan och stället hette men hon såg på mig som ett frågetecken...Jag kom på att hon inte kunde engelska så jag gick därifrån! När jag väl var ute gick jag vidare på min utforsknings runda och kom sedan till ett universitet. Ute på skolgården satt en flicka i gräset och såg ut som om hon studerade...Plötsligt började jag känna en intensiv saknad efter Xzai-On och jag tänkte att jag kunde för skoj skull fråga henne. Jag tänkte hon kan säkert inte heller engelska så jag frågar efter honom bara genom namnet. Jag gick mot henne sedan frågade jag henne " Xzai-ON!?" Hon tittade upp mot mig och sedan pekade hon mot en ung man som stod en bit bort! Jag blev överlycklig! Är Xzai-On här!? Jag började springa mot mannen som stod med ryggen intill mig...Han hörde antagligen att jag kom springande för han gick åt sidan och vände sig mot mig! Men vad jag fick se när mannen gick åt sidan var nog det mes hjärtkärrande jag någonsin sett...

Där framför mig var en vanskapt man..han hade inga ben alls, han gick med hjälp av sina armar och han hade 3 ögon. Han hade svart långt hår lite över axlarna, svartbruna runds stora ögon och hade blek hy! Han liknade mycket asiaterna här på vår jord. Ja alla liknade Asiater där jag då var!

Han fick syn på mig och han log ett varm kärlekfullt leende och hans ögon såg ut att ha en lite uphetsad blick av att se mig! Hans blick var kärlekfull och varm..Jag bara stod där och såg på honom. Hjärtat skrek av smärta. Smärta av att se honom så, jag tyckte så ofatbart synd om honom och kände sådan ofatbart medlidande för honom att han var så vanskapt...Hjärtat fortsatte att skrika av smärta över att se honom...

Plötsligt står tjejen intill mig som jag hade frågat efter Xzai-On av! Jag blev ganska förvånad över att hon kunde engelska..hon sa "Känner du inte igen honom! Det är ju Zian, han var född sådär! Hans mamma utsattes för radioaktiv strålning pga av ett stjärnvapen attentat när hon var i sitt tidigaste skede i sin graviditet!"

Jag klarade inte av det mer, jag kände hur mitt hjärta krek av smärta och jag lag mina händer framför mitt ansikte och jag brast i gråt. Jag grät och grät och grät...tills det inte fanns några tårar kvar att gråta ut...Jag var så totalt slut av allt gråtande att jag inte orkade stå längre..Jag föll på knä och jag kände att mina knän inte skulle orka bära mig längre och la mig ner på marken utmattad av allt gråtande... När jag ligger där och har huvudet på sidan ser jag att den vanskapte mannen Zian kommer gåendes med sina armar mot mog med en mycket oroad blick... Han stannar brevid mig och tar av sig sin jacka. Han lägger jackan försiktigt under mitt huvud så att jag skulle få det mer bekvämt...Jag ville brista igråt men kunde inte! För det fanns helt änkelt inga tårar kvar att gråta...Han smekte min kind medan han tittade kärlekfull och ömt på mig. Hans ögon tcktes tindra en aning som stjärnor...Han fortsatte att smeka min kind och ur hans ögon strömmade en intensiv,het och varm kärlek til mig! Han log ett varmt kärlekfullt leende till mig och bölje sig ner. Våra läppar möttes och han gav mig en lång sensuell och kärlekfull kyss...Strax därefter blev allt svart och jag vaknade och fann mig i min säng...

Jag kände hur mitt hjärta skrek av medlidan och jag kände mig väldigt lädsen. Av någon anlädning kunde jag inte sluta tänka på Zian. Jag hade en så ofattbar stor känsla av att jag kände honom. Jag kom på mig själv att jag nog höll av honom rätt mycket då mina känslor reagreade som de gjorde för honom av att se honom sådär! Hela dagen grubblabde jag över detta och till sisst bestämde jag att fråga min älskade pleiadeanska flamma, han var lite svår att nå då han hade fullt upp med sitt jobb just då...

Jag: Xzai-On älskling!?

Xzai-On: Ja, raring!?

Jag: Får jag fråga dig en sak. Något som jag har gått och grubblat på hela dan!?

Xzai-On: Ja sötnos, vad är det!?

Jag: Har du någon gång i ditt förra liva varit vanskapt!?

Xzai-On: Ja, men det var för mycket, mycket, mycket länge sedan...

När jag hörde detta, som jag hade min misstanke att så faktist var fallet, kände jag hur tårarna började rinna. Min älskade flamma hade varit Zian. Han hade varit vanskapt på grund av dåraktiga massförstörelevapen..Tårarna började rinna...

Jag: *Snyfft* Jag är så lädsen!

Xzai-On: Men älskling! Jag måtte ha varit vanskapt men jag hade ett bra liv och många vänner. Oroa dig inte över det sötnos...

Min vetskap att Xzai-On varit vanskapt i ett av sina föredetta liv får mig bara att vilja kämma bort honom med min ändlösa kärlek ännu mer! Jag skall ta mig tusan se till att han blir lika bortskämd som en universal prins minsann när han väl har landat...

Jag blev arg på mig själv också. Här har man gått och klagat vilket skit liv man har haft. Men för farao jag har ju haft lyckan nog att ha ben att gå på! Livet skulle ju ha kunnat vara betydligt värren än vad lite dåliga energier kan he...Jag kunde själv ha fötts utan ben och vanskapt! Härefter är jag lycklig över mitt liv även fast det har varit tufft....Tanken av att Xzai-On i ett av sina tidigare liv varit vanskap får mig lädsen av medlidande! Stackar älskling! Jag skall se till att pussa hans fötter och ben mycket när han kommer...*Fnittrar*Skrattande

Anmäl
2012-05-16 11:40 #1 av: annica77

Jag kom senare fram till Planeten jag var i då på min tidsresa var en planet i Andromeda...Troligen kommandör Rex´s hemma planet...

Anmäl
2012-05-16 11:46 #2 av: Marr

Oj Annica! Du fick mina tårar att strömma ner över tangenterna, så jag fick luta mig tillbaka... Tack för att få dela din upprivande och kärleksfulla upplevelse!

 *Jag tror mer på Ufo, än på Sifo*

Anmäl
2012-05-16 12:29 #3 av: Amon

Tack Annica! Den resan och upplevelsen var verkligen hjärtskärande! Kyss

Tänker på ett gammalt ordspråk:

"De som vi älskar mest kommer att ge oss våra allra största sorger"

- tror att det ligger mycket i det, faktiskt!

Anmäl
2012-05-16 12:59 #4 av: annica77

#3 Jo det ordspråket stämmer bra det....Glad

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.