# Dikter av Per Beronius Author: Amon Dikt mottagen av Per Beronius, 6 september ========================================== —————————————————————————— Tema: Den Nya Människan _**En Hjärtats revolution**_ En lång - lång ökenvandring Är i dessa de yttersta av dagar, äntligen på väg mot sitt slut Människan har länge nog prövats till sin yttersta gräns Där de mörka hattarna har gjort vad de kunnat för att sko sig På sina systrars och bröders armodets bekostnad Ett evighetslångt utdraget systemets scenario Människor i öknen vandrat, hungrat och törstat, av överheten Betraktats och behandlats som slavar, vad är väl detta beteende Om inte en obegriplighet bortom alla gränser En konsekvensens uppföljning av denna existensens anomali Där människors hjärtan hållits stängda, tillbommade, slutna Kan vi med tydlighetens alla mått uppleva i dessa dagar Här och just nu Där en hel planet bokstavligen exploderar Flyktingströmmar från dag till annan lavinartat ökar, och detta Som en följd av ett system som ofattbart länge Tillåtits världsutvecklingen styra Ett världsordningens system som kommit rejält på sned Men i dessa de yttersta av dagar har något hänt Allt fler, i ständigt ökande skaror Blir medvetna om det som så länge pågått i skumraskens revir Hjärtan lavinartat sig öppnar, inget låter sig längre döljas Från dag till annan Timme för timme, ökar trycket På de världens företrädare, som håller i taktpinnen Slussportarna helöppna, vattnet ohejdbart strömmar En dominoeffekt utan motstycke, sedan den första människan Satte sin fot på Moder Gaias yta I morgon kommer inget, absolut inget, längre vara sig likt Vad är väl det vi nu bevittnar om inte en Hjärtats ohejdbara revolution Den Nya Människan till Jorden är kommen för att stanna En hel planet Efter några knapptryck, till oigenkännlighet förvandlad Den Gyllene Tidsåldern med stormsteg sig närmar Snöbollseffekten ohejdbar \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ————————————————————- ## Comment 1 Author: m2studio Tack Amon. Det är fint och tankar vill följa det. ## Comment 2 Author: Cristine Så sant som sagt. ## Comment 3 Author: Marr Ja så fint❤️ och med tanke på denna enorma flyktingström som pågår och hur många som engagerar sig i detta och vill hjälpa till. Detta har fått mig att tänka att allt fler börjar öppna upp sig för medmänsklighet och med det ber jag för att detta är det som får det att vända. För vi har fått nog med detta helvete man utsätter människor & vår planet för.✨ ## Comment 4 Author: Gahella Underbara Per har en  underbara förmåga att skriva prosa om stora skeenden som dessa! Tack Amon, det gjorde gott att läsa dessa rader 🌺 ## Comment 5 Author: Amon Varsågoda! 🌺🙂 Och nu kommer nästa dikt: Ni ser säkert också paralleller här med tråden om det [stora energiskiftet](http://utomjordiskt.ifokus.se/discussions/55fb2e1b8e0e7416a800042d-enormt-stort-energiskifte-28e-september?discussions-2)! ![Tummen upp](http://utomjordiskt.ifokus.se/images/empty.gif "Tummen upp") Dikt mottagen av Per Beronius, 13 september Tema: Ett aktuellt ämne i den yttersta tiden **_Tålamod_**, modet att ge sig till tåls Ett nödvändigt, ofrånkomligt, måstets villkor, i denna mänsklighetens Historiskt unika brytningstid, mellan en förlegad värld av gammalt 3D-mått Och den Gyllene Tidsåldern, som väntat i kulissen under tusenden år På den uppstigna människans återkomst till 5D-världen Efter fallet ner i avgrundsdjupet Det högfrekventa, intensiva, kosmiska ljuset Med obändig kraft utan förbarmande trycker människan på Kroppen omdanas, struktureras om, ner till den minsta cellens Grundläggande nivå, som kvider och lider, säger ifrån Nu tar jag inte mer, det räcker, det är nog, jag tar inte mer emot Svaret från ovan självklart givet, du måste stålbadet stå ut Det går inte att snabbtåget I farten kliva av Låt inte denna händelse av bibliska proportioner Gå dig ur händer, det vore ett slöseri med evolutionen, av grövsta sort Här gäller det, envist, oemotståndligt, hänga på låset Låta tålamodet ta kommandot Tålamod, en livets ofrånkomliga nödvändighet För att inte hamna på den slutstation, som fått epitet stillestånd Vem är väl den, som väljer att omdanas till ett saltstodens beläte Vad står väl annat tillbuds, än knyta näven i fickan Bita samman, när den upplyftande kosmiska strålningen obönhörligt Trummar på Moder Gaia och kroppen, med sina föråldrade celler Den gamla tidens celler förädlas Uppgraderas, strukturförändras, till en högre kristallin nivå Mottaglig för det Gudomligt högfrekventa ljuset i 5D-världen och högre Som