Annons:
Etikettupplevelser
Läst 1680 ggr
GreatMojo
5/26/11, 9:19 PM

Nu är det själslig revolution på gång...

Jag är en man på 36 år som skapade konto precis för att få höra om någon haft liknande eller främst upplever en liknande förändring som jag precis genomgår. Det här inligget kan bli långt men det måste skrivas från början för att belysa på riktigt… Ni som inte orkar läsa hela hoppa till OCH NU. Det är essensen

Har alltid varit en person som sedan jag varit liten skapat fenomen kring mig. Mycket händelser vi kan kalla spökerier. Har sedan 4-5 års ålder haft en mycket nära relation till musik(då jag hörde David Bowie första gången) och därför började jag spela gitarr i tidig ålder och blev snart duktig och flyttade direkt hemifrån efter högstadiet för att plugga musik. Det var nu jag också började intressera mig för det andliga. Kanske mer rastlöst och sensationsinriktat än vad som var bra för mig men jag kom till vissa insikter. Detta fortsatte några år med sporadiska expriment och jag läste allt jag kom över och lärde mig vilken stark inneboende kraft jag besatte. Sen blev min dåvarande flickvän gravid(fick veta samma dag som jag skulle bryta upp) och jag bestämde mig för att jag ska ta mitt ansvar. Fick en dotter men vårt förhållande höll inte och hon flyttade och jag flyttade och här började skulden komma in i mitt liv…

Här var jag 20 så det var 16 år sen. Sen dess ökade min skuld, min rädsla för att inte vara till lags, att tänka på vad andra ska säga osv.Här kan vi hoppa snabbt fram annars orkar ingen läsa. Och för två år sen gifte jag mig med en kvinna där jag hade sjunkit ner så långt att jag inte kunde spela, visste inte vad jag skulle prata med till folk, jag trodde att jag höll på att bli befriad från all sorts känslor. Jag kände aldrig nåt… Som en mur runt mig. Jag gifte mig trots att jag inte fick göra nåt med vänner, hon tom misshandlade mig en vecka innan bröllopet men viljelös som jag var gjorde jag det ändå… Sen förra året bröt jag handleden allvarligt, och det var nu förändringen kom. Mitt liv föll än mer samman då jag trodde att min livslina, musiken, också skulle tas ifrån mig. Men för första gången under vårat förhållande fick jag vara lite ifred och jag började fatta vad som hände. Hon brydde sig föga om att jag mådde dåligt och jag började förstå att nu är det nog!

Nu hade jag utvecklat fysiska men som jag idag helt förstår nu. Stora röda(som vingar) ung 1ggr1 dm utslag i ljumskarna och återkommande sår på mitt könsorgan(ung varann månad), alltid uppsvälld mage, en knöl på ryggen(motsatt solar plexus) med brännande "vingar", tryck och brännande känsla i bröstet, återkommande väldigt jobbiga halsåkommor och håravfall. Tidigare även stora röda fläckar i ansikte som brände men dom hade lugnat sig. Muskler som ömmar i ben axlar och rygg och armar.Förstår idag att det är chakra-punkterna och stress det handlar om. Sen när bandaget var av och det började bli bättre för både hand och psyke skulle vi åka till Spanien. Och jag tänkte att vi kanske kommer varann närmare med det här. Kvällen innan vi ska åka börjar min mage krångla. Jag blir sjukare och sjukare och i 4 dar är som en dimma där jag inte äter eller sover och toabesök var 10:e minut. Det var min första utrensning. Sen i augusti(då har jag märkt att hon börjar försvinna eller rättare sagt kontrollen och bråken börjar försvinna) och jag märker att nåt håller på att hända. Försöker dämpa min oro med alkohol, vilket går sådär. Så en dag gör hon slut ung 11 mån efter vårt bröllop. Min värld vänds upp och ner. Bara det praktiska och materiella. Flytta? Jobbigt. Och sånt liknande. Kan knappt sova på 4 dygn, alkohol. Funkar inte. Till slut så trött så jag åker till akuten för att få sömnpiller. Då har min hals börjat ömma rejält och jag bryter ihop hos läkaren. Får starka sömnpiller, antidepressiva och hem igen. Nu är halsen så svullen och producerar slem som jag måste spotta ut ung varannan minut. Äter piller försöker sova men måste upp och spotta. För ont för att dricka och äta men efter 10 min härdande kanske man lyckas svälja en liten klunk. Såhär fortsätter det i 4 dar som en dimma. Upp var 5: minut hela tiden. Äter piller som inte funkar. Sen somnar jag och vaknar i en ny värld. Ett lugn jag inte känt sen jag var liten. Min andra rensning.

