Egna upplevelser

Närma sig obehagliga minnen

2012-01-24 11:36 #0 av: [skuggis]

Sedan jag var mindre har jag dragits till utomjordlingstemat, och det återkommer då och då utan att jag söker mig till det.

Vad jag fann i meditationen var minnen som kom, och de följs av ångest, och panikkänslor.

Tror att det finns något mer inom mig för jag har varit utsatt för mer än jag kan se för tillfället.

Självklart undrar man om det bara är något man hittat på själv. Dock är det så starkt så att jag får panik om jag närmar mig ämnet.

Under min tid har jag upplevt svårighet med att komma folk nära. Speciellt det motsatta könet.
Att komma människor nära är överhuvudtaget något som skrämmer även om jag nu har lärt mig hantera det så tror jag att något ligger inom mig som en blockering.

Jag skulle vilja konfrontera det här, men vet inte hur, eller ens om jag har varit med om vad jag tror. Det är flera tillfällen och minns som yngre att jag till exempel vaknade på natten, stående nedanför sängen, med ansiktet vänd mot fönstren.

Drömmer också om världar som inte är jordiska. Inatt till exempel var det stora utomjordliska skepp som flög fram och tillbaka över huvudet i drömmen.
Jag var inte rädd då men det var obehagligt. Som att det skulle ha skett på riktigt någon gång och att minnena kommer i drömmen.

Fler ggr har jag vaknat på natten och inte kunnat röra mig. Har känt närvaro där jag sovit som jag inte tror är av andar. Även small det för någon natt sedan i lägenheten.
Ser mig som "avkännande" efter all meditation och vet oftast vad saker rör sig om, när det handlar om andlig kontakt, eller om det är människor som är i närheten.
Dessa varelser har en annan närvaroskänsla, ganska kall och väldigt främmande. Inte alls som man tänker sig en människas närvaro.

Förnimmer minnen av kalla händer på kroppen som att bli undersökt, och kalla instrument. Även sexuella händelser, mot min vilja. Att bli undersökt på en kall metallbänk med konstiga surrande maskiner omkring.

De försöker visa vänlighet men de kan inte eftersom de är av en annan sort. De har inte samma sätt som människan. Tror inte att de vill ont egentligen, men det oroar mig och det stör mig att jag inte kan komma nära andra så som jag vill.

Har funderat på varför jag är så pass skygg, men ändå social. Har också tänkt att kurator, eller liknande inte kan hjälpa för orsaken är så främmande.

Vet inte egentligen vad jag får ut av att skriva om det här. Kanske någon "har varit med om" liknande? Finns det något sätt att närma sig det utan att blockera? De minnen som har kommit har jag fortfarande svårt för att ta till mig, och vad som mer ligger där vill jag på flera sätt inte komma nära. Ligger mitt problem där? Att jag inte kan acceptera? Vad jag inte riktigt vet ännu.

Anmäl
2012-01-24 17:43 #1 av: Ghosthunter

Nu vill jag inte måla fan på väggen här.....men jag skulle rekommendera dig att läsa boken "Bortförd" av John E. Mack. Kanske kan du hitta liknelser med dina problem där? Den boken handlar om folk som har blivit ombordtagna på UFOn och hur detta har yttrat sig för personens psykologi och minnen...Glad

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2012-01-24 22:26 #2 av: Cristine

Jag skulle om jag vore du möta mitt inre hur obehagligt det än är.

För att bli av med dina minnen måste du möta dem på djupet

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Anmäl
2012-01-25 09:27 #3 av: Ghosthunter

Cris - ja precis, jag tror att man måste göra det för att bli av med ett problem.

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2012-01-25 22:59 #4 av: [skuggis]

Tack, jo den boken har jag faktiskt läst i. Var yngre då och slutade då den var så pass obehaglig. Undrar nu om jag fick sådan igenkänning av den så att jag helt enkelt varken kunde sova någorlunda eller att jag fick någon förståelse som jag ville.

Hur kan jag möta något som är så svårt att närma så att jag knappt kan meditera när det närmar sig?

Kan knappt sitta i mörkret då jag känner närvaron. De har sagt saker till mig genom telepati helt klart. Jag skulle visst inte vända mig om då "han" lagt handen på mitt huvud för att en mindre varelse skulle göra något med min arm. Funderade på att vända mig ändå för att se om jag inbillade mig men skuggan över mig blev mörkare och jag kände som att den långa varelsen lutade sig alldeles ovanför mig, så nära så att jag nästan korsade gränsen för vad som är hans värld och min.

Anmäl
2012-01-27 03:00 #5 av: [skuggis]

Även om detta var min upplevelse litar jag på att kärleken upplöser tvivel och jag vet att allt är relativt.Glad

Anmäl
2012-01-27 09:33 #6 av: Ghosthunter

Ja, ljuset ska krossa de mörka krafternaGlad...Men har du funderat på om du har blivit bortförd, skuggis? Boken kan ju ge en del svar också..

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.