väntat i tusenden år på den uppstigna människans återkomst Till den Gyllene Tidsålderns rike Kan det sägas tydligare \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 6 Author: Amon Och så den senaste dikten - från idag: Dikt via Per Beronius, 21 september =================================== [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Evolutionen vänder blad En känsla subtil Allt börjar om på nytt, i denna den yttersta tiden, där allt Från dag till annan, till oigenkännlighet sig förändrar Genom ett gigantiskt kvantprångets hopp Mot Evolutionens allt högre höjder En höjning av den mänskliga medvetenheten bortom ordens beskrivning Skarpt läge en minut i tolv, dags för det livsavgörande beslutet Valet av fortsatt färdväg mot Himmelrikets höjder Upp till alla och envar, med vår Gudagivna fria vilja given Årets första höstdagens morgonstund knivskarpt tydlig Omisskännligt kristallklar luft, molnfri, klarblå himmel Från nord till syd, från öst till väst Allt andas nytt, rent, friskt och fräscht En gryningstimme ingen annan detta årets dagar lik Fylld av magi, förebådande det nya Som till Jorden är på väg, i denna den yttersta av alla tider Där allt stöps om till något annorlunda nytt Inget mindre än en livets pånyttfödelse, efter den dramatik Som skakat planeten Jorden i dess grundvalar Sedan ändlöst gångna tider En, från den kosmiska gemenskapen, under långliga tider Utstött planet I en nedåtgående utvecklingsspiral, iscensatt av mörkrets krafter Med målsättning att ta över herraväldet på Jorden Som en följd av detta mörkrets försåt Blev vår planet, Moder Gaia, försatt i karantän Avskild från gemenskapen med sina kosmiska systrar och bröder Men de mörka krafternas försök att ta över Jorden gick i stöpet Tvåtusen år i gången tid, sändes Mästaren av Gud till Jorden För att fallet mot avgrundsdjupet sätta stopp Fick den nedåtgående spiralen att vända om Ordningen återställd, Jorden räddad från sin undergång Nu, i den yttersta av alla tider, är något väsensskilt nytt på gång Stöttad av en uppvaknande mänsklighet som Mästarens kärleksbudskap Har förstått Det Gyllene tusenårsriket är med stormsteg till Jorden på väg Vi befinner oss just nu i en väntans tid av bibliskt mått Där den begränsande tidens tillkortakommanden Byts ut mot Himmelrikets på Jorden eviga nu En väntans, ett förväntans tidevarv På det som i närtid till Jorden är på väg, där det kosmiska ljuset Oemotståndligt tränger sig på Det kosmos ljus, som höjer mänskligheten till allt högre Medvetenhetens nivåer Den föråldrade, begränsande 3D-världen, bakom oss vi lämnar 5D-världen väntar, miraklets stund är nära Årets första höstdag Kristallklar luft, molnfri himmel Trädens gulnade löv har för denna gång gjort sitt Efter vinterns dvala i väntan på sin vårens återfödelse Där allt börjat om på nytt Ett, bortom tvivlens alla tvivel vi vet I detta av dramer fyllda tidevarv Alla på återresan till Himmelriket skall följa med Men vägvalet, det är upp till var och en Att själv bestämma \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 7 Author: Gahella Tack Amon, tycker så mycket om hans dikter.  Och jag längtar dit, men det ter sig väldigt långt bort med tanke på hur det ser ut nu.... ## Comment 8 Author: Amon Varsågod Gahella! 🙂 Ja - här finns många talade dikter! 👍 Här kommer en till: Dikt via Per Beronius, 29 september =================================== Tidens diminuendo, evolutionens crescendo Det människan kallar tid Går med raska, bestämda steg, mot sitt slut Tidsbegreppet överflödigt, behövs inte mer När mänskligheten till full medvetenhet vaknat, vänt åter Till den tidlöshetens värld på Jorden från vilken vi härstammar Sedan evigheters gångna tider Varför blev det så här, varför lät vi oss helt i onödan begränsas När vi levde i en Himmelrikets värld på Jorden, där all frihet var oss given En fråga lika god som någon annan Men så det blev, när vi lät oss luras, åt av den förbjudna frukten Suktade efter att visa oss på styva linan Lät oss av hybris fångas Men ett med absolut visshet vi vet Ett ödesdigert högt pris vi fick betala för vårt övermod, bara att se i backspegeln Vad som pågått, sig utspelat på Jorden i evinnerliga tider Där galenskapen firat triumfer Och ännu, den dag som idag är, vi inte tillfullo tagit konsekvenserna Av vårt ödesdigra handlande, här passar ett gammalt talesätt väl in ”Sent skall syndaren vakna” Konsekvenserna av vårt obetänkta handlande förödande Vår fulla frihet utbytt mot begränsningar och tvång, och här har vi suttit fast I 12000 år sedan Atlantis undergång, utan att komma ett tuppfjät vidare I en rundgångens cirkelgång, där vi från varv till annat I omedvetenhetens djupa Törnrosasömn Gång efter annan återvänt till utgångspunkten Tillsynes utan att något förstå, med envishetens monotoni fortsatt Ekorrhjulets eviga rundgång . Men ändå, trots allt detta Hoppet, det sista som människan överger Tydliga tecken i dessa dagars folkvandringarnas tid Människan stannat upp, fått en knuff i ryggen, börjat på djupet reflektera Vad är det vi ägnat oss åt, vad är meningen med detta Förödande skådespel för galleriet På denna fråga finns sannolikt mer än ett svar Men nu är det som det är, vi är där vi är, en uppvaknande mänsklighet Börjat tänka på ett mer kärleksfullt sätt En kärlekens tanke född, utlöst en lavin Startpunkten för att tänka om, på ett annorlunda vis än det som varit Genom tankens skapande kraft Och medmänsklighetens medvetenhet, har vi kommit Något fundamentalt på spåren Tagit till oss Mästarens ord, sök och ni skall finna Börjat söka, på djupet reflektera, vad är det vi ägnar oss åt När vi öppnat ögonen på vid gavel, ser oss omkring Vad som på Jordens rund i dessa ödesdigra dagar sig utspelar Ett mänsklighetens uppvaknande på gång En kärlekens och medmänsklighetens lavin utlöst Av storleksordning omöjlig att förhindra Mästarens ord tagit till oss, börjat söka inåt Funnit ett svar Insett, genomskådat, det gruvligt misstag vi gjorde När vi fjärmade oss från Moder/Fadershuset för att klara oss På eget bevåg En tanke skapat något fundamentalt nytt Vårt misstag alltmer tydligt, genomskådas från dag till annan Vandrar med befrielsens bestämda steg Mot det Hem, där vi har vår rättmätiga boning Där tid ej längre är, där evigheten, det eviga nuet tagit över Fortsättning följer i vårt tidlöshetens Himmelrike på Jorden ❤️ \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius —————————————————— ## Comment 9 Author: Cool-Cat Han verkar rätt vaken http://www.bokus.com/cgi-bin/product\_search.cgi?authors=Per%20Beronius ## Comment 10 Author: Amon Ja - det är han nog.👍 Tycker att hans dikter är vackra - samtidigt som de är aktuella och speglar verkligheten i nuet. Den översta dikten kände jag mycket för - och den var verkligen talande och aktuell just då - för bara några få veckor sedan! 👍 Vet flera som berättat att de känt detsamma.. 😇 ## Comment 11 Author: Marr Ja hans dikter griper verkligen om och jag älskar dom. Jag har hört talas om honom men ej tidigare fördjupat sig i hans klockrena fantastiska texter. Så det är med tacksamhet jag läser dessa dikter du lagt in till oss Amon. Tack!❤️ ## Comment 12 Author: Amon Varsågod Marr! ❤️ ## Comment 13 Author: Amon Dikt mottagen av Per Beronius, 6 oktober ======================================== [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: En utsträckt liten hand På vägen från ingenstans, till ingenstans Ett litet barn mig mötte, med sin utsträckta lilla hand Som ville ge mig en del, av hans egen ägodel De små barnen sig aldrig förnekar Komna som de är, direkt från Himmelriket Bär med sig det arv de ärvde, när de lämnade Himlens höjder Det arv, som hör kärleken, skönheten och sanningen Förbehållslöst till De små barnen sig aldrig förnekar De bär med sig ljuset i sitt Hjärtas innersta inre Hoppet, i dessa yttersta dagar spirar I en framtid, om än okänd när Skall var människa som på Jorden har sin boning Sitt barndomen förflutna minnas Vara likt det lilla barnet Som möter med sin utsträckta hand Ger till var människa som så behöver På sin väg, från ingenstans till ingenstans Så, det i Stjärnorna står skrivet Hur passera nålsögat, det oskuldsfulla inre barnet Förutan \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 14 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 12 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: En sista minutens påminnelse i denna, den yttersta tiden Detta, det som sätts på pränt här och just nu har sagts mer än en gång förut, en påminnelse blott, om det vi förträngt glömt bort Kärleken allt som är, kärleken det enda verkliga det enda som existerar, allt som inte kärlek är, hör overkligheten till en drömlandskapets illusion Kärleken det lim, som binder allt i Universum till en helhet samman Skönheten ur kärleken föds, sanningen ett skönhetens barn Hur kunde en skönhetsupplevelse något annat än sanning vara, en omöjlighet; var gång skönheten oss möter, låt oss då påminnas, den upplevelsen ur kärleken är sprungen Det som inte hör kärleken till inget annat än en drömmens overklighet, hög tid för oss alla och envar i denna den yttersta tiden, till vår fulla medvetenhet vakna Den andliga uppstigningen från den tredje dimensionens, 3D till den femte, 5D, kan inte vänta längre Väckarklockan ringer, tolvslaget nått Gonggongen slår sina sista slag innan butiken stängs, det är här och just nu det stora händer, det vi i evigheter väntat på Sedan vi föll ner, av vår fria vilja given, i avgrundens djup Jorden, Moder Gaia, kan inte längre, på den senfärdige vänta stiger till den femte dimensionen upp Så en sista minutens påminnelse till oss själva, till alla och envar innan uppstigningens tåg lämnar perrongen Kärleken det enda som hör verkligheten till När denna påminnelse till djupet av vårt Hjärta vi tagit till oss då blir livet i vårt vakna tillstånd lätt att leva, barlasten en gång och för alla vi bakom oss lämnar Den Gyllene Eran till Jorden kommen Den illusoriska resan sin slutstation nått, kärleken, den som inte söker sitt den som allt i Universum till en helhetens enhet binder samman till den nya 5D-Jorden kommen för att stanna Människan en modig själ, som ansökte om, och fick tillträde till Jorden detta Kosmos´, utmaningarnas tuffa Universitet \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 15 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 16 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Det osynligt synliga Ännu en gryningens timme Av de myriaders myriader som varit, sedan Jorden Såg dagens ljus, blev till Ännu en gryningstimme Men denna ingen annan lik, med sin nya framtoning helt annorlunda Väsensskild från var och en, av alla andra tidigare mött En känsla subtil, med sina ordlösa tydlighetens ord berättar Det som varit, förgånget, i intigheten försvunnit Finns ej mer, har gjort sitt Fotonbältet inom kort passerat Där har det annorlunda nya skapats, det som aldrig tidigare funnits I den materiella tillvarons hägn, ej satt sina avtryck på kartan Det som i evigheter våra ögon skymt Är en gång och för alla borttaget, bortfört till glömskans regioner Allt sig förändrat, till livets minsta pusselbit Inget av det som varit, orört lämnas Varje sten vänd, allt omstöpt till något annorlunda annat nytt Det mänskliga ögat aldrig någonsin tidigare mött En evolutionens revolution av Guds nåde Här existerar inga ords beskrivning, det enda som står till buds, uppleva Med vårt tredje ögat se, lyssna med vårt inre öra Inget av det tidigare accepterade, konventionella, äger längre giltighet En helt ny värld, ur Gudomlig tanke född, allt som varit Utbytt mot något annorlunda, väsensskilt nytt Den Nya Tiden, den Gyllene Åldern Vi i omedvetenhet väntat, utan att något det minsta förstå, har kommit För att här förbli, allt börjar om på nytt, gammalt tankegods Och föråldrade tankeformer förutan Vad återstår väl nu just nu mer Än följa med floden, den som leder till den nyskapade kärlekens ocean Som i evigheter väntat, på en till full medvetenhet Uppvaknad mänsklighet Det människan i omedvetenhet väntat på Utan att något det minsta förstå, utan att veta på vad Porten till den väntande framtiden, kärleksfullt vidöppen står Välkomnar mänskligheten, i den Gyllene Ålderns värme Träda in Livet börjar om på ruta ETT Där uppvaknade vi insett, vi är alla, en och densamma Ingen och inget från något annat åtskilt Universum, med allt och alla som där är, en odelbar, helhetens enhet Kryptiska ord tillsynes, måhända, så det må vara Det får vi finna oss i Men inget mindre än detta Står mänskligheten till buds, här och just nu Det som vårt tredje öga skymt är borttaget Hög tid att tänka om, tänka nytt, petrifierade tankeformer förutan Alice i Underlandet ler i mjugg Vad var det jag ville, om inte detta, mänskligheten berätta Om den verkliga verklighetens sagans land Den som alltid funnits, om än synligt dold Av illusionens dimmor \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 16 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 20 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Slutstriden Tredje världskriget, en mörkrets offensiv Så det må vara, men denna är på förhand till misslyckande dömd En överväldigande majoritet av mänskligheten Har i dessa, de yttersta dagar, till medvetenhet vaknat upp Tänker om, tänker nytt, på ett kärlekens annorlunda vis än förut En, de mörka krafternas motpol Stöder helhjärtat ljusets kraftfält, det som över Jorden i dessa De yttersta dagar sveper Väcker en falang av mörkrets företrädare till medvetenhet upp Det mörker, som hållit mänskligheten i ett järngrepp fånget Men nu råder ingen tvekan längre Den gamla föråldrade tiden har en gång och för alla gjort sitt Mörkret har inga möjligheter mer, att hålla kommandot Slutstriden skall inom kort vara över De mörka krafterna har inget annat val Än att kapitulera, om de på Jorden, i Moder Gaias hägn Önskar hålla sig kvar Fridens, fredens Ängel, lagt sin ljusets mantel Över en mänsklighet, som startar om, börjar på nytt På en högre, den oemotståndliga kärlekens Skönhetens, och sanningens nivå En jordelivets omstart av bibliska proportioner Så som det i begynnelsen var menat att vara Den Edens Lustgård Av Moder/Fader Gud, av barmhärtighet Var Jorden, Moder Gaia, och mänskligheten given \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 17 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 25 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Guldet i vårt inre Allt som händer har ett syfte, sitt Gudomliga syfte, så låt oss, inte minst i dessa dagar och  fortsättningsvis rikta vår uppmärksamhet mot framtiden, mot kärleken, den oemotståndliga, mot ljuset, mot allt som hör glädjen, skönheten, sanningen, och det verkliga livet till Efter en evighetslång Törnrosasömn Där människan väntat, utan att veta på vad, står en port på glänt Ett ögonblick kort, har vi fått lov att se in i den nya värld I dessa dagar till Jorden kommen Vad är det då vi ser, om inte En spegelbild av oss själva, det som i vårt innersta inre Har sin boning Så vad är det då vi i evigheter väntat på Om inte på oss själva, det vi som är, när vi vaknat upp Ur vår mångtusenåriga omedvetenhetens sömn Där vi vandrat bredvid oss själva Utan att se, utan att höra, utan något det minsta förstå Vad i vårt inre försiggår, där själen har sin boning Men i dessa dagar, i denna den yttersta av alla tider Vaknar vi upp ur vår evighetslånga dvala, något börjat ana Något vi kommit på spåren Vad är det vi ägnat oss åt När utåt vi sökt, för att guldet finna, det Som inte finns i det yttre, där bortom, det som vi alltid burit Synligt gömt, i vårt innersta inres rum Allt det vi sökt, utan att finna När förvirrade vi utom oss sökt i det yttre Så har vi i evigheter, i vår omedvetenhet lurat oss själva Fokuserade på illusionens dimmor, där platt intet står att finna Den illusion, som på ett ögonblick försvinner När en Stjärna föds Förstummade, häpna vi står, när ett ljus blivit tänt Med en fundering i en eftertankens stilla stund Vad var det som fick oss Att välja bort de vises sten framför illusionen Vi behöver inte veta, det räcker, det är nog att veta Äntligen har vi ursprunget, guldet i vårt inre återvunnit Moders/Fadershuset återfunnit Minns också, våren med stormsteg är på väg Inom kort stiger Solen, från dag till annan, allt högre upp på himlen Så än en gång, vänd din uppmärksamhet mot ljuset Det är där, framtiden står att finna \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 18 Author: Marr ❤️☀️❤️ ## Comment 19 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 28 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: En Hjärtats sång ”Tack min Gud, för vad som varit, tack min Gud för allt jag fått” När livet, det som av ettor och nollor är styrt, eller var det månne ettor och tvåor, jag minns inte så noga, men det spelar ingen roll ställer sig på tvärs, spärrar vägen i en asfalterad värld Där datorerna tagit överhanden Och visst är det gott att mötas på nätet, när det blir av rimligt mått Men ändå, jag kommer inte ifrån, i mitt Hjärta sjunger en sång På sitt eget vis, oemotståndligt, med orden Till ursprunget, jag längtar åter Där den undersköna världen, Den Blå Planeten, Tellus, Jorden Moder Gaia, var i sitt ursprungets välsignade tillstånd Naturen i sin Himmelska form Luften lätt att andas, hav, sjöar, floder helt rena Så som de av Gud blev skapade Djuren, våra systrar och bröder, som respekterades Fick leva sin liv helt och fullt ut, människans inblandning förutan All grönska tilläts leva sina oförstörda egna liv, så Som det av Gud i begynnelsen var menat Dessa ord, ur spontaniteten sprungna Just nu är det som det är, hoppet spirar, i denna den yttersta tiden Där det sista mörkret lämnar Jorden, för att aldrig mer Återvända, komma åter Världen så sakteliga återgår Till sitt ursprungligen, av Gud menade tillstånd Så vad återstår väl mer, här och just nu, än repetera de bevingade orden ”Tack min Gud, för vad som varit, tack min Gud för allt jag fått” \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ———————————— ## Comment 20 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 29 oktober ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Den Gyllene Staden Det räcker, det är nog De mörka krafternas tid är över Bordet rensas, stormen bedarrar, mänskligheten på god väg Till Himmelriket på Jorden åter, om än det kanske inte Ser så ut just nu Bortom alla tvivlens tvivel är människan Trots allt, på rätt väg, inga självutnämnda potentater Kan detta förhindra, de har med råge haft sin utmätta tid Vägen har varit lång, krokig och trång Mångfaldens hinder ställt sig tvärs över vägen Tålamodet testats till sin yttersta gräns Men nu är det mer än nog av hinder på vägen De kommer oemotståndligt rensas bort, tålamodet testat Till sin yttersta gräns Nu ljusnar det trots allt vid horisonten Vad var det som hände, när människan bestämde sig Att fortsätta på egen hand, vägen fram, bortkopplad Från sitt Högre Jag, det vet blott Gud Det tillhör det förflutna Där det mörka molnet vilade över Jorden Dagar kom, dagar gick, ökenvandringen lång Mer än en gång Var Jorden på väg att gå sitt öde tillmötes, utplånas Från kartan raderas ut Men så blev det ej Räddningspatruller från ovan sändes ut Såg till att livet på en udda planet i utkanten av en Galax Inte gick helt över styr, om än mer än en gång Det var nära Vad återstår väl här och just nu Om inte tålmodigt bearbeta det som varit, ta en dag i sänder Låta såren från det förflutna läka Vid horisonten hägrar Den Gyllene Staden Några ytterligare kärlekens steg, och allt är över Himmelriket på Jorden åter \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 21 Author: Marr Dessa dikter går rakt in i hjärtat❤️ Dikter för hjärtat...blir till sång för själen.😇 ## Comment 22 Author: Amon Ja,  Marr - de är fina! 🌺❤️ Hoppas verkligen att de är sanna och stämmer också! 👍 ## Comment 23 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 3 november ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Det stora i det lilla Det måste finnas något annat Än det som i dessa dagar sig repeterar med envishetens monotoni Där det mesta förefaller fastfruset i sig självt Den ena dagen den andra lik Styresmännen träter, ordens mångfald, mindre verkstad tillsynes En väntan i tomrummet, utan att veta på vad Människan sökt utan att finna Så det må synas, i denna vår nuvarande värld Av illusioner till brädden fylld Men i den verkliga verkligheten, så det ej är Det som sig uppdagar i denna illusionens värld, en chimär Under ytan händer något annorlunda annat Vad stort sker, sker tyst, åthävor förutan Bortom hörnet något annorlunda annat i väntan På scenen sig uppdaga, just nu tillsynes öde och tom Men nu händer något oförväntat En pytteliten spricka I asfalten av en vanhelgad värld sig uppdagar Ett tålmodigt litet grässtrå söker sin väg ur mörkret Till ljuset upp, det stora i det lilla En av människan missbrukad värld Så som den i dessa dagar framträder, antipoden Till den Edens Lustgård, i en länge sedan gången tid Av Gud, människan given Men det tumult som i dessa dagar sig utspelar Är på god väg mot sitt slutliga slut Hoppet spirar, mänskligheten valt Till sin ursprungliga medvetenhet vakna upp Bot och bättring på agendan Ingen tvekan Människan på god väg Till sitt Gudomliga ursprung åter En grönskande värld, på en underskönt vacker Planet En diamantens pärla, i Kosmos sig uppdagar \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ————————————- ## Comment 24 Author: Gahella Tack snälla Amon för att du håller den här tråden aktuell med hans fina dikter ❤️ ## Comment 25 Author: Amon Tack Gahella! ❤️ Ja - de är verkligen fina - och ger oss ett framtidshopp - tycker jag!🌺 😇 ## Comment 26 Author: Gahella Ja och hoppas på att något vackert och fantastiskt löper parallellt med de mörker som visar sig nu... ☀️ ## Comment 27 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 6 november ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Återföreningen med vår Stjärnfamilj Vad är det vi ser på Jorden, vår Moder Gaia, i dessa dagar Om inte slutet på ett drama som tog sin början 12000 år I gången tid med jordiskt mått mätt Då vi fattade det urbota beslutet Att klara oss på egen hand, bortkopplade från Moder/Fader Gud Avskilda från vårt eget Högre Jag, separerade från våra Jordiska systrar och bröder, överlät till egot Att taktpinnen ta över Konsekvenserna av detta vårt urbota beslut Har vi burit i en ryggsäck med stenar fylld, detta En komprimerad version av världshistorien, det finns Med stor sannolikhet fler Men ändå, det som tillsynes var Hör inte den verkliga verkligheten till, allt som hände Glömskan oss övermannade, minnet utraderat, försatt ur spel Vårt medvetande sjönk till botten av mörkrets djupa ravin Där