The Ascension / Uppstigningen

Lägesrapport Uppstigandet :-)

2009-08-28 00:02 #0 av: [budewabo]

Coming Through the Gate August 13, 2009 Welcome! As we begin to re-align with our very new spaces, some themes can be ever present. This time, physical symptoms are more prevalent than what may be manifesting in our outside realities, but this is only because we are aligning and settling in, and this phase needs to come first.

On August 11th, as happens frequently on 11 dates, we opened more fully to the new and higher vibrations that we will now be residing within. Through the gates of this 11 portal, came an immense amount of energy. The most common reaction was rapid heartbeat. Our hearts need to adjust to this higher vibrating energy, and as it vibrates higher than we are accustomed to, we can become overloaded with these new frequencies and our physical bodies begin to go into overdrive trying to accommodate them. We may feel as though we are hyperventilating as well.

Feeling jittery and agitated are symptoms that also follow. Physically, we are revving up from the energies, and symptoms that result are similar to physical symptoms of anxiety, stress, panic, and the like, so our bodies tend to tell our brains that something is indeed going on and may interpret this as anxiety and fear or stress, when we are actually just processing higher energy.

During this time around the 11th, other strange symptoms could be felt as well. Feeling as if one has been “drugged,” wading through quicksand, exhaustion, and a heaviness can be experienced, as the density within us is congregating before it moves out. An inability to concentrate, focus, or sit still also occurs when we are being bombarded by higher energy, as we opened to the higher frequencies of late through the portal of the 11th.

These energies are attempting to align us to something we have not yet experienced. Because anything that vibrates lower cannot exist in a higher vibrating reality, it then gets pushed out. Thus, diarrhea, frequent trips to the bathroom, and a general feeling of hunger can also be present, as we feel we need more fuel than normal for this re-alignment, even if we do not consciously know why.

Then comes the old familiar upper back pain. We are continuously sprouting our new angel wings, and the area between our shoulder blades and lower neck can at certain times feel very painful, with no logical explanation. The energy there is pulsating and moving outward, readying to explode in the formation of a higher vibrating aspect and vehicle for our upward spiritual movement and expansion.

Intermittently, we can also feel malaise as well. Perhaps knowing we need to accomplish certain things, but finding that we just cannot muster up the energy to do them. Thus, we may get up to start something, and almost immediately find that we plop ourselves down on the sofa, with a strong sense of apathy or most assuredly, we just plain do not feel like doing a thing! Wandering around like a zombie, with no real sense of direction, and with an inability to remotely find a thing that seems to fit, we are simply adjusting to the new energies of our new space. And we may feel a bit woozy as well.

States of apathy always indicate a re-booting phase in regard to ascension. We have been “unplugged,” while we are being re-aligned before we can move forward once again. And this is occurring now.

After these interesting phases, we then move into one of my favorites, which is the merkabah experience. I love this experience, as it always validates for me that something is absolutely and most assuredly going on in regard to moving into a new space. The merkabah experience manifests as spinning or vertigo, and is many times accompanied by nausea. Our merkabah light bodies are spinning in order to assist us in arriving in a higher vibrational space. They are the vehicles that get us where we need to be.

Our dreams (in our sleeping state, not our desires), are assisting as well. We may find that we are having strange dreams, or even nightmares during this time. We are releasing our fears. Just another aspect of preparing for our new spaces on the ascension ladder.

Then, there are the wonderful states of grace that seem to be continual and most ever permanent these days. If we allow ourselves to simply sit and be, we can feel them almost 24/7 (when we are not spinning or having rapid heartbeats!). When out in the “other world,” we may find that our interactions with others now come from a very loving state, instead of the mortification we may have felt in times past with lower vibrating energies.

The loving nod to a stranger, a loving comment, or even a statement of gratitude, can serve to connect us to those who are ready to receive this new highly vibrating and loving energy that we now possess.

And as mentioned in the WINGS post for August 7, if we are in positions of creating anything new that will be a part of our new reality on the other side, anyone who is a needed part of these creations, will easily tap into the higher vibrating energies that they possess and will be instantly transformed and swept up in them, thus creating human angels for our assistance. We are indeed being supported in some very new and special ways.

