Egna upplevelser

Kan behålla detta för mig själv längre

2010-04-17 15:54 #0 av: Lunalia

Hej,

Hittatde denna sajt idag.

Känner att jag någonstans behöver dela en viss typ av "upplevelse" med någon.

Väldigt tacksam om någon vill kommentera detta. Vad är det frågan om?

Man ligger i sängen och tror att man ska somna eller så sitter man i soffan och mediterar.

Istället för att somna eller stegvis komma in i meditation intensifieras medvetandet på bara en bråkdels sekund i en så pass hög grad att det inte liknar någonting annat.

Man är så pass närvarande att man känner varenda förändring -varenda ljud, varenda vibration (t.o.m från grannarna ovan) långt ut i auran och via den i sin kropp.

Sedan kommer ljudet, det pulserande ljudet. Först pulserar det med ca en puls per sekund för att sedan accelera tills pulsen inte hörs länge.

Och sedan lämnar man kroppen, vanligtvist rakt upp mot taket.....

 

Det har väl hänt alla någon gång...eller?

 

Hur som helst, för mig har det vanligtvist hänt 1-3 gånger per år så länge jag minns.

Bortsett från den sista månaden. Den sista månaden har det hänt väldigt många gånger mer. Och ibland flera gånger på raken.

Vanligtvist blir jag livrädd. När jag börjar höra ljudet och vet vad som är på gång brukar jag därför nypa mig någonstans i kroppen och tänker "NEJ!" Oftast hinner jag då stoppa upp det. Men inte alltid.

Hittils, förutom igårkväll, har jag högst kommit upp till taket, sedan kommer jag tillbaka till kroppen och är klarvaken...oftast rädd, inte alltid. Få gånger har jag haft "positiva" upplevelser då jag lämnat kroppen.

Så länge det hände några få gånger per år var det inte så mycket att tänka på. Bara en konstig grej som jag tänkte på efter det hade hänt, kanske berättade för någon, och sedan släppte.

Eftersom det har hänt så många gånger på sista tiden och även flera gånger på raken (det börjar om bara några minuter efter att jag kommit tillbaka till kroppen har jag försökt läsa om det på nätet. Det närmsta jag hittar är begreppet "astralresor". Då reser folk omkring i olika världar och verkar ha allmänt trevligt. Det finns ett uppsjö metoder/ träningssätt för att lära sig. efter mycket övande kan man lyckas. Folk anstränger sig alltså för detta. De talar om att lyckas...

Jag har aldrig tränat så här. Jag mediterar mer än medelpersonen i vårat land, men med helt andra syften. Mitt intresse för det andliga är stort, men jag har aldrig vart inne på sådant som att ex. lämna sin kropp innan man dör.

Spännande? Ja, kanske. Men mest skrämmande när det händer. Särskilt på sista tiden även om det som hände i natt innefattade en periods skön känsla.

Jag vet att jag inte drömmer, det har jag vetat så länge jag kan komma ihåg. Tvärtom så jag är mer vaken då än nu, jag är så vaken som jag knappt kan föreställa mig att vara i andra situationer än just dessa.

*********************************************************************

Det som hände i natt var att jag drogs upp trots att jag låg på mage. Tidigare har det bara hänt om jag ligger på rygg eller sitter ner, därför har jag undvikit att ligga på rygg den senaste månaden så jag får sova om nätterna. Men det tricket fungerar uppenbarligen inte längre.

Jag drogs inte rakt upp utan med huvudet först längst väggen. Som en orm! Hade jag sett det på en skräckfilm hade jag smällt av! Riktigt läskigt. Jag veks och pressades/vändes upp längst väggen och åkte sedan uppåt i upprättstående ställning (fast hängandes i luften). Det gjorde inte ont eftersom jag inte hade kroppen med mig, men jag vart ändå rädd. Först hände det en gång då som jag lyckades förhindra med stark rädsla. Sedan hände det igen och då var det något som fick mig att tänka "Jag accepterar min rädsla" och då steg jag vidare...för första gången ut genom min lägenhet. I vanliga fall stannar jag några centimeter under taket ,svävar där en stund, med eller utan andra upplevelser och får behagligt komma tillbaka i kroppen.