fastnade vi i oss själva, somnade in, den verkliga verkligheten Till en drömvärld förvandlad, och här har vi sovit i tusenden år Fastfrusna i oss själva Men nu, i detta nådens år 2015, där världshistorien Byter riktning 180 grader, i denna folkvandringens tid Där vi återförenas med våra systrar och bröder, vår Stjärnfamilj Från en länge sedan gången tid Börjar om på ruta ett Växlat in  på det Gudomliga vishetens spår Äntligen har vi fattat galoppen, vaknar upp ur vår dröm Häpna gnuggar oss i ögonen, det tredje ögat sig öppnar Vad återstår väl mer här och just nu än att säga Spelet har just börjat om på nytt, fortsättning följer De första orden i en världshistoriens promemoria satta på pränt Dags att än en gång och för alla leva i Sanningens Ljus Det som i Kärleken och Skönheten har sitt ursprung \*  \*  \* Mottagen av Per Beronius ## Comment 28 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 9 november ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Hemlängtans klarspråk Ett oskrivet blad i väntan Utan att veta på vad, utan att veta Vad som bortom hemligheten sig döljer Den som i evärdliga tider För mänskligheten varit synligt dold, en hemlighet predestinerad Sig själv att avslöja, när människan är mogen att ta den emot Den som sig gömmer Bakom de dimmornas mörka ridåer, de som blev till när människan Revolterade mot sig själv, mot sina systrar och bröder Mot Gud och evigheten Orsak och verkan ett oskiljaktigt tvillingpar Det vi sår skall vi skörda, så sakteliga vänder minnet Till oss åter, när dimman sig själv löser upp Samvetet, vårt samlade vetande, aktiveras Synen återvänder, efter det som hände i en evighetens gången tid Där vi kollektivt fattade det ödesdigra beslut, som inte kan kallas Annat, än av biblisk storleksordning Från evigheten oss separerade, för att klara oss på egen hand Följdverkningarna av detta vårt ödesdigra beslut I denna oredans tid på Jorden sig manifesterar Med tydlighetens alla mått I denna tumultets era, där inget längre låter sig döljas Där allt blivit så transparent synligt, så otvetydigt tydlig Lögnerna genomskådas, orsak och verkan Ett oskiljaktigt tvillingpar Omöjligt för konsekvenserna fortsätta att blunda Den lavin som i en evighetens gången tid sattes i rullning När vi revolterade mot oss själva, mot våra systrar och bröder Mot livet självt Nu är det som det är Vad mer att göra än löpa hela linan helt och fullt ut Oredans tid har inget annat att välja, än att komma till sitt slut Inget alternativ givet Den Gudomliga ordningen på Jorden Skall bortom tvivlens alla tvivel återställas till det Som av Gud i begynnelsen var uttänkt och menat När människan för första gången Satte sin fot på Jorden Moder Gaia, denna underskönt vackra planet En Universums pärla Kan det uttryckas tydligare Vad som bakom dessa klarspråkens ord Sig döljer \*  \*  \* Mottaget av Per Beronius ## Comment 29 Author: Amon Dikt via Per Beronius, 11 november ================================== [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: Genombrottet Dragspelet trycks ihop Det vi kallar tid, skall inom kort, vara ett minne blott När Evigheten tagit över, i den välsignade tid Vi sedan urminnes tider väntat på Där, i dessa de yttersta dagar I gränslandet mellan det överspelade gamla som varit Och den Gyllene Tidsåldern, det mesta Till oigenkännlighet förvandlas Allt på ett ögonblick blivit så transparent tydligt Ingen tvekan längre, det som varit, har en gång och föra alla Gjort sitt, för att aldrig mer komma till Jorden åter Ingen och inget Kan längre sig dölja bortom illusionens slöjor Alla stenar på väg att vändas, mörkret låter sig inte längre döljas Bortom retorikens dimridåer Ingen militärdiktatur, eller annat mörker av liknade sort Kan längre sig gömma, bortom genomskinliga lögner Fagra förföriska ord, löften utan substans Spelet genomskådat Den avslöjandenas tid, det så länge från ovan har antytts om Har kommit för att stanna Rättvisan, allt annat överordnat, har sin oemotståndliga gång De mörka krafterna har givits ett, och endast ett val Böja sig för mänsklighetens kollektiva Rättvisans Vilja Eller packa kappsäcken, emigrera, lämna Jorden Med destination, andra Universums domäner Där de bättre passar in Tolvslaget förklingat Ingen återvändo möjlig till det, som under evärdliga tider har varit Där det världsomspännande mörka molnet Kastat sin slagskugga över Jorden Men så skall det aldrig mer vara, det räcker Mänskligheten fått mer än nog Solens Gudabenådade strålar Får det mörka molnet att skingras för Kärlekens alla vindar Inom