2017-03-03 07:55 #0 av: kamjal#

vid, mina första kontakter från 2000. hade jag svårt att sova. brukade köra en sväng med bilen, det var lugnande.och jag kunde sova. numera unviker jag att köra bil , när det är mörkt . en kurositet är att min bil var en svart volvo 940 med svarta rutor. brukar inte skriva det, för det låter så påhittad. jag går ut minns inte klockan kunde vara 2-3 tiden på natten, det är slutet på augusti. jag kör uppåt ovanför byn. ca 7 km färd . det är mörkt ute. har strålkastarna på. i en sväng av vägen. precis vid en bäck intill vägen. ser jag en man svarta kläder något svart på huvudet. ser inte ansiktet. tror det var ochså svart. saktar in och håller ut till vänster . när jag kör förbi så smäller det kratigt i högra bakskärmen. nåt slog i bilen. jag blir rädd, "stanna inte" säger en telepatisk osynlig röst i bilen. nej aldrig svarar jag i tankarna. jag ökar farten, och kör en 7-8 km till. så vänder jag , och kör hemåt. jag är orolig, när jag passerar stället med smällen, men det syns ingenting där. så jag kommer jag hem till slut

händelsen kommer för övrigt snart ut i en bok om m.i.b från kanada skriven på franska..............det var en märklig bil......hände mycket med den.

 sålde bilen till nyköping, vet inte om den finns kvar där, nye ägaren sa att det spökade i den

från min bok..............Jag kör min bil, en av mina nattliga turer. Jag har en cd-skiva i stereon. Det kommer in röster i stereon, det rings flera olika samtal och folk samtalar medan skivan går. De ord jag minns är ”perrongen” och ”Vällingby”. Jag åker och vänder. När jag åker hemåt går dörren upp och något eller någon tar tag i ratten och vrider bilen mot vägkanten. Efter någons sorts brottning om kontroll över ratten får jag igen dörren och lyckas rätta upp bilen. Sedan blir allt stilla och jag kör hem bilen. Jag är på väg hemåt efter att ha hälsat på min bror ett par mil bort. Jag har för hög hastighet i en kurvan, far av vägen över en snödriva ner i diket. Många tankar hinner fara förbi i huvudet. ”Obesiktad och allting” Jag tänker; ”Nej jag vill inte, jag vill på vägen igen!” Då blir det ett ljust sken och så står bilen på vägen i rätt körbana och med fronten vänd hemåt. Jag sitter stilla en stund sedan åker jag sakta hemåt

det var även denna bil som en genomskinnlig varelse, som jag skrivit om,     kände på handtaget på bakdören, innan den försvan.