Just det! Efter min handolycka sökte jag en skola och kom in som en av 600 sökande. Den började jag nu och det kändes fantastiskt att börja på nytt med ny energi. Men för att finansiera den så jobbade jag två nätter i veckan som DJ och allteftersom tiden gick ju tröttare blev jag, halkade efter och mådde sämre och sämre och nu i mars fattade jag att det här går inte och tog time-out. Erkände för mig själv att det här är fel. Självinsikten var ett faktum. Jag la all min tid på att inte oroa mig utan bara må bättre. Det här var ung 3 mån sen.

OCH NU. Nu kommer den stora delen. Vissa av er kommer att kritisera, vissa inte förstå men det var den stora vändpunkten för mig och jag har delvis kvar min relation till detta(ni förstår snart). Hade fortfarande kvar spänningar och sömnproblem(som jag haft hela tiden) och drack en del alkohol i dämpande syfte men inte tagit någon medicin överhuvudtaget och trots att jag börjat hitta ett lugn så var det bara på ytan än sålänge.

En vän som alltid varit i bakgrunden och som jag träffar max en gång per år ringde och hade flyttat ut i skogen. Han ville att jag skulle komma och umgås om en vecka. Vi bestämde det och under hela veckan som gick kände jag hur hela jag beslutsamt och intensivt förberedde mig på det här. Man kan säga att jag anade vad som skulle hända. Jag åkte tåg dom fem mil det var, med en så stark vilja i mig och vet inte när jag kände mig så direkt i hela mig, och mötte min vän och det var det naturligaste som fanns och jag ville bara åka ut i skogen. - En kompis till kommer sa han. Min oro infann sig direkt. Hjälp en okänd person. Min beslutsamhet vacklade. Vi väntade och mitt i folkhavet(valborg, uppsala say no more) såg jag en kille och sa till min vän. - Hoppas det är han. Det var det. En helt fantastisk person som utstrålade värme, helt utan fördomar och precis den jag behövde. Treenigheten. Det var molnigt med återkommande regnskurar och efter ett par timmar var vi framme vid den halvmils långa promenaden in i skogen fram till stugan. Då plockar min vän fram cannabis ur en väska.

Såhär är det. Jag är livrädd för droger. Rökte ett par ggr i ung ålder. Inget mer. Det handlar om rädsla att tappa kontroll osv. Men jag kände ingen rädsla. Jag litade på mina förvanter till 100% och jag var med på det. Jag visste att det här ska jag göra. Det visade sig att båda var drogliberaler och använde det både i rekreationssyfte och för fest. Vi började gå och rökte och jag fick en liten slint där jag började oroa mig och kände då direkt att min balans kroknade men slog bort det ur mitt huvud och sen återkom aldrig tvivel el rädsla nån gång under de följande kvällarna. Det var fortfarande molnigt med inslag av regn vi passerade de enda husen efter vägen och jag kände mig lite olustig över det lilla ruset. - Nu är vi framme. Ett litet hus med en stor rund tomt med några stolar, en bänk och ett oljefat för grill uppdagade sig mitt i den täta skogen. Trötta sätter vi oss direkt på stolarna och himlen öppnar sig och molnen glider åt sidorna. Nästan filmiskt. Vi sitter i en ring på stolarna och på nåt vis kommer det upp hur jag mår(ingen visste i princip) och mina vänner vill bara vara där och vill lyssna och hjälpa. Jag kan berätta grundligt, gråta, skratta allt jag vill och när det blir för jobbigt börjar nästa med att öppna sig själv och såhär håller det på och i mitt inre nystas del för del upp och jag kommer längre och längre tillbaka i mitt inre och under hela tiden bränner det i mitt bröst och rusher av energi strömmar ut genom mina armar mina ben skakar och rycker och min kropp vibrerar men mitt inre är så lugnt så lugnt och bara följer med. Jag tänker inte ens på att det är otroligt behagligt utan bara nödvändigt. Har ingen tidsuppfattning men det är nu mörkt ute och då säger min nya vän. Nu ska vi prova nåt som jag vet kommer hjälpa dig i det här. Men först sätter du på din musik på stereon.