This atmosphere of grace, gratitude, and love for all mankind, will continue on, as it will be a mainstay for our new residency and experiences as angels of the new earth. So then, when we visit the old world for brief periods of time, this will be our natural state of being. Staying in the old world for lengthy periods of time can be much trickier, as the darkness and density there can be suffocating at times.

But now that we have reached very new levels, the old world and reality indeed feel so very far away, and most assuredly, they belong to someone and to somewhere else, as we are no longer connected to them in any way. If you are one who has been feeling lost without a rudder, that you are connected to nothing at the moment, and unsure of your new path, know that things will become clear in times to come.

These feelings are sure indicators that you have left all your suitcases behind and are indeed ready for the new reality. As we begin to see each other, to connect to each other, and to support each other more and more, our very new reality will begin to take shape. If you are one who feels very stuck in the old world, with commitments still holding you back and responsibilities that you feel you must stay with, this can be challenging at times. Many will choose to simply walk away, no matter what the cost (I am not proposing that you do this, as these will indeed be individual decisions).

We must indeed move forward if we are now aligned for a very new reality, even if our old spaces have yet to be filled. The “plan” did not manifest as was hoped, as so many are still unwilling to wake up and make internal and external changes, but this will no longer hold us back. Again, as mentioned in greater detail in the previous WINGS post of August 7, connecting to one another will create a magnificent new grid, will uphold and sustain the higher energies, and make us feel great once again. This is the key.

The higher energies will be sustained through ourselves. Ways of successfully staying removed from the old world, while interacting with lower vibrating energies that we choose to, are also discussed in great detail in Heaven’s Gate as well. So even though it may seem as if nothing is occurring at the moment, or that we are still not moving forward, we are indeed re-calibrating within, re-aligning within, and most assuredly re-structuring ourselves and our new offerings as well. As the re-structuring of the new rungs of the ascension ladder has now been complete, these higher energies have now trickled down to us in the physical, and have then created these symptoms mentioned here, as well as a need to re-structure much of our new offerings and how we will be offering them.

We are re-structuring now to a large degree, much that exists in our physical world. We are beginning to put things into place that will serve to support our new spaces and new roles and offerings. And much of this involves a new group energy, as we can no longer exist as individuals and on our own. Group energy vibrates higher, and the individual functioning on its own is no longer an option.

Part of the ascension process involves a requirement of not being afraid to be alone. In this way, we were placed into situations where we had to be alone, in order to have this experience. After this experience is completed, we then move into group energy. This is because we cannot move into group energy from a fear of being alone.

We have to move into group energy from the higher vibrating need and knowingness that each component is necessary in order to comprise a whole. We cannot wear all the hats and do everything ourselves. We have reached the end of the spectrum with this, and this is why many of the forerunners are absolutely exhausted from doing it all themselves, and most certainly very tired of the loneliness, as they have been complete with this process and ready for group for a while now. This format of being alone and doing it all ourselves will no longer be present…EVER AGAIN.

So again, although it may feel at times as though nothing is happening at the moment, I can assure you that things are indeed happening. And just wait and see how things feel when we begin our new connections to each other! With much love and gratitude,


Article posted by Karen Bishop, reposted by White Raven & Dani Koreck. I am having these ascension issues myself but keep hearing my Guides' reassurance "are you ready for a new life?" -they ask happily.. The ascension process can be difficult at times-so remember to meditate, breathe, don't take things so seriously and let things go that no longer serve you. You have love and support, reach out if you need it-we're here. In light and unity, Dani

2009-08-28 01:10 #1 av: Gahella

Ja, jag är en av de som känner igen mig mycket i Karen Bishop´s ord. Hade den här uppe för ett tag sedan;) Karen Bishop`s senaste

2009-08-28 01:32 #2 av: Monky

Hmmm...kan det vara detta jag funderat på de senaste dagarna. Hade för några dagar sen en egendomlig natt, kändes som att jag vaknade till ofta och såg saker i lägenheten. Försökte ta i en del av sakerna och vaknade av att de inte fanns..trodded allvarligt at jag höll på att bli galen.. Foten i munnen stundtals kändes det som att jag inte ens var i kroppen.

Det var en väldigt ansträngd natt och jag kände mig allt utom utvilad. Efter det har jag haft två nätter med drömmar som varit mörka. Inte dystra utan att det varit mörkt bara.

Sen en känsla av sorg har följt de här dagarna. En känsla av att vara utanför och tom, inte höra hemma. + att det känns som att jag har nån förkylning i kroppen som inte vill bryta ut...

Just nu är det som att vara i ett mellanstadie, som att jag väntar på något. Innan det här hände kunde jag känna ljuset strömma bra i mina 7 chakran. Men nu känns det bara som ett vakum.

Kan det vara uppstigningsprocessen tro?

2009-08-28 09:25 #3 av: [budewabo]


Sorry att jag postade den igen. Jag visste inte.

2009-08-28 12:59 #4 av: Gahella

#3 Det gör ingenting:)

#2 Har upplevt det som du, många jobbiga drömmar, trött och håglös och känner mig väldigt oinspirerad. Jag som brukar ha flera bollar i luften, tycker inget av det gamla är kul längre, fast jag vill det!

Även rädslor har kommit upp från än det ena en de andra. Men har också känt av den kollektiva rädslan och oron som är mycket tydlig nu, och då är det viktigt att vi vilar och balanserar oss mycket, gärna genom naturens helade förmåga.

2009-08-28 19:58 #5 av: moonflower

KÄnner igen mig i mycket - ovanliga drömmar - de flesta dock positiva - trött - uku - en del omvälvande i saker att ta tag i det vardagliga livet. Har känt några hjärt"rusningar" och har (ev) tänkt kontakta läkare.

2009-08-29 03:05 #6 av: Monky

#5 Det där med hjärtrusningar tror jag också att jag haft! När jag legat och slappat kan hjärtat börja klappa lite fort i kanske 5-10sek. Så har det varit i säkert ett halvår. Nu har det lugnat ner sig och jag har hela tiden känt att det inte varit nåt att orora sig över (kan ju bara tala för egendel så klart).

#4 Precis så, som att inget är kul. Jag känner inte igen mig riktigt. Tyckte jag var medveten på alla känslor och tankar och allt som hände runt mig och inom mig. Nu är jag som i en bubbla.

Fast en sak känns bra. Jag har haft svårt att uttrycka ilska hela mitt liv. Konfronterats med detta mycket på sista tiden och jobbat med de känslor som dykt upp.

Och så nu på mitt arbetspass i natt märkte jag nyss att nån tagit min Pepsi Max!! ÄR ARG!! Känner ilskan och älskar den!! SkrikandesSkrattande Känner ilskan på ett sätt jag inte känt det förut, utan att bli förtvivlad och ledsen.

Så det känns ju bra Glad fast jag sitter ju här och är arg, men ändå... Glad

2009-08-29 18:37 #7 av: szirius

Hur ofta kommer dessa brev? En gång i månaden eller oftare? Jag känner igen mig mkt i dem, även om jag alltid får syn på dem i efterhandFlört.Hjärtklappning, diarré, värk i övre ryggen, mardrömmar, you name itTungan ute.Och så motsatsen, de djupa ögonblicken av stillhet och evighet,där ljuset sprider sig över allt och alla, en annan dimension gör sig synlig.

Öht de senaste åren känner jag denna skillnad mellan energierna, när ljuset fyller mig, ja då är det verkligen till bredden, - och så tvärtom, jag faller så djupt när jag tappar kontakten...och det är svårt att ha tillit inför att det " är så det ska vara"...nån mer?Obestämd

#6 ilska har varit sommarens ämne ,som jag bearbetar och där händer också en massa grejer!

 If you are one who has been feeling lost without a rudder, that you are connected to nothing at the moment, and unsure of your new path, know that things will become clear in times to come.

Alltid skönt med lite hopp, hahaFlört

Det här ensamhetstemat är ju också tydligt....att hamna i det för att lära sig inte vara rädd för det.

Jag funderar som så att mitt liv kanske ser ut som det gör just nu, som en GÅVA för att jag ska ha möjlighet att söka inåt.Det som inte finns i det yttre går att finna inom sig.Gemenskap saknas av ett högre syfte, det leder mig vidare att söka inåt.

Rent FYSISKT har det inte kommit in mer gemenskap i dessa frågor, men däremot genom olika sajter och även en starkare känsla av gemenskap under meditationer.För mig handlar "att lämna ensamheten och gå in i gemenskap" om en förändring i den INRE UPPLEVELSEN.

Kan man alltså uppleva denna " gruppenergi" och arbeta i denna även om man som jag befinner mig fysiskt ensam ? Det är min känsla iaf...Obestämd

2009-08-29 21:47 #8 av: Gahella

Jag har också varit arg, arg, arg, senast idag! Vaknar på nätterna och är arg. Jag bearbetar så mycket frustration nu, kan bli irriterad för ingenting. Trodde jag gjort upp med min ilska,  men tydligen inte...

Vad som kan göra mig väldigt arg, är hur jag ser så tydligt hur sjuk den här världen är! Det är ingenting nytt, men nu känns det så djupt vilken skillnad det är, då jag mer börjar uppleva den nya världen inom mig. Varför är jag arg då jag vet den guddomliga planen?! Och att jag själv gjort samma "misstag" och varit allmänt tanklös på vägen! Jag vet inte själv faktiskt...Kanske någon har en ledtråd? 

2009-08-29 22:04 #9 av: Monky

Något som jag upplevt som det mest effektiva sättet att ta itu med känslor är ju att känna dem. Tillåta dem att finnas hos mig för de är den del av mig för jag är ju en del av allt som finns.

Ibland är det ju känslor osm man inte alls vill befatta sig med, missunsammhen exempelvis, men gör jag motstånd manifetseras känslan. Går jag in i den så tittar jag på den och inser att dess innersta kärna är kärlek, precis som allt annat och så övergår den jobbiga känslan till kärlek istället.

Underbart är det när jag kan känna i hela mitt väsen att jag kan älska missunsammheten så försvinner den Glad och dessutom har jag konstaterat att man vet inte vad allt bottnar i, alla känslor alltså. Man måste inte veta, bara låta de få finnas där.


Antingen mår jag fantastiskt bra eller så är jag helt likgiltig, har inga dippar längre fast jag tycker inte likgiltighet är skoj men det är ju en sorts vila för att "reboota".

Känner jag inte så mycket hopp brukar jag affirmera "jag litar på livet".

2009-08-29 22:07 #10 av: [budewabo]


Visst är den fin! "Jag litar på livet, livet vill mig väl" Har du oxå gått hos E? Jag fick den från henne Glad

2009-08-29 22:20 #11 av: Gahella

#9 Jo så jobbar jag också och gjort genom åren. Och det är också min stående affirmation, att både tänka och känna att livet vill mig väl. Eller jag älskar livet och livet älskar mig. Men det jag känner nu verkar mer handla om något djupare som jag berörde i mitt inlägg #8....en annan ilska som inte handlar om den "gamla vanliga" ilskan jag haft tidigare.

2009-08-29 22:39 #12 av: Monky

Jag har lyssnat på Luise Hay Glad

Den där fast det är väldigt dålig ljudkvalité...


2009-08-30 02:41 #13 av: Gahella

Tack snälla Monky för ditt engemang, och Louise Hay är mycket bra!

Tog mig ett bad och tog hjälp av min inre vägledning som gjorde att det klarnade. För mig fungerar det alltid så att när det är dags för nästa steg, blir allt som inte är klart väldigt kännbart. Och genom att vi fått så stark kontakt med den högre aspekten av oss själva, blir det precis som Karen beskriver det, nästan outhärdligt att vara i den gamla världen, då det medför mycket smärta. Smärtsamt att det också ibland att se med nya ögon på en gammal värld full med orättvisor, förtryck och våldsamheter som begås världen över. Även om detta är karmiskt och är en del av den Guddomliga resan. Men ibland gör det väldigt ont att vara seende...Det är kanske därför många föredrar att blunda? Nu menar jag inte er, bäst att tillägga så det inte blir något missförstånd.

2009-08-30 21:56 #14 av: Monky

Tar inte åt mig Glad och skulle jag göra det så är det i så fall jag som borde fundera på varför!

Håller med om att världen inte är en kul plats. Kände mig för ca 2 år sen att jag verkligen inte hörde hemma här, ville "hem" på nåt sätt. Men ser har det lugnat ner sig och jag har mer och mer kommit till insikt att jag har nåt syfte.

Och nu när jag mått som bäst det senaste året har jag plötsligt börjat jobba med missbrukare och psykiskt sjuka fast jag tidigare pluggat geovetenskap och biologi...som det kan hamnar där man ska...



2009-08-30 22:25 #15 av: [budewabo]


Trist att du inte riktigt trivs på jorden...

Inuti mig växer sakta en visshet fram att det är här vi skapar vårt paradis via uppstigandet, genom att höja vårt medvetande.

Jorden skulle verkligen kunna vara paradiset. I stora stycken ÄR det paradiset för mig. En tidig mrogon i skärgården, sitta på en soldränkt klippaoch höra vågornas skvalp. Eller tälta i skogskanten nära en vacker sandstrand.

Jag och resten av befolkningen i den här delen av världen råkar vara väldigt priviligerade och har säkert en annan syn på detta än man kanske har där det är krig och svält just nu. Men icke detso mindre tror jag på att vi kan skapa paradis för alla på jorden. Hur? Jag vet inte än. Men genom ett ökat medvetande tror jag vi närmar oss 'allt är ett' och då kommer det vara svårt att tycka att det är rätt att jag skall köpa billiga sängkläder och handdukar på Hemtex som tillverkats i en håla i Moldavien där människorna i och för sig är glada över att ha ett jobb men villkoren i övrigt är usla.

Och när villkoren förbättras i Moldavien blir Hemtex-varorna för dyra för att riktigt locka konsumenterna och stå sig i konkurrensen och då flyttas tillverkningen till xxxstan där många är arbetslösa och lönerna låga och så fortsätter globaliseringscirkusen.

Ett tag till. För att vi inte är villiga att betala ett vettigt pris för varorna. Jag kan bara gå till mig själv. Jag köper hellre mina badlakan för 349:- än 700 :-. Fortfarande. Trots att jag börjar ana vad som gömmer sig bakom priset. Jag anar, men jag VET inte. Och jag känner att det knappt är så att jag vill veta för jag tror sanningen är allt annat än vacker....

Men, genom att våga VETA, att våga ta in fakta, och våga se vad som till exempel faktiskt gömmer sig bakom ett lågt pris och ta ansvar för de val vi gör så _kan_ vi skapa paradiset på jorden.

Krig kan komma att bli fred. Hur? Jag vet inte men tror ändå på att det kan hända.

2009-08-30 23:05 #16 av: szirius

#9 ah, vilken härlig beskrivning...ja visst är det skönt när man lyckas med det där...läst Tolle månntro?

" allt sker för det högsta bästa" är en affirmation jag brukar använda när jag själv inte riktigt förmår mig se meningen...Flört

#13 det där med att det blir nästan outhärdligt att vara i den gamla världen, handlar inte det om att vi egentligen VET vilka vi är, men ändå håller fast vid tex rädslor och oro, dvs " det gamla synsättet" Obestämd? Då blir det så oerhört smärtsamt, för något inom oss vet att dessa känslor bara är en illusion...

Som att det gör skitont varje gång man inte är " hemma"...

2009-08-30 23:14 #17 av: szirius

#15 du, det där var inte länge sedan vi upplevde mkt tydligt här! Gåsplockarhistoren från Ungern( bor där) fick folk att bojkotta ungerska kuddar I Sverige, fabrikerna lades ned, kuddarna började köpas in från andra länder - med exakt samma bryska metoder att plocka gäss på, men det " vet ju ingen nu", så folk fortsätter gladeligen köpa billiga kuddar...vad tror folk egentligen!?Förvånad Allt har ett pris...så är det.Men för att folk skulle få känna sig som djurvänner för en sekund, så blev massor med folk arbetslösa i detta land...och nu plågas gäss nån annanstans i stället...

Själv tycker jag självklart också att det är fruktansvärt hur det går till när de plockar gäss - men TYVÄRR förändras detta inte så länge folk vill ha billiga kuddar...Skrikandes, problemet skjuts bara vidare,göms så länge det går att gömma...


Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.