När jag skrev detta med att jag , då jag låg på mage, inte fick åka rakt upp utan först vändes i upptättstående så slog det mig att om jag istället hade fait rakt upp hade jag kanske fått se min kropp där nere. Och då hade jag blivit livrädd! Så kanske är det som jag känner dvs. att "den/ det" som lyfter upp mig är vänlig/ vänligt. Det jag sedan upplever runt mig är antingen "inget" eller någon/ något som skrämmer mig. Oftast hinner jag komma tillbaka innan jag upplever något annat än att bara ligga där och sväva.

Jag har börjat prata med en vän/ kund som råkar arbeta som medium kring detta. Jag tog upp det med henne för någon månad sedan, först för att jag tänkte att hon kanske kunde hjälpa mig att bli av med det. Men det är inte riktigt så det verkar fungera.

Det läskiga som har hänt några gånger är att jag "förnimmar" något som jag upplever som "någon". Kan vara många, men ofta en. Det/ den läskiga jag förnimmar då jag är utanför min kropp är "osannolika varelser", ex en gång en läskig farbror som var så lång att han aldrig tog slut. Han var ingen "riktig person" utan mer en...jag vet inte vad, en fantasivarelse, en inre bild, inte en egen/ verklig person (som jag ser det i skrivandets stund). De mer verkliga personerna (som jag aldrig sett för jag blundar allt vad jag orkar) förnimmar jag i regel precis efteråt, då jag är tillbaka i kroppen igen. Då ligger jag och blundar, klarvaken. Det har hänt att jag ligger i timtals och inte vågar gå upp fastän jag är väldigt kissnödig. Jag är en ganska tuff kvinna, kan man väl säja...jag har haft anledning att bli det. Men i dessa lägen blundar jag.

Det som hände efter min "resa" i natt (som är en berättelse i sig) var just detta att jag förnimmade någon verklig person till höger om mig själv/ min säng. jag låg klarvaken, blundade och vände mig sakta från den personen. Det var första gången jag hörde ljuden från en sådan person. Jag kände närvaron, man känner när någon står där! Och i det tillståndet före, under och efter att jag lämnar min kropp så är jag enormt medveten om saker och personer runt omkring mig. Min dotter var hos sin pappa och mina söner är 15 och 16 år, de kommer inte in till mamma på nätterna längre. Och jag vet att det var någon annan, även om jag inte såg honom eller kände honom med min kropp så vet jag att det var en annan person. Jag tror inte att det var någon jag träffat förut.

Pratade med vännen/ kunden/ mediumet -Guje idag. Hon låter säker på att den som bär upp mig är min ljusängel/ ljusguide (minns ej exakt vad hon använde för benämning). Som jag tolkade henne så är den andre (den jag hörde och kände efteråt) förmodligen någon som har dött men fortfarande befinner sig i någon slags mellanvärld.

Jag har aldrig sett det så. Jag har tänkt att antingen så lever man här eller så är man i "Nirvana" för att sedan komma tillbaka hit osv. Varför skulle man fastna i någon mellanvärld? Allt annat som händer i universum syncroniserar så perfekt! Varför skulle man dö innan man är färdig...för den här gången?

Jag menar inte att det inte kan vara så. Jag menar att det stämmer inte överrens med just mitt sätt att se och uppleva livet och världen och därför borde inte just jag få se världen på det viset...?

Jag har fått en bön av Guje, en som man kan be för att hjälpa "dem" att nå ljuset.

Som det är nu har jag inte förmått mig att göra något, jag blir så rädd.

När jag berättade om den här personen som stod brevid min säng igårkväll/ i natt så menade hon på att han vill kommunicera med mig, att jag ska fråga ex "Vem är du och vad vill du mig?" Kanske vågar jag det om det händer igen. Å andra sidan: om jag gör det har jag sagt "Ja" till en sådan slags kontakt, jag vet inte om jag vill det. Jag vet inte om jag tycker att det är helt okej att han/ de kommer till mig, när det passar dem. Och jag vet inte ens om jag tror på det. Jag har upplevt så pass mycket att jag vet att det finns saker som är betydligt större än det man jkan se och ta på, det betvivlar jag inte för ett ögonblick. men detta med att det finns döda människor/ spöken i mellanvärldar och att de dessutom kan kommunicera och visas sig för oss vet jag inte om jag tror på. Och OM det är så då är det iaf inte min grej. "Mina grejer" är så väldigt mycket annat.

Jag vet folk som går speciella kurser för att bjuda in till sådana kontakter. Jag vet minst en människa som hade gjort vad som helst för att få en sådan kontakt och det finns nog många med henne.

Jag har så mycket, så mycket jag gör och så mycket jag vill göra. Det här står inte på min lista. Något säjer mig att det kanske är "ojälpsamt" att skriva så och det är så jag känner. Jag vill gärna hjälpa människor som lever, jag är RÄDD för spöken/ döda människor i andra former än att de är upplysta varelser i evighet och frid.

Och varför skulle jag först lyftas ur kroppen och sedan träffa spöken?

Om jag har en ljusguide/ ljusängel varför skulle den vilja att jag träffar spöken? Den borde väl veta hur väldigt rädd jag är för spöken?

Jag har jobbat och jobbar mycket med mina "vanliga" rädslor. Har kommit en fantastisk bit på vägen. Så mycket kärlek och glädje jag har upplevt under de senaste 5-6 åren kunde jag inte ens föreställa mig innan. Det är underbart. Jag vill gärna ha kontakt med min ängel/ ljusguide om jag har någon/ några....om det nu är det jag har: Är det vad de vill visa mig? Spöken!? Eller så är det inte riktiga spöken utan bara en scen de ställer till med för att jag ska möta rädslan i sig? Att jag ska klara av att vara i den?  Kanske är det meningen med det hela, ut mitt perspektiv, oavsett om spöket/ spökerna är riktiga eller inte?

Jag vet inte.

Jag är psäker på att det är ett "spöke", känns mer som "en person" (vad det nu är för skillnad)

Vet ej om jag verkligen lämnar kroppen eller tar den med mig. Å ena sidan kan kroppen eller "kroppen" vändas/komprimeras i ett läge längst väggen att det´inte borde fungera utan att den skulle skadas.

Å andra sidan känner jag ju enorm hjärtklappning ibland när det händer och hjärtat tillhör ju kroppen.

 

***************************

Önskar er en dag i Er smak!

 

 

 

Anmäl
2010-04-20 23:45 #1 av: Laboliina

Oj, vilken historia! Jag rekommenderar att du klipper ut detta fantastiska inlägg och klistrar in det i Camilla Perssons gästbok. Du hittar den på www.camillapersson.com. Hon är rätt person att tala om detta med, och hon brukar svara. Finns säkert fler att bolla med, dock är jag inte tillräckligt bevandrad för att ge dig bra feedback.

Lycka till!

Anmäl
2010-04-21 21:58 #2 av: enola

Det var mycket att smälta, ska fundera lite till innan jag kan svara.

Anmäl
2010-04-23 22:15 #3 av: Lunalia

Tack snälla ni för svar!!!

Ja, okej ska kolla gästboken och JA ni får gärna smälta och fundera.....


Har hänt en gång till sedan sist. då var det fridfullt. Svagt rött ljus som "öppnade sig".
Jag lämnade inte rummet utan stannade strax under taket.

Blev inte direkt rädd.

Anmäl
2010-04-25 00:53 #4 av: Hukanson

Du berättar så fint och funderar hur du ska få lugn och ro men blir orolig av att du måste erkänna närvaron av en person.

Orsak och verkan. Varför har du dessa upplevelser och vem är personen som är dig nära?

Det tar tid att undergå en träning att utveckla sina anlag. Kanske någon har en plan för dig.

Det är ju bra för dig att du redan har en medium kontakt som borde vara värdefull i detta läge.

Kanske insikt, medvetande, beslut och kommunikation är vad som sker i framtiden.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-04-25 21:03 #5 av: Playja

Ja.. när jag "kom ut" så trodde jag ALLA hade dessa upplevelser. Vilket va helfel.

Jag och min sambo börja prata och så visade sig att vi hade samma upplevelser. Då är han skeptiker.

Tack för du delar med dig Skrattande

 

 

 

Anmäl
2010-05-08 00:18 #6 av: Lunalia

Tack för era ord.

Om att "utveckla mina förmågor"

jag mediterar en hel del, därför att jag upplever att det ger mig ro, frid och klarseende.

Däremot är jag inte helt sugen på detta med att möta personer utan kroppar.

Tror ni att det är ett "spöke"? Jag vet inte.

Den som "lyfter ur mig" lyfter upp mig är jag dock väldigt trygg med nu för tiden. Dessutom är denna väldigt respektfull gentemot mig. Om jag ränker "Neeej, jag vill inte" så stannar denne upp och lägger tillbaka mig vädligt varsamt. Om de är sådana kan jag tänka mig att samarbeta.

 

Playja. Den där lilla draken du har på bilden. Drakar i den storleken och lite större. Min upplevelse är att de finns. Vet inte om jag vågar skriva mer än så, eftersom jag blir lite rädd för mig själv. Men jag vet ungefär lika säkert som att det finns björkar att dessa finns.

 

 

Anmäl
2010-05-10 00:26 #7 av: Huygens

Det kan vara intressant att läsa Robert Monroe's tredje bok om detta, "Ultimate Journey". Han är nog den som gjort mest av detta, OBE/UKU. :)


Anmäl
2010-05-13 20:23 #8 av: Lunalia

OK, så du definierar det jag gör.

Ja, jag borde läsa något sådant för att förstå mer.

Anmäl
2010-05-13 21:08 #9 av: Huygens

#8

Att definiera vad andra gör är svårt och jag gissar mest. :)

Det finns personer som går ur kroppen och som upplever att dom där "andarna" som hjälper dem ur kroppen, mycket väl kan vara en/flera tidigare inkarnationer. Dvs personen tror sej möta sej själv, sina "jag" från tidigare liv som på något sätt samlats i astralvärlden.

Några få som lyckat gå ur kroppen upplever att dom får uppgifter i detta liv, att klara av för att utveckla sin nuvarande inkarnation.

Jag tror att det kan vara en förklaring till att vissa medier säger att man ska fråga vad "andarna" vill.

Det finns teorier som menar att när man samlat på sej tillräckligt många erfarenheter i många inkarnationer, kommer man att lyftas till en högre medvetandenivå.

En teori säger att om man vägrar lära sej ett visst moment i detta liv som man påtagit sej (genom en tidigare inkarnations beslut), så tvingas man gör om hemläxan i ännu ett liv, och ännu ett liv tills man lärt sej. Att då fråga "andarna", ställa frågor till "andarna" kan syfta till att korta ned antalet återfödelser, då det finns en uppfattning att "andarna" vill att den nuvarande inkarnationen ska utveckla sin personlighet i nuet.

Nu kommer en intressant problematik. Vad händer om en person går ur kroppen, frågar "andarna", men inte får svar? Tja, ingen vet väl vad det innebär, men det kan vara något slags andligt "prov" som personen själv förväntas lista ut och klara av, och helst i detta liv, och troligtvis utanför den fysiska kroppen. :)


Anmäl
2010-05-13 22:02 #10 av: Hukanson

#9 detta är en mycket intresseväckande teori som jag förstår är grundad på andeutfrågningar och mediala expriment. Det vore bra att få litet bok och länkreferenser om detta, tack.

Huvudsjälen skulle alltså vara en koordinator för sina inkarnationer som är som huvudsjälens individuella jagmedvetenden . Mycket spännande att börja se på sig själv som en spelare i ett lag där laget har att vinna matchen för att flytta upp i nästa högre division .

Framförallt så uppstår frågan - ligger jag i konflikt med mig själv ? Upplever jag min alterego-guidning som ett hot ?

 

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-05-13 22:15 #11 av: Huygens

#10

Se #7 (t ex amazon.com)

Prova även ladda ner R. Bruce gratisbok:

http://www.scribd.com/doc/4021556/Robert-Bruce-Astral-Dynamics-A-NEW-Approach-to-OutOfBody-Experience

Sist men inte minst, googla. :)


Anmäl
2010-05-13 22:24 #12 av: Hukanson

Tack Huygens

Glad

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-05-18 03:10 #13 av: [StaffanM]

Om du kunde lära dig att kontrollera dina ut ur kroppen upplevelser.

Du skulle kunna resa runt på Jorden.

Du skulle kunna resa runt i Universum!!!

Många skulle ge vad som helst för att ha din förmåga.

Jag såg en mycket bra film om "nära dödenupplevelser"

Har lagt in den här

Uppdelad i 4 youtubeklipp och med svensk text

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.