Sagt och gjort. Här ska också sägas att hela veckan innan hade jag satt ihop ett antal blandskivor med dansmusik som jag skulle använda till ett gig .Eftersom jag jobbat som DJ i massa år hade jag med mig flera packen med skivor. Plockade upp dom ur väskan och tog ut en på måfå och satte i den. Gick ut och satte mig och när musiken startade satt alla tre och bara gapade över den startade låten. Jag kände inte igen den! Och där har jag alltid haft stort behov av att veta vilka låtar jag har.Den var bara så mäktig och suggestiv med afrikansk sång, bongotrummor och ökande kraft. Jag fick nåt som jag svalde. Sen började det.

Här tänker jag vara taskig och inte skriva om det som hände för det går knappt men det var en astral resa utan dess like. Och hela mitt liv flätades samman i två timmar av våldsam urdans och där enrgier sprutade ur min kropp och helt omvälvande vågor och bearbetningar i form av ett stort nät där händelser flätades samman och framtill då trodde jag att allt hade berott på min handolycka men efter den här händelsen så ser jag sambandet. Ibland brände mina chakrapunkter så jag höll på att kollapsa men jag var så beslutsam och så inne i mig själv fast utanför och jag visste precis vad som hände. Grät skrek skrattade och för varje känsla jag spelade ut släppte den brännande känslan bit för bit. Ibland dansade jag med elden ibland för mig själv vid skogskanten men aldrig ansträngde jag en muskel eller funderade. Jag bara var. Till slut låg jag på marken och allt hade slutat. Musiken, elden hade blivit glöd, mina vibrationer(uppenbarligen hade hela min kropp skakat frenetiskt under hela dansen) och mina vänner som bara hade iaktagit från huset kom ut och satt sig bredvid mig och smekte mig över bröst och huvud. Och nu blev det en kort beskrivning ändå.

Vi var vakna i ett dygn till då vi bara tog det lugnt. Min hjärna bearbetade konstant och jag satt och vibrerade och saker släppte hela tiden energier for i vågor i min kropp tyngder släppte. Under hela dagen efter hörde jag trummor och sång utanför i skogen och jag var bara så lugn och var utanför mig själv och bara vilade och lät allt ha sin gång. Mina vänner gav mig precis det jag behövde hela tiden och jag bara älskade dom av hela mitt hjärta. Dom hade aldrig nånsin sett nåt i närheten av vad jag var med om och uppenbarligen hade min dans varit så avancerad och likt ett kattdjur hade jag dansat i olika sinnesstämningar

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här men det räcker nu. Det här var en månad sen och sen dess har jag inga spänningar kvar. Jag ser bara kärlek. Jag har ALDRIG skrivit klart en låt i mitt liv. Nu skriver jag så vacker musik att jag gråter eller skrattar själv av det. Jag är så otroligt medveten om mig själv och världen och befriad från så mycket av mina bördor att det känns som jag glider fram.Man skulle kunna säga att det var ett lyckat rus men efter lite efterforskning visar det sig att det inte övernstämmer med det rus folk får utan en astral, trans-urladdning. Och det här ska tilläggas… Droger kommer aldrig vara en del av mitt liv. Det var där och då.

Det är en lång väg kvar och här skulle jag behöva lite råd för jag är fortfarande hyffsat lättstressad och jag vet att det här bara är en start på ett nytt liv men förutom meditation som jag börjat med var ska jag gå och hur? Ska också tillägga att för två nätter sen hade jag två drömmar, den första hade jorden delvis raserats och alla mina vänner dök upp här och var och drömmen slutade med att vi körde ifrån en stor våg och försökte rädda människor på vägen. Vaknade och somnade igen efter ett tag. I den här drömmen dog jag i bilen vi körde tidigare och blev en ande som hjälpte folk överallt tills jag till slut följde ett ljus upp mot skyn och vaknade. Aldrig en tillstymmelse till rädsla. Något stort är på gång i mitt inre helt klart.

Jag utelämnade dom stora gesterna i texten och kortade ner beskrivningar osv. Tack till er som orkar läsa. Må väl. Det gör jag.

Annons:
GreatMojo
5/26/11, 9:56 PM
#1

Tilläggas ska också att jag har en väldigt stark känsla av att nåt väldigt stort håller på att hända, inte bara för mig. Vänner som inte är riktiga vänner faller bort. Ställen där jag alltid haft jobb(fast där jag aldrig riktigt trivts) har helt plötsligt inga jobb. Väldigt säregna situationer där jag ställs inför svåra val oftast där det handlar om hjärta kontra pengar. Och ska sanningen fram så är jag ekonomiskt på botten där jag har massa pengar i form av löner uppdämda hos personer där jag inte får tag på dom just nu. Jag känner mig ungefär som världen känner sig just nu skulle man kunna säga. Mycket pip i öronen. Faller väldigt lätt in i meditativt tillstånd. Kan åka in och ut när jag är ute och går. Men aldrig obehagligt bara medvetet så jag oroar mig inte över det. Men jag undrar om fler upplever liknande?

[Hukanson]
5/27/11, 9:42 AM
#2

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser här på iFokus, GreatMojo. Du har haft en upplevelse av katharsis i en slags uppgörelse med dig själv tillsammans med vänner i en stuga i skogen, det känns härligt för dig nu och du känner dig nöjd med detta fast du är samtidigt litet för öppen och och oorganiserad just nu och skulle behöva litet råd och stöd från andra så därför har du öppnat konto hos iFokus.

Toppen, att du valde UJ som din första community kanske speglar just din känsla av att du är litet "utomjordisk" just nu. Du behöver grunda dig i mer jordiska energier och knyta an till etablerade samhällsstrukturer. Samhället är ju menat att vara ett gott stöd för alla. Jag ger dig rådet att ägna tid åt att tänka praktiskt-logiskt för vad du behöver. Du säger att du inte har någon oro eller stress, bara en osäkerhet om hur du skall försörja dig. Du kommer nog att se ditt högres ljus i den frågan om du sätter av tid för att allvarligt söka information.

Att det är något som händer just nu är det ju många som vill dela med sig av för det är mycket som händer och mer skall hända. Den verkligheten delar vi alla. Det är en global eller planetär process. Att kunna inse och relatera sina egna personliga upplevelser till kollektiva fenomen och processer är en mognadsprocess för den enskilde och det är den mognaden som kan vara så värdefull att bära med sig i olika sammanhang.

Arbetet måste man göra själv. Det finns ingen som kan sälja färdiga förklaringar i glättigt omslagspapper. Medvetande är ett tankearbete där man lär sig att höja sin förmåga i olika avseenden. Naturligtvis är känslor viktiga. Emotioner kan vara lärare i processen. Man drivs nog ändå fram av viljan av att komma framåt.

iFokus är många communities. Utomjordiskt handlar ju om det överjordiska på det sätt som är organiserat i kategorierna. Men andra communities har ett mer personligt-andligt-psykologiskt perspektiv som säkert skulle vara mer berikande för den som vill tala om självförverkligande, friskvård eller övernaturliga fenomen. Jag rekommenderar dig att titta runt på alla sajter som intresserar dig och välja ut dem som du känner talar samma språk som du gör.

Kurina
5/29/11, 12:57 PM
#3

Underbart att du har klart av din kris och släppt din motstånd och blockeringar. Hur man bär sig åt är individuellt. Bara ett kort råd för att gå vidare:  Fråga dig själv "vad är det jag behöver veta?". Svaret kommer i någon form. Du kommer att känna när det är rätt. Kärleken som du känner ÄR DU. Du är kärlek och där finns svaren.

Härligt att få ta del av din upplevelse. Tror att det är många människor som går genom sina personliga kriser i någon form just nu, eller snart. Hoppas bara att de också kan hitta en väg ut. Jag önskar dig all lycka.

Kram/Kurina

Upp till toppen
Annons: