# Om själarna och kropparna Author: Ayena_old Ibland händer det att jag får in intressanta mail och frågeställningar genom min hemsida. Denna tyckte jag var ganska intressant och jag ville gärna spinna vidare på ämnet som kan bli intressant att spåna omkring. En kvinna, som är helt övertygad stjärnfödd, har haft en del funderingar på meningen med livet osv. Här är hennes tanke om när människan får sin själ. _Den får vi när vi ligger på mammas mage och är nyfödda. Då planteras den första känslan in, alltså kärleken från mamman och senare även från pappan och eventuella syskon. Vi får alltså vår själ på förlossningsbordet enligt denna kvinna. Sen byggs detta på varteftersom i livet. Förutsättningarna för att bli en "hel" människa skulle då bygga på kärleken från mamma, pappa och eventuella syskon - ja då kommer väl far- och morföräldrarna också in där skulle man tänka._ Själv tror jag att själen är något som inträder i kroppen under fostertiden, men förutsättningarna blir ju samma ändå att det första vi får uppleva är mamman. Om det inte går snett, för då kanske vi hamnar i kuvös - hur går det då? Eller om vi blir bortadopterade omedelbart. Många frågor. Och hur är det med själ och ande. Är de skilda åt? ## Comment 1 Author: pson När får kroppen en själ?  När får själen en kropp? Själen är för mig en form av elektrisk impuls som finns där hela tiden, överallt, medan det är materian runt omkring som växer sig större... ## Comment 2 Author: [Borttaget] Själen finns där från då det räknas som att man är vid liv. ## Comment 3 Author: Solar Ja man kan vel säge at det er en själ som får en fysisk uplevande - d.v.s. at själen er i köttet hela tiden från början - krammer solar ## Comment 4 Author: BranDuir Jag hörde en lite kul grej från en Inca för nåt år sedan, när han förklarade själen.... "kvinnan ägg är kroppsfröet och mannens spermie är själsfröet och när möts och smälter samman tar själen sin boning i kroppen"  En ganska vis tolkning tycker jag....den förenklar och gör det lättfattligt. ## Comment 5 Author: Ewerhof När jag födde min andra son och han precis tagit sig ut, vändes han mot mig och skulle läggas på min mage. För ett kort ögonblick möttes våra ögon och vi blev båda snopna/överaskade av att vi kände igen varandra: "Du?!" Sedan 'slocknade' hans blick och han var 'bara' en bebis men hos mig lever minnet kvar. Känslan av förvåningen var som om vi varit kompisar och det var liksom glatt överaskande som ett roligt möte. Vi hade upplevt mycket roligt tillsammans. Som när man får se en barndomsvän i en situation man inte alls hade räknat med. Så jag tror att själen kan komma både inne i och strax utanför modern. Jag tror också på att vissa bebisar kan vara 'öppna' som tomma skal färdiga att fyllas en tid efter förlossningen. Som om föräldrarna 'bara' är leverantörer av skalet och själen tar sin boning då t.ex. adoptivföräldrar utsetts till barnet. Jag tror inte det finns **ett** konsept utan att det är 'förhandlingsbart' i vissa fall. ## Comment 6 Author: enola Enligt den Tibetanska livs- och dödsboken så kommer själen när själva befruktningen är fullbordad och känner man avundsjuka mot kvinnan så blir man kvinna och tvärt om, för att arbeta med dessa kännslor. En mycket intressant bok för dem som vill fördjupa sig i själen, beskriver efterlivet ganska klart och vad vi skall göra för att bli upplysta och återfödda i buddhariket antingen under vår livstid eller i "dödsriket", skriver dödsriket fast vi inte riktigt är döda. :) ## Comment 7 Author: [Borttaget] \# 4 Jamen BD, ursäkta en "dum" fråga...Med det du säger så låter det som att kvinnan inte har nån själ då eller?? Fast det var ju ett härigt uttryck i a f ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ( Hoppas du missförstår mig rätt här ) Ja detta är en komplicerad fråga Ayena...Man kan ju bara gissa och spekulera. Men eftersom själen redan är planerad för att komma ner i sina inkarnationer, så kanske den "kommer till skott" i kroppen alldles innan födseln, när det är dags att komma ut? Jag bara gissar här. Har inte tänkt så djupt på detta faktiskt..Men ibland så om man t ex får missfall, även tidigt, så är ju den själen planerad att komma till en fast i ett annat syfte, så jag tror att själen finns ju runt omkring en som är menat ska komma till en, och ibland så kan det bli en "fördröjning", alltså ett missfall som man kanske ska "lära" sig något av. ( Hoppas ni fattar vad jag menar) Sen kan ju samma själ dyka upp lite senare  i ett nytt barn till en,  -läs fysiskt skal..  Eftersom det är i själva jordelivet där man ska lära sig sin "läxa" så tycker då jag att det låter mest logiskt att själen kommer in i kroppen vid förlossningen. Man kanske inte lär sig så mycket av att bara ligga i mammas mage..eller?? ## Comment 8 Author: [Borttaget] Angående din undran Ayena om man hamnar i kuvös eller blir bortadopterad,  eller  skiljs från sin mamma tidigt, så ingår kanske det med i ens plan, att det är ens "läxa" som man planerat och ska tackla i sitt liv, som man skrivit in i sin egen "plan" redan innan man stiger ner i en ny kropp. ## Comment 9 Author: Ayena_old #8 - Jo det finns säkert planer bakom alla öden. Jag gick ju genom en regression 1997 då jag gick tillbaka till födelseögonblicket och skulle beskriva vad jag kände då. Mina känslor då var rädsla och någon slags sorg. Men jag förstår att det inte var min egen rädsla utan min mors. Detta satte ju sin prägel på mig som alltid var mycket rädd när jag var ett litet barn. Men det var säkert något som ingick i min plan även om jag många gånger ifrågasatt hur jag kunde välja henne som mor. Jag har dock lärt mig mycket av hennes beteende men det är ju en helt annan historia. ## Comment 10 Author: BranDuir #7...det säger jag ju inte alls...