kort skall detta vara ett gråhetens bleka minne blott Som i fjärran spårlöst försvinner Den Gudabenådade Rättvisan Allt annat överordnat, skall till Jorden Vår underskönt vackra, älskade Moder Gaia vara åter \*  \*  \* Mottaget av Per Beronius ## Comment 30 Author: Amon Dikt av Per Beronius, 14 november ================================= [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) **Tema: Kärleken allt annat överordnad** Framgång föder framgång Så det må vara, men denna dag vänder sig tanken osökt I en diametralt annorlunda riktning I dessa dagar har världsutvecklingen så tydligt sig uppdagat Än en gång i ordningen, det har jag tappat räkningen på ”Vad våldet har skapat är vanskligt och kort Dör likt en stormvind i öknen bort” Hur lång tid skall behövas, innan denna självklarhet vi tagit till oss Hur mången gång skall historien sig upprepa inför öppen ridå Hur länge skall det dröja, innan vi tillfullo insett och förstått Våld blott ännu mer våld föder i en nedåtgående spiral Den som slutar i det kompakta mörkrets revir Där alla hjulen upphört att rotera Kärleken, den enda som kan rädda världen från sin undergång Hur skall vi komma denna förståelsens självklarhet På spåren Ja, det beror på oss alla och envar Medspelare som vi är i detta livets spel, ingen kommer Sitt ansvar undan Var och en har att spela sin självpåtagna roll Varje människa en pusselbit i det drama Som pågått i evärdliga tider Vad finns väl annat att göra Än utgå från den vi är i detta nuets ögonblick, en Gudomlig varelse Ur kärleken född Ingen enda själ kan göra hela jobbet Men tillsammans, var och en på sin egen kammare Kan vi skapa mirakler, vända varje vår tanke mot ljuset, det är där Som lösningen på världsutvecklingens dilemma står att finna Vi behöver inte vänta på någon annan, bara att sätta igång Med oss själva, tänka kärlek, tänka nytt, tänka ljus Gemensamt kan vi åstadkomma mirakler På ett tankens ögonblick vända skutan 180 grader Allt som behövs, beslutsamt börja här och just nu, samfällt Med alla våra systrar och bröder på Moder Gaia Vända världens alla vindar I kärlekens, skönhetens och sanningens riktning \*  \*  \* Mottaget av Per Beronius ## Comment 31 Author: Gahella Ja vi som helhet verkar vara långt från kärleken som det ser ut nu i en värld regerad av terrorister.... Och instämmer i detta:  Kärleken, den enda som kan rädda världen från sin undergång Hur skall vi komma denna förståelsens självklarhet På spåren Ja, det beror på oss alla och envar Medspelare som vi är i detta livets spel, ingen kommer Sitt ansvar undan Var och en har att spela sin självpåtagna roll Varje människa en pusselbit i det drama Som pågått i evärdliga tider ## Comment 32 Author: Amon Det var ett tag sen sist - men nu är det dags för en dikt igen - tycker jag! 👍 Dikt via Per Beronius, 24 april =============================== [![Per Beronius](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius-300x224.jpg)](http://www.st-germain.se/wp-content/uploads/2014/08/Bild-Per-Beronius.jpg) Tema: David och Goliat Vad är det I dessa, de yttersta av dagar Vi med vårt tredje öga öppnat, förnimmer och ser Om inte en eskalerande slutstridens kamp Mellan de mörka, och de ljusa hattarna De mörka, av desperationens Ursinne styrda, klamrar sig förtvivlat kvar Vid masten av det sjunkande skeppet De mörka Som infiltrerat mänskligheten Inom alla samhällets sektioner och nivåer Offentliga, såväl som privata Tar till alla medel, och försåtens knep Korruption, lögner, och andra satans beläten De har tillgång till, för att få de ljusa på fall Men detta på förhand, till misslyckande Dömt Majoriteten av en uppvaknad mänsklighet Har fått mer än nog av detta Fördärvliga spel De mörka, i sitt övermod Trott sig om, att de ljusa få på fall Det är kvinnorna och barnen Som fått ta de värsta smällarna Ett bedrövlighetens scenario, minst sagt Som tillåtits fortgå alltför länge Majoriteten av mänskligheten Satt ner foten, på skarpen sagt ifrån Inga bortförklaringar tack, det räcker, det är nog En Kärlekens atomreaktor på Jorden I dessa dagar installerad Ingen och inget, kan denna stå emot En tidsfråga blott, innan striden en gång Och för alla är avgjord Goliat, som i ett hörn målat sig in Kan inte längre David stå emot Himmelriket på Jorden Inom kort installerat Rädslans atomreaktor skrotas Till soptippen förpassas Det som hänt Moder Gaia och hennes barn på Jorden Sedan Atlantis gick sitt öde tillmötes, 13000 år I gången tid, kommer aldrig mer Tillåtas \*  \*  \* Mottaget av Per Beronius ## Comment 33 Author: Marr ❤️