2017-03-13 13:34 #0 av: Huygens

I Antalya, södra Turkiet ligger en arkeologisk plats vid kusten som kallas Jernokleev.

Den arkeologiska platsen Jernokleev anses ointressant, då stenarna gjutits samman med murbruk eller cement och anses därför vara av ganska sent datum, i bästa fall medeltid. Det finns därför äldre och mer intressanta platser att göra utgrävningar och undersökningar på.

Men...

.

Geologen Alexander Koltypin, som inte är arkeolog, tyckte ändå att Jernokleev förtjänade en undersökning ur geologiskt perspektiv.

Det visade sej resultera i en överrraskning.

Fynden har kortfattat redogjorts i Sylvie Ivanovas dokumentär om Jernokleev (6 min). Se även hennes dokumentär om Petra.

.

Till att börja med hittade Koltypin bitar av vulkaniskt berg som smälts/gjutits in i den gamla cementen. Det saknades dock vulkanisk sten i området, av den typ som Koltypin hittade i cementen/bruket. Koltypin visste att det fanns inga aktiva vulkaner i området och tog reda på när sista kända vulkanutbrottet ägt rum i området av Jernokleev.

Det visade sej att det sista kända vulkanutbrottet var 500 000 år gammalt, vilket innebär att ruinerna i Jernokleev måste vara världens äldsta byggnadsrester.

.

Men det fanns ett problem med runierna i Jernoklev. Ruinerna innehöll armeringsjärn i cementen. Förekomsten av armeringsjärn är konstigt på mer än ett sätt. Dels började armeringsjärn inte användas på allvar förrän under 1800-talet när smidesjärn blev lättare att producera, dels borde armeringsjärnen i Jernokleev ha rostat mer än vad dom verkade ha gjort. Dessutom används armeringsjärn mestadels för högre byggnader, inte för låga kustbostäder. Jernokleev ligger vid kusten av det salta Medelhavet och väder och vind borde fått även ganska motståndskraftigt armeringsjärn att brytas ner av saltkorrosion.

Koltypin tog därför prover av det "medeltida" armeringsjärnet och analyserade järnet i sitt laboratorium.

Till att börja med visade sej Jernoklevs armeringsjärn vara mycket hårdare än kommersiellt tillgängligt armeringsjärn som byggföretag använder idag.

Det visade sej också att Jernokleevs armeringsjärn består av en typ av järn som inte tillverkas av människor och som ej varit känt tidigare. Jernokleevs armeringsjärn är inget vi har sett tidigare och visar sej bestå av en komplicerad kemisk komposition som gör Jernoklevs armeringsjärn otroligt resistent mot rostangrepp över kanske miljontals år, långt före Homo Sapiens tid. 

Även förekomsten av bränd lera ingjuten i basaltsten, antyder att byggarna av Jernokleev på något sätt kunde upplösa basalt och sedan förmå basalten att härda tillbaks till sin ursprungliga form. Det verkar också som om stora delar av Jernokleev kan ligga under vattnet, ute i Medelhavet, från en tid när vattenståndet var lägre.

Intresset från den övriga etablerade vetenskapen att undersöka fynden i Jernokleev:

0