Annons:
Etikettartiklar
Läst 5865 ggr
pson
4/2/08, 8:01 PM

Gästskribent artikel

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Regression i mars 1997 - Berättelse av Ayena

Jag kommer nu berätta om ett liv som jag kom tillbaka till vid denna regression hos Marie-Louise Bremer, numera Mariel Månfalk.

Innan jag gick tillbaka till det livet jag ska berätta om gick jag tillbaka till min barndom och tiden för min födelse. Bla a fick jag otäcka upplevelser om att bli jagad och bortförd. Det var detta som ledde till denna inkarnation. Jag återberättar allt som jag fått nedtecknat av Mariel.

M: Var befinner du dig nu?

G: Jag står i ett hus och tittar ut genom ett fönster. Jag ser folk springa nedanför, på gatan.

M: Varför springer de?

G:Det smäller och jag ser hus brinna. En stor hop av människor, det verkar kaos.

M: Hur ser huset ut där du står?

G: Jag står på 2:a våningen och tittar ut. Jag är ensam här.

M: Hur gammal är du?

G: Jag är vuxen - 24 år.

M: Hur ser rummet ut?

G: Det är ett stort rum men här finns inga möbler längre. Det är ett flott hus i rokokostil. På väggarna finns ljusgrön träpanel med mönster i guld. Det är mycket vackert. Golvet är någon sorts parkett. Det knarrar när man går på det.

M Vad har du för kläder på dig?

G: Fin klänning. Lång kjol i mörkgrönt siden. Det frasar när man rör sig. Jag ser en svart spetsbrodyr längs ute på armarna, som går ut över handen. Kanske är det någon sorts schal - vet inte. Jag har långt rödblont hår som är uppsatt i lockar.

M: Hur känner du dig?

G. Rädd. Varför jagar dom mig? Vad har jag gjort för fel?

De som jagar mig är arga människor. De anklagar mig för att jag är rik. Jag förstår ingenting. Jag har ju inte gjort något! De kan ju lätt komma in och ta mig här. Dörren är ju inte låst. Det är min makes arbetsrum. Han är en ämbetsman och har tagits bort. Mina barn har också tagits bort någonstans.  Jag vet inte vad som hänt med dem.

M: Vad gör du nu då?

G: Jag väntar tills det blir lungt. Plötsligt är det lugnt och jag vågar mig ur.  Jag går ut och när jag passerar torget känns det mycket obehagligt. Jag går in på en liten gata med kullersten. Där finns träd på båda sidor som en allé. Jag går ut från staden. Vet ej vart jag ska ta vägen. Jag är helt ensam och har mist alla mina nära. Jag är mycket ensam och hungrig. Vågar ej gå in på någon gård för att be om mat. De kommer att känna igen mig. - Det är skymning och jag sätter mig mot ett träd. Mina fötter värker eftersom jag inte är van att gå så här långt.

M: Vad händer sedan?

G. Jag vill inte fortsätta detta längre! Det känns väldigt obehagligt och jag får ångest. Ta mig härifrån!

M: Du måste gå igenom detta. Var är du nu?

G: Det är morgon och jag befinner mig en bit från en by. Jag kan se kyrkan. Jag är uppe på en kulle. Här uppe känns det skönt. Gräset är mjukt och solen skiner. Känns tryggt för stunden. Jag vill inte fortsätta längre!

M: Varför det?

G: Jag vet att dom kommer att döda mig, bara vet detta. Jag vill inte mer!

M: Du måste fortsätta. Var är du nu?

G. De har hittat mig och tagit mig till fånga. Jag är på torget. Ser en träställning - det är mycket blod.

Herregud vad folk är dumma! Dom stirrar på mig! Där finns gummor med klutar på huvdet. Dom ser alla så hatiskt på mig. De hatar mig för att jag hade det bättre ställt. Jag vill bort från detta. Det är en giljotin. Jag ser det stora bladet av stål. Där finns blod på det.

- Nu är allt lungt och skönt. Nu finns där inget mer.

*

De närmaste veckorna kom där mycket mera till mig om mitt liv som fransk aristokrat. Jag var gift och hade två barn. Barnen hette Antoine och Therese. När min make och mina barn blev tillfångatagna i vårt hem var jag tillsammans med min älskare.