\*S\*...men att ägget är kroppsfröet och spermien själafröet enligt incan som berättade....den hela människan har ju naturligtvis själ...men om du tittar rent biologiskt på det så har ju kvinnan ett visst antal ägg som mognar efterhand medfött...medan mannen helaiden producerar sädesceller.... Kanske är det så att själen knyts till en viss spermie och ger den extra kraft att nå fram...inte vet jag...tycker det är en intressant teor i alla fall ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag retas  lite med dig bara BD! Jag Tyckte också att det var en härlig teori ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 12 Author: BranDuir Hihi...du är gullig du...\*S\*... ## Comment 13 Author: isa76 Jo jag tror oxå att själen kommer ner under fostertiden. Jag har läst i flera kanaliserade budskap från andra sidan att själen går in och ut ur fostret till en början. sedan är det olika när vi väljer att bli mer "bofasta" i fostret. Det ska visst vara extremt tålamodsprövande att vara instängd i både sin egen och morsans kropp! Jag får nästan lite panik bara jag tänker på det.. ## Comment 14 Author: ewapewa Det här är ju en intressant, men svår fråga. Men jag tyckte det var fint tänkt att kärleken mellan modern och barnet skapar själen. Om det nu var så det menades. Kärlek är ju livskraft. Men tänk om barnet är oönskat, hur blir det då?! ## Comment 15 Author: Solar Ja men det er nok som BD säger at når ägget möter spermie så kommer själen in i bildet - ## Comment 16 Author: [Borttaget] "När får kroppen en själ?" Det är just det tänkandet som känns så avigt för mig. Det är ju inte kroppen som får ett medvetenade, utan ett medvetande som får en kropp. Själen finns ju där från första början, den väljer sedan ut en lämplig kropp att så småningom ta boning i. Jag tror inte själen nånsin flyttar helt in i kroppen. Själen finns inom och utom kroppen, samtidigt. Men jag tror att själen provbor kroppen under fostertiden, att den stundtals är där och andra stunder där vi är innan vi föds och när vi dött. Även som vuxna lämnar själen våra kroppar; varje natt när vi sover, men som spädbarn tror jag att den "åker in och ut" mycket mer för att liksom bo in sig. En kropp behöver inte en själ för att vara vid liv, men den behöver en själ för att leva. Så tror jag att det är. ## Comment 17 Author: pson #5 Jag tänker lite på det du skriver, för jag var hos en medial kvinna för några år sedan, och hon såg en liten pojke, som absolut ville bli min och som låg/ligger och väntar på att komma ner när energierna är de rätta och med Neras hjälp har jag även fått reda på andra liv som vi levt tillsammans. Vad är det hon såg? Är det själen som hon kände av? ## Comment 18 Author: [Borttaget] Energin av själen, eller anden känner man ju av när man är är medial. Jag blir inte klok på ibland vad som är själen eller anden? Nån som har en bra enkel förklaring.... ## Comment 19 Author: [Borttaget] Men det lustiga är att man kan tydligen även känna av energispår efter en ande som redan gått ner i en ny inkarnation, det finns spår kvar av denna i ande/astral världen ändå har jag hört... ( Ursäkta Ayena om det blev ett litet sidospår här..) ## Comment 20 Author: Solar Ja anden er den verkligen dig - själen jobber for anden och samler efarenhet til anden - anden har jo projiceret själen ut och har den energi och de egenskaber som skal brukes till att samla erfarenheterne sammen - så anden er bakom själen hela tiden men kommer först fram når man nästen er färdig här på Jorden - så anden er den verkligen intelligens och eld-energi som ligger bakom - krammer Solar ## Comment 21 Author: [Borttaget] Tack för förklaringen Solar ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Det här måste jag pränta in i skallen/ Kram ## Comment 22 Author: [Borttaget] Bra förklarat Solar!  Ja själen är så ofantlig att den befinner sig på olika ställen samtidigt, en del är här på jorden hos kroppen och en större del utanför och det är den delen vi kallar anden. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #17 Vad spännande! Så du har en själsfrände på andra sidan som väntar på att bli din son i det här livet? Härligt att veta det ändå, att han finns där hos dig hela tiden fast där bortom. Ungefär så var det med min dotter. #19 Ja, även vi levande lämnar spår efter oss. Om man levt ett par eller en familj i ett hus under många år och känslorna/energierna varit starka sätter det sig "i väggarna", en som är medial kan känna av det här och även ta fram saker ur denna energikälla. ## Comment 24 Author: pson #23 Ja, det känns faktiskt tryggt att han finns, och det ska bli spännande när det är dags för honom att komma ner...  =)  Jag hade en kompis när jag gick i gymnasiet som jag gärna var hemma hos.  Jag trivdes jättebra med den här klasskompisen, men varje gång jag kom hem till henne, så fick jag så ont i magen, och blev enormt gasig! Och så fort jag kom hem, så var det borta!   Jag såg den här familjen som ' den perfekta ' eftersom de verkade ha allt det jag inte hade, men nu i efterhand, när jag tänker tilbaka , så undrar jag om allt verkligen var så idylliskt...  Jag tror jag snappade upp de oharmoniska energierna genom min mage...