En kväll satt jag och undrade över vad den där kvinnan kunde ha hetat. Då tar jag tag i en penna som ligger på bordet och en liten papperslapp där jag på baksidan skriver en namnteckning - Catherine Du Champs.

/Ayena

Av: -pson-

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('-pson-'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('-pson-', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2008-04-02
Annons:
pson
4/2/08, 8:16 PM
#1

Kul att du ville dela med dig av en regressionsberättelse, Ayena. =)

nera
4/2/08, 8:22 PM
#2

Mycket intressant Ayena!Visst är det kul när man får fram såna detaljer som du har fått = ) Det har jag med fått när jag gjort mina egna regretioner. Jag ska kanske också ta och lägga in min detaljrika version?

Solar
4/2/08, 9:25 PM
#3

Ja mycket interessant läsning -

kram

solar

BranDuir
4/2/08, 9:46 PM
#4

Kanon…tack för att du delade med dig!

sajtvärd på Druid & Shaman iFokus

Ayena_old
4/2/08, 9:50 PM
#5

#2 - Visst tycker jag att du ska göra detta! Jag tror det är utvecklande att vi får ta del av varandras berättelser och erfarenheter.

nera
4/2/08, 10:53 PM
#6

Kan jag lägga in den här i din tråd Ayena?

Annons:
Ayena_old
4/2/08, 11:56 PM
#7

Jaaa! Visst! Är väldigt nyfiken juuu Glad

nera
4/2/08, 11:59 PM
#8

OK! Ska fixa till det,så återkommer jag = )

pson
4/3/08, 12:19 AM
#9

Jag har lekt med tanken att göra regressionterapi själv, men det har aldrig fallit sig så. Nu när jag läser detta, så reagerar jag på att du Ayena inte fick lov att avbryta, när du ville det. Varför får man inte det?

Ayena_old
4/3/08, 12:32 AM
#10

#9 - Jag vet faktiskt inte varför, men det kan ju bero på att jag gick dit för att få reda upp mina rädslor. Om jag inte ville fullfölja regressionen så skulle det kanske vara meningslöst.

Denna regression handlade inte bara om livet i Frankrike utan även om lite annat, bla a där jag fick träffa min andliga guide och fick svar på lite frågor.

Många av mina rädslor försvann faktiskt sakta men säkert.

nera
4/3/08, 12:53 AM
#11

Jag har avbrutit själv i mina regretioner när jag tyckt det varit för jobbigt att ta in det som kommit. Mina guider har hjälpt mig fint. Sen så har jag fortsatt vid annat tillfälle då allt smält in.

Min berättelse kommer snart, men den är ganska lång. Håller på att klippa ihop den.

Denna kommentar har tagits bort.
nera
4/3/08, 2:31 PM
#13

Ooj vad långt det blev….Fot i munnnen Hoppas ni orkat läsa….

Annons:
Ayena_old
4/3/08, 6:35 PM
#14

Oj oj så många liv! Och så olika slags liv.

Intressant detta att man träffas om och om igen i olika liv som förälder/barn/make/maka/partner.

Tänk om vi träffades under franska revolutionen! Det var väl inte du som satt och dömde mig - hörru Flört! Fast det tror jag inte. Jag upplevde som att jag aldrig fick någon "rättegång" utan det var bara upp i shavotten direkt.

nera
4/3/08, 6:58 PM
#15

Jamen fy då Ayena…Hemska tanke…Förvånad Jag hoppas verkligen att du undkom mina grymma metoder på den tiden ifall att våra vägar korsades då…

Ja, jag undrar om jag med fick nån typ av rättegång då..jag åkte ju in schavotten jag med med huvudet före kan man ju säga..Blev av med det på direkten…Oskyldig

Ayena_old
4/3/08, 7:29 PM
#16

Dessvärre så var där alldeles för många som åkte in i schavotten på direkten. Det var ju ett fruktansvärt blodbad som spårade ur totalt. Det stämmer ju också att de som från början startade revolutionen blev offer för densamma.

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: